Bokhora.se

16/01 2018
12:33

 

Vad tycker vi om ”Världen består av två typer”-typer? Inte mycket va?

När jag jobbade i bokhandel fanns det en kategori av filosofiska kunder som menade att det fanns två typer av människor, lika utmejslade och tydligt definierade som 90-talets Marsianer och Venusbor. Den som känner en Ove och de som är en Ove.

De som inte känner en Ove (alltså Ove som i ”En man som heter Ove”) är alltså med största sannolikhet en Ove själv. Så binär är mänskligheten, Ove eller O-Ove.

Det visade sig sen att detta var en parafras (läs: stöld) av något som Henrik Dorsin sagt om karaktären Tjenare-mannen-Ove i ”Solsidan” och tack vare den snarlika jobbigheten och det näst intill identiska namnet så började folk säga detta även om Fredrik Backmans Ove. De kunder som drog denna spaning oberoende av varandra var alltid extremt nöjda över ”sin” formuleringskonst, ibland drog de den en extra gång så att jag verkligen skulle förstå.

Ha. Ha. Ha. Tänkte jag inte ens första gången jag hörde det. Eftersom jag vuxit upp på 90-talet skrattade jag enbart ironiskt inombords.

Själv tänker jag att om världen består av två typer så är det såna som kan bete sig som folk mot folk i serviceyrken och såna som drar skämt som inte är skämt för de som jobbar i serviceyrken.

T.ex: ”Va bjuder du inte på den?”

Eh nej pga detta är en butik.

Verkshöjden has left the building.

Jag och min partner pratade på telefon igår om varför vissa saker får en att skratta högt för en själv medan annan humor bara skänker ett mysigt inre skratt. Efter att jag listat allt jag skrattat högt åt i min ensamhet sen 2017 blev 2018 kom jag fram till att båda gångerna (ja jag vet det låter lite deppigt) har det varit centralt att det måste finnas ett mått av ofrivillig humor i ekvationen. En ekvation (som folk dragit som en sanning sen tiden innan allmänheten fick veta exakt hur störd Woody Allen är och det fortfarande framstod som intellektuellt att citera hans filmmanus) är att tragedi + tid = humor. Jag skulle snarare säga att ekvationen för vad jag skrattar åt är ofrivillig dråplighet + en skarpsynt betraktare = humor.

En sån skarpsynt (ja faktiskt briljant) betraktare som alla borde följa på twitter är Drottningen i kassan. Gör det nu så du inte glömmer, och kom tillbaka hit och läs vad du ska göra sen.

Hej igen. Köp boken ”Drottningen i kassan” så fort du läst klart recensionen! Har du råd så tycker jag du ska köpa två faktiskt, för det här är en klockren present. Till alla. För alla oss som jobbat eller jobbar i serviceyrken borde det gå att få göra någon form av friskvårdsavdrag från försäkringskassan. Alla vi som är såna som ”tar åt sig” av kundbeteenden som vi innerst inne vet är sjukt/dumt/elakt/bisarrt behöver den här boken. Jag tror ibland att det bara finns en typ av människor: de som känner igen andras beteende i den här boken. Jag skulle uppskatta att cirka hälften av dessa borde rannsaka sig själva och sina livslögner. De (Ni, i vissa fall) är tokiga i huvudet, hur har ni klarat av att försörja er, uppfostra barn, köra bil i 110 kilometer i timmen?

Jag hade en kund i den flygplatsbutik jag jobbade i som inte fattat att det kunde tillkomma en ganska avsevärd kostnad för den som vill ta med sig en luftvärmepump stor som en Jack Vegasmaskin på planet. Han undrade om han fick ställa den i min butik tills han kom tillbaka från sin resa. Han skulle bara vara borta i 10 dagar.

Du menar alltså att du vill lämna en stor kartong som vid en eventuell röntgen skulle visa sig innehålla en massa sladdar och elektronik av oklar typ och någon form av suspekt vätska innesluten i ett metallhölje? På en flygplats? I en butik som är mindre än en studentlägenhets kök?

Sa jag inte. Men den här inre serviceironin som många av oss i branschen utvecklar är ofta den enda räddningen från att börja tro att det är oss själva det är fel på.

Erika Petersson har gjort den ironin till en konstform som ser lätt ut. Det ironiska inre skrattets kraft illustrerar hon bra. Sen Darlings gamla frågespalter har jag längtat efter en sån här bok känner jag. Den är kort, lättläst och man vill ge bort den till sina vänner. Men precis som Darlings frågespalter finns det också något politiskt under all humor. Mellan raderna en förhoppning om att kunna förändra. I alla fall tycker jag mig se den.

Folk som tror att servicepersonal i butikskedjor kontrollerar världen borde köpa sig en verklighetsuppfattning. Det är inte vi som bestämmer sortiment, priser, innehåll i tidningar och böcker vi säljer, inte heller vet vi vad du gillar för mat eftersom vi inte känner dig och vi är inte ansvariga för varken trafik eller skatter. Vi är inte din terapeut och vi har inget intresse av att göra något annat än våra arbetsuppgifter. Vi vill inte passa dina barn och inte heller höra dina teorier om varför landet går åt helvete. Ibland gör ni oss ledsna.

Allt det här tas upp på ett väldigt enkelt sätt i ”Drottningen i kassan”. Det är viktigt OCH underhållande samtidigt.

Jag tycker att den här typen av bok är en ny form av arbetarlitteratur, på samma sätt som ”Rapport från en skurhink” var på sin tid. Jag vill ha en hel serie av såna här böcker från andra yrkesgrupper. Arga bibliotekstanten har i åratal gett oss skildringar från de nio kretsar som utgör ett bibliotek (tidningsrummet verkar vara krets #9) och hennes bok skulle jag vara med och crowdfunda direkt om hon ville göra bok av sina statusuppdateringar och blogginlägg. Det skulle vara intressant att läsa något från vården också. Och restauranger. Jag tror det är ett väldigt bra format för att få folk att börja prata om anställningsförhållanden, klass, pengar, hur vi bemöter människor.

Den enda skuggan som faller över den positiva känsla som ”Drottningen i kassan” ger mig är denna: hur ska vi få folk att förstå att det är dem som boken handlar om?

drottningenikassan

 

2 kommentarer
09/01 2018
19:02

Jag gillar en genre där omslagen är fula och innehållet ofta dåligt och cyniskt.

Mitt guilty pleasure är att lyssna på true crime-böcker.

Egentligen är det väl töntigt att kalla saker för guilty pleasure, för det används väl ofta lite slentrianmässigt för att säga typ ”ja jag vet att det är töntigt att gilla Cecilia Vennerstens ‘Det vackraste’ helt oironiskt och egentligen vet jag bättre men nu råkar jag gilla den”. Och det är ju trist att tycka viss kultur är okreddig nu när 90-talet för länge sen är över. Men mitt true crime-intresse tycker jag ändå är lite skämmigt, det känns ofta som att det ju måste vara fel att tycka tragiska händelser är ”spännande” när de ju faktiskt påverkat riktiga människors liv extremt mycket.

Många true crime-intresserade brukar hänvisa till psykologi, historia och andra akademiska aspekter av brott. Extrema händelser som kidnappningar, stölder och mord leder till att människors kunskap pressas till det yttersta. Och det ÄR faktiskt till 99% det som gör genren bra. Men hela tiden finns det den där procenten i mig som tänker: men varför ska jag läsa detta egentligen, är det inte så att någon faktiskt bara gjort underhållning av något hemskt? Att det är exploaterande?

Oftast är det de dåliga böckerna som får mig att känna att hela genren är dålig. Om jag råkar lyssna på två dåliga i rad kan jag behöva ta en paus från genre. Det hände t.ex. efter att jag läst ”A Mother’s Reckoning” av Sue Klebold, förälder till en av skolskjutarna på Columbine High School. Den är inte dålig i det att den frossar i grymma detaljer eller är exploaterande, men jag tycker den blir alltför mycket av ett försvarstal trots att hon hela tiden skriver att hon absolut inte försvarar sin sons handlingar. Vissa bitar är intressanta men det är många upprepningar och många reservationer genom hela texten. Förklarligt såklart, hon fick utstå enormt mycket hat efter morden hennes son begick, hon vill inte skapa ännu ett trauma för offren. Men det blir inte en bra bok bara för att man känner sympati för den som skrivit den. Tyvärr.

Blev därför glad av att läsa en ny typ av bok i true crime-genren. Elisa Rossholms bok sticker ut på alla sätt när jag jämför den med true crime-böcker jag brukar gilla. För det första är den en grafisk roman. För det andra finns både orden ”klasskamp” och ”genusuppror” på baksidan, ord som sällan brukar förekomma i genren. Ofta är genren väldigt dålig ur genusperspektiv och ofta ganska hobbypsykologisk med enkla slutsatser. Rossholms bok är raka motsatsen, den ger noll komma noll enkla svar.

Dessutom är den extremt fri från detaljer då mängden text är begränsad. Ändå känns det som att jag verkligen ”förstår” systrarna Papin. Det känns skönt, melankoliskt och skört att få vila i formuleringarna. Genom bilderna och Rossholms språk känner jag igen mig i systrarna Papin, trots att de är två kvinnor som växer upp i början av nittonhundratalet och tvingas utstå ett liv som osynliga nedvärderade betjänter åt de som har det bättre ställt än dem själva.

lemans

Det är väl lite klyschigt att säga att det är en poetisk skildring men det är det verkligen trots att språket är väldigt enkelt. Det är genomarbetat som bara den. Jag har tidigare tjatat om Frances-böckerna av Joanna Hellgren och jag får lite samma upplevelse av ”Lammen från Le Mans”. Men med en psykologisk gåta som genomsyrar allt. Det är också klyschigt i recensioner att säga att man direkt ville börja om från början när man läst klart en bok, men här ville jag faktiskt det. Eftersom jag inte hade koll på historien om systrarna Papin så kändes det som att jag först lärde känna dem som ”vanliga” människor och sen ville gå tillbaka för att försöka förstå.

Och för alla epiloglovers där ute kan jag meddela att den innehåller en av de bästa epilogerna jag läst. Precis när jag sitter där och läst klart och undrar ”varför” får jag se andra som undrat det genom historien och själva frågan känns plötsligt konstig och felställd utan att för den skull sluta eka i huvudet. Kommer läsa mer av Rossholm nu! Och Lammen från Le Mans kommer jag ta fram och läsa om snart igen!

2 kommentarer
02/01 2018
10:48

51hTPccXwLL

Jag lyssnade precis på en ljudbok som på ytan handlar om andra världskriget och förintelsen vilket jag vet är ett ämne som får många att vilja sluta läsa nu direkt. Men häng kvar pyttelite bara, just denna bok är intressant på ett otäckt aktuellt sätt.

Det förekommer i journalistik och i sociala medier att människor ställer ”åsikter” mot varandra, oavsett den vedertagna fakta som finns, och på så sätt försöka presentera dem som likvärdiga.

Exempelvis kan en person som är mot vaccinering av ogrundade åsiktsmässiga skäl få debattera i media mot en person som forskat hela sitt liv på fördelarna med vaccin och känner till hur befintlig vetenskap ser ut. Den här metoden att ställa en mot en annan rakt av ger en falsk bild av att det finns två sidor i en debatt när vissa saker faktiskt är sanna och vissa är falska. Isobel Hadley-Hamptz skrev om detta när Studio ett gjorde exakt detta som kallas ”falsk balans”.

I grunden är det ett sätt att underkänna fakta och alla som någon gång läst ett uttalande av Amerikas nuvarande president vet hur utbrett detta synsätt är. Allt är uppe för debatt, även de mest vedertagna sakerna. ”That’s just your opinion” går att läsa i alltför många kommentarsfält. Och attackerar man dessa ifrågasättanden anses man vilja ”tysta” någon eller vara emot yttrandefrihet. Det här handlar boken om förnekelserättegången om, men på ett väldigt märkligt sätt eftersom den falska balansen på 90-talet faktiskt hade en stor fördel av lagstiftningen.

1993 gavs boken Denying the Holocaust ut. Historikern Deborah E. Lipstadt skrev om förintelseförnekares obildade, farliga och kränkande uttalanden och texter. Tre år senare stämdes Lipstadt av en av de som hon skrivit om – David Irving. Irving var känd av många som historiker, hans böcker recenserades i stora dagstidningar och han föreläste. Lipstadt hade menat i sin bok att Irving inte var historiker utan en person med en tydlig agenda att framställa Hitler på ett positivt sätt eftersom Irving var både rasist och antisemit. Irving menade att Hitler var den främsta i det så kallade tredje riket när det gällde att försöka skydda judar, och att gaskamrar i koncentrationsläger över huvud taget inte existerat och att det inte finns någon fakta som talar för att de funnits. Han menade också att Lipstadt skadat hans rykte i den kampanj hon drev mot honom.

Det är lätt att tänka att en sån här persons stämningsansökan skulle avfärdas på momangen i vilket vettigt rättssamhälle som helst. För det första för att själva påståendet att förintelsen inte ägt rum är så bisarr, men också för att man inte ska behöva riskera att betala mångmiljonbelopp när man skrivit om väldokumenterade historiska händelser.

Men vid tidpunkten för stämningen hade Storbritannien en omvänd bevisbörda. Det var inte upp till Irving att visa att Lipstadt hade fel som kallade honom förintelseförnekare och rasist. Det var upp till Lipstadt att bevisa att han faktiskt var just det och inte bara en ”kontroversiell historiker” eller någon som slarvat med sina källor.

Om samma gällde i en exempelvis en mordrättegång eller vid en rättegång om inbrott skulle alltså den som anklagats för brottet vara tvungen att bevisa att den inte gjort det till skillnad från att en åklagare måste bevis varför någon är skyldig. Hur bevisar man att man inte gjort ett inbrott, att man inte mördat någon när den som anklagar en inte behöver lägga fram några bevis för att du är skyldig.

Lipstadts bok hade publicerats i Storbritannien och därför kunde detta ske trots att hon är Amerikan. Hon skulle behöva åka till ett land vars lagar hon inte kände till och betala advokater för att bevisa att förintelsen ägt rum. Och inte bara det: för att visa att Irving drivits av rasism var hon tvungen att bevisa att han inte bara var en dålig historiker utan medvetet förfalskat sina teorier.

Det var inte bara en stor risk för Lipstadt personligen, vad skulle hända med synen på historien om hon förlorade? Skulle det betyda att förintelseförnekare för all framtid skulle kunna hävda att det finns domstolsbeslut på att sex miljoner människor aldrig mördats under den tid som nazister hade makten?

Det är fascinerade att följa både den personliga berättelsen om hur det känns att bli centrum för en sån här rättegång. Men det är också intressant att Lipstadt måste anpassa sin juridiska strategi efter sin empati. Många överlevare erbjöd sig att vittna till hennes fördel. Men eftersom Irving skötte sitt eget försvar skulle det innebära att människor som sett hela sin familj mördas i koncentrationsläger och torterats skulle behöva bli ifrågasatta i timtal i vittnesbås av någon som menade att de hittat på allt för att tjäna pengar på de siffertatueringar de hade på underarmarna.

Jag tycker den här ljudboken är väl värd sin lyssning eftersom den inte bara handlar om förintelsen och andra världskriget utan också om faktaresistens, media, juridik och psykologi. Och i mitten av allt står någon som skrivit en bok och nu riskerar att bli en symbol för att de som förnekar ett av de värsta massmorden i historien har en poäng i vad de säger.

Kan en bok om en rättegång om en bok vara spännande? Svar JA.

2 kommentarer
01/01 2018
14:04

IMG_0223

Ibland har jag försökt haka på andras läsutmaningar och ibland har jag lyckats, men oftast inte. Det är roligt med läsutmaningar för det ger en möjlighet att ta sig lite utanför sina vanliga läsområden. Minst fem hyllvärmare, en diktsamling i månaden, 10 böcker på engelska, läs mer klassiker bara för guds skull. Detta är några läsutmaningar jag försökt mig på eftersom de känts ”nyttiga” på ett eller annat sätt. Kanske är det därför jag också misslyckats med dem efter kort tid. Det där nu-MÅSTE-jag-verkligen-plugga-men-oj-jag-måste-visst-städa-ur-det-här-förrådet-först-syndromet kanske.

Så fort något känns nyttigt så ids jag då fan int, på ren norrbottniska. Därför kommer min läsutmaning i år vara MÅNAD I TITELN. Totalt flamsig och meningslös, men samtidigt ändå en chans att hitta några böcker jag verkligen aldrig skulle läst annars. Jag har ingen djupare baktanke än att jag ofta tycker det är roligt när jag råkat läsa en bok som stämt med tidpunkten i mitt eget liv. Julen är ju ett bra typexempel på det.

Jag vill hemskt gärna ha tips. Även om du själv inte tycker det är kul med läsutmaningar och vill vara med för egen del så kanske du vet någon bra bok med en månad i titeln? Kommentera gärna i sånt fall.

Årets första bok har jag redan hemma: Patricia Highsmiths (kanske mest känd för böckerna om den talangfulla Tom Ripley) ”The two faces of January”. Jag fick den av min partner när vi var i London. Vi besökte Amy Winehouse gamla hem, Sylvia Plaths gamla hem och sen köpte Helena den åt mig i en secondhandbutik vars överskott gick till att främja arbete med psykisk ohälsa (butiken var komplett med huskatt och allt!). Jag har sett filmen och börjat på boken en gång men mest har den varit en romantisk souvenir. Nu ska jag alltså läsa den innan månaden är slut och jag har noll uppslag på vad som kommer sen så pliiis help!

 

IMG_0349

IMG_0350

24 kommentarer
11/12 2017
9:18

Musikhjälpen drar igång idag! Och därför också den traditionsenliga Bokbloggarhjälpen. Wohoo!

I år har 32 st böcker donerats av förlag och författare. Rekord! Tack till alla er! Bland mycket annat hittar du i år: bästsäljare, Augustpristagare, poeter, brittiska tv-serieskapare och serietecknare.

Samtliga auktioner har utropspris 1 kr på tradera och pengarna går direkt in till Musikhjälpenkontot. Alla böcker skickas ut innan julafton med spårbar frakt så passa på att köpa bokklappar nu när pengarna går till en så god sak som det gör i år: att motarbeta sexhandeln med barn.

Läs mer om årets tema här: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=6779088

Alla bokauktioner finns här: tradera.com/search?q=bokbloggarhj%C3%A4lpen

Alla bilder får mer än gärna spridas på sociala medier och bloggar. Under varje bokbild finns länk till respektive auktion.


anna-winberg-omslag

anna-winberg-signering

 

Auktionslänk Jungfruöntradera.com/item/341587/297731182/-jungfruon-signerad-av-anna-winberg-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

anne-liljeroth-omslag

anne-liljeroth-signering

 

Auktionslänk På andra sidan gatan: tradera.com/item/341584/297731609/-pa-andra-sidan-gatan-signerad-av-anne-liljeroth-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

belgravia-omslag

belgravia-signering

 

Auktionslänk Belgravia: tradera.com/item/341582/297731000/-belgravia-signerad-av-julian-fellowes-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

caroline-hainer-omslag

caroline-hainer-signering

 

Auktionslänk Inte helt hundra: tradera.com/item/341587/297731595/-inte-helt-hundra-signerad-av-caroline-hainer-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

darling-river

darling-river-signering

 

Auktionslänk Darling river: tradera.com/item/341586/297731582/-darling-river-signerad-av-sara-stridsberg-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

elin-unnes-omslag

elin-unnes-signering

 

Auktionslänk Herbariet: tradera.com/item/110305/297731560/-herbariet-signerad-av-elin-unnes-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

en-riktig-våldtäktsman-omslag

en-riktig-våldtäktsman-signering

 

Auktionslänk En riktig våldtäktsman: tradera.com/item/1126/297731570/-en-riktig-valdtaktsman-signerad-av-katarina-wennstam-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

esters-rester-omslag

esters-rester-signering4

 

Auktionslänk Jag, Esters rester: tradera.com/item/112710/297731518/-jag-esters-rester-med-signerad-teckning-av-ester-eriksson-bokbloggarhjalpen
Ester Erikssons bok innehåller originalteckning på försättsbladet!
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

fatima-bremmer-omslag

fatima-bremmer-signering

 

Auktionslänk Ett jävla solsken: tradera.com/item/341217/297731414/-ett-javla-solsken-signerad-av-fatima-bremmer-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

finna-sig-omslag

finna-sig-signering

 

Auktionslänk Finna sig: tradera.com/item/341584/297731433/-finna-sig-signerad-av-agnes-lidbeck-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

flickan-och-skammen-omslag

flickan-och-skammen-signering

 

Auktionslänk Flickan och skammen: tradera.com/item/1126/297731399/-flickan-och-skammen-signerad-av-katarina-wennstam-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

flickan-och-skulden-omslag

flickan-och-skulden-signering

 

Auktionslänk Flickan och skulden: tradera.com/item/341217/297731414/-ett-javla-solsken-signerad-av-fatima-bremmer-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

helena-dahlgren-omslag

helena-dahlgren-signering

 

Auktionslänk Orkidépojken: tradera.com/item/341583/297731354/-orkid%C3%A9pojken-signerad-av-helena-dahlgren-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

isabelle-ståhl-omslag

isabelle-ståhl-signering

 

Auktionslänk Just nu är jag här: tradera.com/item/341586/297731347/-just-nu-ar-jag-har-signerad-av-isabelle-stahl-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

johan-ehn

johan-signering2

 

Auktionslänk Down under: tradera.com/item/341582/297731341/-down-under-signerad-av-johan-ehn-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

lycka-omslag

lycka-signering

 

Auktionslänk Lycka och livsstilslögner på landet: tradera.com/item/341587/297731327/-lycka-och-livsstilsslogner-signerad-av-anna-winberg-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

malin-persson-giolito

malin-persson-signering

 

Auktionslänk Störst av allt: tradera.com/item/341586/297731287/-storst-av-allt-signerad-av-malin-persson-giolito-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

marcus-stenberg-omslag

jag-har-inte-råd-signering

 

Auktionslänk Jag har inte råd: tradera.com/item/341586/297731280/-jag-har-inte-rad-signerad-av-marcus-stenberg-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

maria-sveland-omslag

maria-sveland-signering

 

Auktionslänk Hatet: tradera.com/item/341586/297731270/-hatet-signerad-av-maria-sveland-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

markus-sköld-kalldrag

markus-sköld-signering

 

Auktionslänk Kalldrag: tradera.com/item/341587/297731256/-kalldrag-signerad-av-markus-skold-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

mats-jonsson-omslag

mats-jonsson-signering1

 

Auktionslänk Nya norrlandtradera.com/item/112710/297731247/-nya-norrland-signerad-tekckning-av-mats-jonsson-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.
Mats Jonssons bok innehåller originalteckning på försättsbladet!

 

michaela-von-kugelgen

michaela-von-signering

 

Auktionslänk Vad heter ångest på spanska?: tradera.com/item/341584/297731223/-vad-heter-angest-pa-spanska-signerad-av-forfattaren-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

moa-herngren-omslag

moa-herngren-signering

 

Auktionslänk Tjockdrottningen: tradera.com/item/341587/297731205/-tjockdrottningen-signerad-av-moa-westlund-herngren-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

män-visar-omslag

män-visar-signering

 

Auktionslänk Män visar kuken för mig: tradera.com/item/1118/297731167/-man-visar-kuken-for-mig-signerad-av-caroline-hainer-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

niklas-lindroth-omslag

niklas-lindroth-signering

 

Auktionslänk Undertryck: tradera.com/item/341584/297731151/-undertryck-signerad-av-niklas-lindroth-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

peo-bengtsson-omslag

peo-bengtsson-signering

 

Auktionslänk Min bästa väns frutradera.com/item/341581/297731126/-min-basta-vans-fru-signerad-av-peo-bengtsson-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida..

 

sophie-kinsella-musikhjalpen2017

sophie-kinsella-musikhjalpen2017-signering

 

Auktionslänk Mitt inte så perfekta liv: tradera.com/item/280404/297912149/sophie-kinsella-signerad-bok-med-halsning-fran-bokbloggarhjalpen
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

stanna-innan-du-går-omslag

stanna-innan-du-går-signering

 

Auktionslänk Stanna innan du går: tradera.com/item/341581/297731106/-stanna-innan-du-gar-signerad-av-asa-bonelli-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

svart-kvinna-omslag

svart-kvinna-signering

 

Auktionslänk Svart kvinnatradera.com/item/1118/297731083/-svart-kvinna-signerad-av-fanna-ndow-norrby-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

vaknätter-omslag

vaknätter-signering

 

Auktionslänk Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan: tradera.com/item/341587/297731057/vaknatter-och-verklighetskaos-signerad-av-anna-winberg-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

vita-tigern-omslag

vita-signering-signering

 

Auktionslänk Vita tigern: tradera.com/item/341584/297731026/-vita-tigern-signerad-av-christin-ljungqvist-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

 

slow-fashion-omslag slow-fashion-signering

 

Auktionslänk Slow fashion: tradera.com/item/1124/297730969/-slow-fashion-signerad-av-johanna-nilsson-for-bokbloggarhjalpen-
Läs om boken på förlagets hemsida.

Kommentera
04/12 2017
13:37

Just nu utspelar sig en form av otäck kamp på Pocket Shops facebooksida. De två lägren som kommenterar ser ut ungefär såhär:

De som menar att Katerina Janouchs böcker inte längre säljs på Pocket Shop på grund av hennes åsikter. Denna grupp gör många liknelser med stasi, ddr, nazisternas bokbränningar, fascism osv.

De som menar att Katerina Janouchs böcker visst säljs på Pocket Shop fortfarande, att det inte är en mänsklig rättighet att alla boklådor ska sälja en författares böcker samt att företag själva måste få välja vilka böcker säljer.

Ett lika delar märkligt som otäckt fenomen som jag bara sett på den amerikanska bokmarknaden tidigare går nu att bevittna (för första gången?) i den svenska bokbranschen på deras facebooksida: det politiska kundomdömet.

De flesta sajter som säljer något eller gör reklam för något har möjligt för kunder att interagera med företaget ifråga. Ofta går det att betygsätta restauranger och caféer på facebook och google. Ofta blir man uppmanad att göra det av små skyltar vid kassaapparater. När det gäller böcker och film går det att recensera eller ge en betygssiffra efter att en läst boken eller sett filmen. Gillar man boken ger man ett högt betyg, gillar man den inte ger man ett lägre betyg, ganska enkelt. Eller?

Denna funktion används allt oftare som ett politiskt diskussionsforum och får en att ställa frågan: kan en bok vars innehåll man inte håller med om fortfarande få ett högt betyg? Jag har alltid tyckt det varit självklart. När jag var med i juryn för Sveriges Radios romanpris var jag otroligt förvånad över hur vissa av de andra i juryn tyckte att Eija Hetekivi Olssons  ”Ingenbarnsland” var en dålig bok eftersom de inte tyckte Miira var en sympatisk huvudperson. Hon ägnade sig åt skadegörelse och var allmänt stökig och jobbig tyckte en del. Själv tyckte jag hon var cool men mitt motargument var inte främst att försvara de olika ”jobbiga” egenskaper hon hade (som ju faktiskt var väldigt befriande att läsa om, hon känns som en superhjälte på många sätt i mina ögon) utan att fråga vad det är för absurd idé att litteratur ska vara uppbygglig. Det kändes som en otroligt bakåtsträvande diskussion att inte kunna hylla en otroligt välskriven bok bara för att man inte tyckte om huvudkaraktären. En karaktär som gör en så arg som vissa blev av henne måste ju snarare vara otroligt välskriven.

När jag själv jobbade på just Pocket Shop fick jag ofta höra folk som klagade på Ester Nilsson i Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”. Det var oftast män som tyckte att boken var dålig eftersom huvudkaraktären var så ”jobbig”, ”klängig”, ”galen” etc.

När det gäller facklitteratur blir det ännu svårare för folk att separera sina omdömen om verken från åsikterna de själva har. Jag har hört ett flertal gånger i True Crime-poddar om hur människor som inte tycker man ska ”rota” i gamla utredningar av brottsfall som ger underbetyg på böcker på Amazon som skriver om dessa brott. Ibland kan en bok anses svartmåla en stad eller stadsdel eftersom den uppmärksammar ett brott som skett där. Det är alltså inte bokens kvalitet utan dess existens man betygsätter. Och det finns ingen funktion som garanterar att den som ger ett lågt betyg faktiskt läst boken ifråga eller ens köpt den på Amazon (åtminstone det senare skulle kunna gå att lösa tekniskt).

hrc

Det allra mest tydliga exempel på det politiska kundomdömet hittar vi när det gäller Hillary Clintons senaste bok ”What happened”. Där plockade Amazon bort hundratals betyg eftersom de bröt mot riktlinjerna och att de ansåg att det var omöjligt att så många sträckläst boken samma natt den gavs ut och att just dessa som läste ut den på rekordhastighet också var de som hade starkast åsikter om den. The Guardian skrev en sammanfattning som också länkar vidare i ämnet under rubriken ”How Amazon reviews became the new battlefield of US politics”. I korthet menade Amazon att man hade recenserat personen/politiken, inte själva boken. Detta gäller även böcker som märkligt nog också är kritiska mot Hillary Clinton, t.ex. reportaget ”HRC” som är beskrivande av valprocessen, bra saker hon gjort och dåliga saker hon gjort men bara för att Clinton är på omslaget får boken dåliga betyg med motiveringar kring sakfrågor i hennes valkampanj.

På samma sätt recenseras nu Pocket Shop av de två läger som nämnts ovan. Betygen 1 och 5 är de som använts flitigast sen igår kväll. Även om det nu är ett företag som säljer böcker som recenseras så känns det lite oroväckande att vi kanske kommer hamna i det läget där vi kommer börja prata om litteratur på det här ytliga sättet som i amazons recensionsfält – det här ämnet gillar jag inte alltså ger jag det en etta. När jag snabbt kollar igenom de olika betyggsajterna som finns på jakt efter Janouchs böcker hittar jag inga recensioner baserade på att man tycker Janouchs åsikter är dåliga. Det här ”röstandet” på boknivå verkar inte förekomma alls bland de som inte håller med Janouch, men de som hejar på Janouchs åsikter verkar nu ha gett sig på de som säljer hennes böcker (för de finns fortfarande i butiker).

Det enda som gör mig glad i allt detta är att de positiva omdömen som Pocket Shop nu får, i ett försök att inte låta de otroligt överdrivna anklagelserna mot dem stå oemotsagda, är att ”motrecensionerna” med betyget 5 inte handlar om var man står politiskt utan om den faktiska verksamheten, de boktips de fått av personalen och servicen de fått. Jag hoppas verkligen att personalen slipper bli utsatta för utskällningar och kränkningar idag på sina jobb. Jag hejar på er!

PS. Jag är säkert partisk i den här frågan men exakt hur får den som är intresserad av det avgöra: Jag har jobbat i 3 år på Pocket Shop och blivit avskedad pga arbetsbrist. Den imprint som ger ut min egen bok ägs av ett förlag som gett ut två av Janouchs böcker.

5 kommentarer
20/11 2017
19:30

member-of-the-family-1509397103

Det är intressant på ett skrämmande sätt hur det fortfarande, så långt efter Katarina Wennstams böcker, fortfarande pratas om de ”riktiga” övergreppen, de ”riktiga” svinen osv. Allt enligt den konstiga logik som Wennstam visade i sin bok ”En riktig våldtäktsman” – inte ens de som dömts för våldtäkt såg sig som våldtäktsmän när de intervjuades av henne. Att det ständigt reproduceras bilder av ont och gott gör det svårt för människor att se att helt vanliga människor kan begå övergrepp trots att de har massor av bra egenskaper som vän, make, kollega. Det är så lätt att titta på en sån som Charles Manson och tänka att man själv måste vara god eftersom man inte är som han där, han vars ondska man tycker sig kunna se i ögonen.

Det slår mig när jag läser kända och okända mäns reaktioner på #metoo och jämför med Dianne Lakes sprillans nya biografi att den här synen inte bara är idiotisk utan även farlig på ett väldigt konkret sätt:

cv121969_1Många som känner till Charles Manson har säkert sett det berömda omslagsfotot till LIFE. Omslagsbilden är hans ”mugshot” från ett tidigare gripande, alltså inte från det gripande som satte honom i fängelse på livstid.

När polisen grep honom och hans ”familj” vid det tillfället fanns Dianne Lake med, hon kunde inte legitimera sig och var minderårig vid tillfället. Ändå släpptes hon iväg med Manson som hade begått övergrepp mot henne redan när hon var 14.

Lake berättar också om hur de kunde klara sig utan jobb. Manson såg till att byta till sig mat, husrum osv. med hjälp av sexuella tjänster som han övertalade kvinnorna i familjen att utföra på män de träffade. Många hade sett detta. Ingen hade sagt ifrån på något sätt eller kontaktat polis.

 

Det är så lätt att beskriva Manson som en galen sektledare men det liv han levde möjliggjordes av att både manliga poliser såg mellan fingrarna och att ”helt vanliga män” utnyttjade kvinnorna i kretsen runtom honom från början fram till morden. Det handlar inte om att förminska det hemska som Charles Manson stod för utan snarare att se hur hans och familjens vardag såg ut och att ingen satte stopp för beteendet han hade trots att det gavs många chanser för väldigt många män.

Lake drar också paralleller till den mörka gränslösheten som fanns bortom flower powern under hippie-eran som hennes föräldrar själva blev en del av.

Jag tycker Lakes bok dessutom är väldigt bra eftersom hon verkligen beskriver den historiska kontext som Mansonfamiljen kom till i. Hur det inte alls var ovanligt med en manlig guru och den här typen av mindre familjer som omgav gurun. Hon beskriver också sitt eget liv innan Manson på ett sätt som gör att jag kan förstå hur hon hamnade där hon sen hamnade. Ofta är true crime-genren väldigt frossande och spekulerande kring motiv och psykologi men jag tycker verkligen Lake lyckas göra något annat. Att hon själv läser ljudboken gör det extra bra, jag gillade hennes strikt redovisande sätt att läsa. Alltid en välkommen bonus!

Kommentera
11/11 2017
20:47

Jag är otroligt svag för tonsatta dikter när det görs bra och har tidigare skrivit om Annica Blennerheds Dorothy Parker-skiva som jag tycker är fantastisk. Blev därför både glad och förskräckt när jag såg att det släpptes en ny singel med tonsatt Karin Boye-dikt. Tonsatta dikter kan verkligen kännas platta, kanske är det för att när en kan texterna och redan har en relation till dem så är det ofta en konstig upplevelse att höra dem tonsatta om det inte är väldigt bra direkt. Text och musik går inte alltid ihop. Det är lite som att se en person som en bara hört i en podd eller på radio, det stämmer nästan aldrig överens med bilden i ens eget huvud. Eller som när ens favoritbok filmatiserats, det kan nästan bara bli fel.

Men då och då träffar musiker rätt i denna riskfyllda genre och jag tycker att Menke träffar otroligt rätt i sin tonsättning av Karin Boyes första dikt i debutsamlingen med samma namn från 1922. Det var länge sen jag kände att någon tonsättning var lika bra i allmänhet, och av Boyes texter i synnerhet.

Lena Nymans tolkningar på skivan ”Evighet” från 1976 är väldigt fina, visaktigt och ibland jazzigt melankoliska. Jag hittade hennes skiva på loppis en gång och lyssnade ofta på den om kvällarna förut så Boye är väldigt förknippad med Nymans röst för mig. En del elgitarrsekvilibrism på den skivan är lite jobbig, jag tycker t.ex. att ”Ja visst gör det ont” är bättre live när den är avskalad men spåret ”Evighet” på skivan har vissa Lou Reedska Transformer-kvalitéer så jag förlåter musikerna där.

Sofie Livebrant är en annan Boyetolkare jag uppskattar (som dessutom gjort skivor inspirerade av Emily Dickinson och Jeanette Winterson). Livebrant såg jag live på en Finlandsfärja av alla ställen och köpte hennes skiva ”Några Karin” som har en hedersplats bland mina skivor. Hon spelade in ”Moln” till den skivan. Hennes är en somrig version med fraseringar som för mina tankar till Lisa Ekdahl. Jag är alldeles för depressivt lagd för att kunna uppskatta den typen av musik och känner inte alls igen ”min” Boye i den musiken. Däremot är Livebrants ”Tillägnan nr. 9″ och ”Önskan” mer lämpliga för oss melankolipuritaner, de kan jag ha på repeat länge.

Menke behöver därför inte slåss i mitt hjärta mot någon annan tonsättning av just ”Moln” även om hon konkurrerar mot starka Boyetolkare. Jag är alldeles för okunnig när det gäller musik för att kunna beskriva den så jag uppmanar till lyssning direkt. Men ska jag ändå försöka: den känns pampig som ett dramatiskt norrsken och bräcklig som den första isen som just nu lagt sig över sjön där jag bor. Eller varför inte stora moln som en kraftig vind drar med sig över en havshorisont.

Noggranna studier visar även att den är optimal att lyssna på sent om kvällen i bilen på väg genom en tät, frostigt vit skog i Norrbotten. Den låter inte riktigt som något annat jag lyssnat på. Kanske tänker jag mest på Björks ”Vespertine”-skiva blandat med låten som Lykke Li gjorde ihop med David Lynch härom året. Inte för att de låter likadant men för att de låter mer som ett ljudlandskap jag vill besöka mer än bara en låt jag gillar att lyssna på.

Jag har ingen aning om vad som krävs för att en låt ska bli en hit dessa dagar men kommer faktiskt bli arg om denna inte blir uppmärksammad och lyssnad på av fler än de närmast sörjande Boyefansen. En hel EP är planerad och är resten av låtarna så här bra kommer jag tjata mycket om Menke under den här hösten!

Länkar: Menke på spotify, Lena Nymans ”Ja visst gör det ont” i liveversion på youtube, Sofie Livebrants ”Några Karin” på spotify,

2 kommentarer
08/11 2017
17:02

Fast jag tycker det är dumt så ställer jag ofta frågan när jag pratar böcker med någon: vad handlar den om? Jag kan störa mig oändligt mycket på den medialogik som finns där det ständigt måste hittas en ”vinkel” för att det ska vara aktuellt att skriva om en bok. Det måste vara ett ”drabbande ämne” typ: hon var nynazist och hoppade av, han skriver om sitt självmordsförsök osv.

Jag har själv skrivit en bok som det är lätt att göra en ”vinkel” på, så det kommer inte från bitterhet att jag klagar på detta, snarare skam över att jag spelar med i det sättet att få uppmärksamhet. Det känns som att varje gång jag gör det så är jag med och gör det lite svårare för författare som inte har en enkel vinkel att skriva en sloganaktig säljtext kring.

Därför är det fint att få lyfta fram den här boken. Om vi hade sysslat med sifferbetyg på bokhora hade jag gett den fem av fem möjliga. Det finns verkligen inget dåligt med den här boken. Förutom möjligen att den inte går att säljpitcha på ett enkelt sätt. Det är en bok om en skilsmässa, om att få barn, om känslor. Allt jag komma på att skriva om ”handlingen” säger i det här fallet extremt lite om boken. När jag gick konstskola var det trendigt att säga att konstnärer ”undersöker” saker med sina verk. Oftast kändes det väldigt högtravande men i det här fallet känns det som det bästa ordet. Isaktstuen undersöker verkligen krisens allra innersta vardag, den där som bara pågår och pågår och som inte har en lösning. Som bara bygger på och bygger på och aldrig hittar ett utlopp. Den som nedvärderas av omvärldens tusentals råd och åsikter. Den kris som inte är unik på något sätt i sina yttre objektiva detaljer men som inte blir mindre obehagligt panikartad för den sakens skull.

Att tiden innan skilsmässan inte skildras särskilt mycket brukar i vanliga fall göra att jag får svårare att förstå och känna med en karaktär i kris. Här tycker jag det är en stor styrka eftersom den försätter mig i samma tvivel som omvärlden känner. Eller för att vara helt ärlig, det är mest huvudkaraktären Karens mamma som framför åsikten att skilsmässan är ett misslyckade och skadligt för barnet och för Karen själv. Jag kommer på mig själv med att sitta och tänka: ”men gå tillbaka till honom, det är väl inte värre än det här!?”. Därefter ångrar jag mig direkt. Det är så otroligt förminskande tanke att tänka men det är skickligt gjort av Isakstuen att få mig att känna det tvivel som Karen själv känner: det ser så lätt ut att bara gå tillbaka. Men inga uppbrott är enkla så uppbrottet är i sig ett bevis på att det måste varit nödvändigt även om jag som läsare inte får många ledtrådar. Precis så som det ofta är med andras liv. Vi har aldrig hela bilden. Lätt att säga, lätt att glömma.

Det här är dock inte en bok för dig som nödvändigtvis har ett stort litterärt intresse för skilsmässor utan snarare för dig som älskar begåvat formulerad melankoli i korta stycken.

Sa jag att det är extremt skickligt gjort? Det tål att sägas många gånger. Vanligheten och katastrofen är grannar. Julpysslet, att åka till stranden, att dricka ett glas vin – allt är laddat med katastrof nu. All världens normer drar in över Karens liv som en tyst tornado. Julfirandet och födelsedagarna. Allt är fyllt av skuld av dåligt samvete som det inte går att vifta bort hur mycket hon än ser igenom det, fastän julafton bara är en dag som alla andra.

Det finns hundra citat jag skulle vilja återge ur den här boken. Varje sida är formgiven på ett så vackert sätt som passar perfekt med textens ton och innehåller minst ett par formuleringar värda att skriva upp, minnas och gå tillbaka till. Enbart mycket stark självdisciplin har hållit mig från att inte lägga upp bilder av bokens samtliga sidor på min instagram.

2 kommentarer
03/11 2017
9:07

Apropå blogginlägget om Dokumentet igår: nu har P1 Dokumentär lagt upp Susanne Björkmans dokumentär om tiden efter Dokumentet – ”Vad vill ni tjejer egentligen?” – som också skildras i den efterkommande boken.

Finns här: sverigesradio.se/sida/avsnitt/970451?programid=909

Kommentera