Bokhora.se

12/01 2017
19:48

Jag har gjort det två gånger och i år ska jag göra det igen: läsa alla nominerade i Borås Tidnings debutantpris och gå på prisutdelningen. Varje år har det varit minst ett par böcker som jag verkligen älskat och är därför superpepp på att få ta mig ur min lässvacka med start imorgon när vi får veta vilka de nominerade är.

Här är mina gissningar:

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Dagar utan ljus, nätter utan mörker” av David Norlin

”Jag vet allt det här” – Annika Paldanius

”Vattnet drar” – Madeleine Bäck

Edit 13/1: Här är de som blev nominerade på riktigt:

bt-deb

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Skuggan” av Marit Furn

”Och vi fortsatte att göra någonting rörande” av Elis Burrau

”Storm i den pelare som bär” av Andreas Lundberg

 

4 kommentarer
07/01 2017
21:09

img_1061

Det är så klyschigt livskrisigt just nu att jag börjar terapisortera a la Rob i Nick Hornbys ”High fidelity”. Fast mina böcker istället för skivor. Jag hoppas ni har överseende med att jag verkligen nu gått in i min djupaste lässvacka någonsin och ägnar ett inlägg åt foton på min bokhylla. Jag har blivit uppsagd från bokhandeln där jag jobbar, funderar på att flytta och jobbar samtidigt hemskt mycket med bland annat PR för böcker, sätter inlagor till böcker och klipper ljudbok.

Kort och gott: det är mycket nu. Och det drabbar min läsning. När jag suttit och klippt ljudbok eller jobbat intensivt med att göra snygga avstavningar i indesign timme ut och timme in så är det svårt att bli sugen på att konsumera ännu mer text. Jag är vimmelkantig i huvudet av text och vill snarare göra motsatsen. Så jag har tänkt, som en ju osökt gör, på att det är ju ett ultimat tillfälle att tag i att katalogisera hela bokhyllan och lägga in den i goodreads-appen så jag har koll på vad jag läst och inte läst i min hylla samt ha en översikt.

Att vara låtsasbibliotekarie i sitt eget hem är ett hårt jobb men det måste göras. Så den fritid jag har kommer jag framöver ägna åt detta projekt och tänkte att om ni inte tycker det är alltför tråkigt så kan jag ju hålla er uppdaterade genom att fota av några av godbitarna och lägga upp här.

Jag börjar med Twin Peaks-hyllan där min katt sitter i bilden högst upp. Kronjuvelen i min TP-samling är ”Laura Palmers dagbok” som Mats Strandberg och Helena Dahlgren signerat efter att vi spelat in en podd om den. Idag är jag och Helena ett par men det var vi inte då och jag var starstruck av de båda skräckförfattarna och ville ha ett minne av inspelningen. Jag bytte till mig dagboken när jag bodde i Kalix och gick gymnasiet så det kändes fint att få den signerad av två nyfunna Twin Peaks-vänner. Den samlade damm på antikvariatet i Kalix och han som ägde stället bytte mer än gärna bort den mot ett praktverk som hette typ ”Den riktiga Jesus”. Ganska bra byte.

I övrigt talar samlingen för sig själv och är rätt så basic men betyder mycket för mig. Blev bara 2 st böcker inlagda nu ikväll i goodreadsappen men lovar att vara mer bokstavstrogen och avverka enbart böcker i nästa inlägg.

img_1067

img_1069

img_1051

img_1050

img_1052

img_1054

img_1049

img_1066

img_1033

8 kommentarer
22/12 2016
13:40

Storytel börjar bli ett mindre imperium. De har bara i år köpt Norstedts och Barnens bokklubb och tagit in miljoner till bolaget från sina aktieägare i så kallade emissioner.

Precis som andra mediejättar producerar de också eget material. Dels gör de originalberättelser under namnet ”Storytel original” där följetonger specialskrivna för att läsas upp kan bli ett argument för nya kunder att välja just deras app framför andra ljudboksappar. Både Netflix – med serier som ”House of cards” och ”Gilmore girls: A year in the life” – och Amazon – med serien ”Transparent” – har lyckats bra med samma koncept. Dels så producerar de egna ljudböcker genom egna bolaget Storyside som i vissa fall är exklusiva för just deras ljudbokstjänst.

Det är givetvis smart ur en affärsmässig synvinkel att erbjuda något som ingen annan har men jag har varit skeptisk eftersom jag tänkt att det väl ändå bara är samma gamla bästsäljande författare som kommer få den chansen. När Svt flow lanserades gjordes det med Leif GW Perssons och Lotta Lundgrens jaktprogram och oavsett om en gillar dem eller inte så är det knappast ett spännande val för den som vill ha något helt nytt.

Fel fel fel hade jag dock när jag hörde att Storytel skrivit kontrakt för att ge ut inte mindre än sex stycken ljudnoveller ur serien Queerlequin som av förlaget Genusredaktörerna beskrivs som ”medveten romantik” och ”nöjesläsning som just Du kan identifiera dig med eller fantisera dig bort i.”

INTERVJU NANNA SALEMARK
Förläggare på Genusredaktörerna
Foto: Linnea Svensson Arbab

nanna_salemark

Det känns lite som att Storytel gör alla rätt just nu. Appen är ju väldigt bra och de har dessutom hittat ett sätt att få folk att välja just deras abonnemang genom Storytel originals. Hur gick det till när Queerlequin blev ljudboksserie?
Jag håller med, känns som att Storytel är the shit nu, kanske ännu mer spännande sedan Norstedts-köpet. Jag är peppad på en framtid med tre pampar på marknaden (Bonnier, Harper Collins, Storytel) istället för enbart Bonnier. Vi hörde av oss till Storytel när ett ljudboksförlag hörde av sig till oss. Då fick vi en bättre deal hos Storytel. Det är dom som producerat ljudböckerna, på Storyside.

Var det svårt att pitcha queer romance? Eller hur beskrev ni era titlar?
Nej dom fattade nog poängen med bara namnet Queerlequin. Kommer inte riktigt ihåg nu hur samtalet gick men jag fick känslan av att de har resurserna nu att testa på även det som kanske är lite vågat. Eller så såg de kanske potentialen i en normmedveten romance-genre och vet med sig att deras kunder lyssnar sönder allt vad heter romance så det kanske inte ens var en djärvt beslut.

Det är sånt man inte riktigt vill fråga de som vill stötta en typ ”hur kommer det sig att ni tror att ni skulle kunna tjäna pengar på oss?” Haha, det är vi som ska stå för det svaret …

Jag tänker att det finns en fördel med att vara ”gratis” på en betalplattform. Både du och jag har ju jobbat i bokhandel och vet ju att många läsare är lite rädda för att köpa böcker på chans. När en har ett abonnemang finns det ju ingen ”risk” i att välja fel bok vilket kanske gör att en vågar testa lite nytt. Eller upplever du att folk vågat chansköpa Queerlequin ganska mycket redan innan?
Sån är jag, att jag gärna testar om det ändå är ”gratis”. Dessutom är det ingen som kan se omslaget på den bok jag läser så det är helt fritt fram för mig att läsa saker jag ”skäms” för att läsa haha. Och därför är vi ju jätteglada över att hamna på Storytel – tillgängligheten, och för att de har så sinnes många prenumeranter av enormt blandad sort.
Vi har definitivt rört oss inom en speciell målgrupp, och det kan vara mycket bra, av olika anledningar, men grunden i Queerlequin är ju att tillgängliggöra andra perspektiv och identiteter och skapa mångfald och därför har vi varit bekymrade för att det tar sådan tid och krävs så mycket slit för att man just ska göra det, alltså nå utanför den givna målgruppen.

Hur mycket har ni som förlag varit inblandade i själva produktionen? Har ni exempelvis haft något att säga till om när det gäller uppläsare?
Jo men lite, vi fick föreslå och de skickade test till oss, och de har varit lyhörda, nära kontakt tycker jag, känts tryggt och bra hela vägen.

Jag gillade uppläsaren väldigt mycket. Jag är ju sån som har väldigt svårt för alltför gestaltande uppläsare som ska ”skådespela” alla roller och vara väldigt utlevande osv.
Ja jag med! Som radioteater ibland nästan. Fast ibland är det kul …

Ni gör väl annars allt själva och har byggt upp allt från början, trots att Storytel var trygga – var det svårt att släppa kontrollen över det kreativa?
Ja hmm… vår arbetskultur, hur ser den ut … det är svårt eftersom allt görs utanför våra andra sysselsättningar, så det är svårt kanske att hitta balansen mellan att ta hjälp och släppa fritt. Men eftersom vi skrev avtal med Storytel så är det tydligt var gränserna går, det är skönt, det gör nog att vi lättare släpper ifrån oss lite ansvar.

Jag tänker på det där med tillgänglighet jämfört med att läsas av en specifik målgrupp. Harlequin är ju fortfarande rätt unika i det att deras böcker har egna ställ lite överallt i världen på matbutiker och kiosker osv. vilket åtminstone för mig känns väldigt långt från de konsumenter som kickstartar böcker från ett förlag som har genusglasögon som logotyp.. Faller era böcker lite mellan stolarna där? Känns nästan som det avsnittet i Mad Men när det är en person som hittat på en ny sport som han vill lansera i hela usa. Ni uppfinner ju lite av en ny sport. Eller är det inte så krångligt som jag får det att låta?
Ja asså det är väl just den nöten vi försökt knäcka och antagligen kommer fortsätta länge att kämpa med … Vi ville med Queerlequin skapa normmedveten OCH kommersiellt gångbar litteratur. Storytel är förhoppningsvis ett litet steg närmare vårt mål men vi är fortfarande långt ifrån. Men visst känner vi de nya vindarna Marcus? ”Skam”, Beatrice Eli, och massor av Netflix-produktioner för att bara nämna en promille.

Och det är ingen slump att Queerlequin poppade upp i vårt huvud för ett par år sen, klimatet är peppat på den här sorten av kultur. Visst kan man säga att det ser dystert ut i världen, på så sjukt många nivåer, men om jag tittar mig omkring och på vad som erbjuds mig att konsumera av kulturuttryck, så är det ju utan tvivel i den här riktningen det drar. Jag tror det finns ett uppdämt behov efter utmanande innehåll – utmanande på alla sätt …

Jag som är väldigt okunnig i romance tycker inte att det är så stor skillnad mellan era böcker och ”vanliga” romaner. Vad är specifikt för era berättelser om vi bortser från att karaktärerna inte är fast i stereotypa könsroller osv?
De lyckliga sluten!

Att kärleken är i fokus, hur den än ser ut.

Sen kan historierna vara mer lika traditionell romance i form av språk och jargong och intriger och så, men vi har författare som gjort sin egen grej också.

Det är faktiskt rätt skönt att veta att det kan sluta med ett ”jag älskar dig”. Jag började kolla Transparent i helgen och jag är ju sån som gömmer mig i telefonen eller bakom en soffkudde när det blir FÖR mycket konflikt. Kanske skulle bli lättare om jag visste att det kommer ordna sig haha.
Haha, ja det är egentligen det kanske största kravet haha, att läsaren känner sig lycklig när den läst klart. Men asså, ja, ”jag älskar dig” eller ”jag älskar er” eller ”jag älskar mig själv” haha, det beror helt på vad historien byggt upp men oavsett ska vi lämnas med ett glatt hjärta! Poängen är ju att istället för att problematisera så ska vi normalisera och inkludera.

Det går nästan ihop med ordet kiosklitteratur, något som en unnar sig och vill njuta av. jag har aldrig tidigare fattat folk som säger ”jag vill inte läsa något sorgligt” men nu börjar jag förstå lite faktiskt. När jag lyssnade på ”Återvändaren” och han bråkade med sin mamma kände jag extremt mycket att nu får fan det här lov att ordna upp sig annars blir jag sur haha.
Haha ja va fint! Och lite tårar kläms väl också fram ibland? ”Drama och känslofullt – men med löfte om lyckliga slut!”
Ja, och jag håller på och trappar ner mina antidepp nu så jag är ständigt i känslokarusell som böckerna ökade farten på :)
Skönt att Queerlequin hjälper dig med utfasningen <3 En bra PR-line.
”Fasar ut ur emo och in i romance.” Jag borde skicka en ask Merci till er.

Hur viktigt är det med sex i berättelserna? I vissa av berättelserna tar det mer plats än andra tänker jag. Är det olika läsare av de som har mer sex i sig tror än de som har mer fokus på ”bara” kärlek?
Åh svår fråga det där med SEX!

Vi fick faktiskt frågan flera gånger nu på en julmarknad ”vilken innehåller mest sex?” haha. Men det är ju absolut en måste-ingrediens: erotiska scener. Sen kan de vara väldigt olika och förekomma ofta och sällan, det varierar väldigt mycket i våra titlar ja, men främst beror det på den som skriver, en av våra författare ombads av oss redaktörer att skriva in ett par scener, och det gick bra hehe.

”Trägen vinner” är ju egentligen en Pretty Woman-historia fast med sexscener som inte är skämskuddiga. Läser/ser du mycket romance/romcom själv? Alltså mer normativ sån alltså?
Det bästa vi vet är populärkultur. Det är därför vi ville förändra den. För att säga det kort hehe …

Jag tänkte lite på Nina Gunkes karaktär i ”Juicebaren” när jag läslyssnade på ”Trägen vinner” btw. Får jag föreslå henne ifall Netflix hör av sig till er också?
Ja, Nina Gunke, hon är fortfarande underbara ”Skilda Världar” för mig!!!
Älskade när hon blev nya Rebecka där! Tänk att få en såpa nu som är lite mer medveten bara..
Snälla! Ring Netflix!
Ska göra det när vi chattat klart :D
<3 <3 <3 Du är från och med nu vår tv-serie-agent!
Alltid velat vara tv-serieagent haha. Jag har också en idé om att ni borde ha pocketställ i papp på Pressbyråer som ser ut som er logotyp. Böckerna står i själva glasögonen… Ska bygga prototyp när jag får tid över.

I ”Återvändaren” är huvudrollen gay, vegan, hockeyproffs så där är det ju uppenbara brott mot normen. Men finns det andra mindre tydliga normbrott ni är stolta över i era berättelser? Alltså: finns det fokus även på annan medvetenhet än det som brukar kallas för ”identitetsfrågor”?
Jag tänker på kulturen i sjukhusvärlden i Q7 [Queerlequin nummer 7 bokhoras anm.] ”Kristallgrottan” av Lotus Wilde, den speglar på ett subtilt vis hur patriarkal vården är, liksom ställer synen på ”den manlige äventyraren” på ända, det är kul, och smart gjort.

I Q5 ”Starkare än magi” av V. Florian skrivs motståndet mot kroppsideal in mellan raderna, utan att skriva mig som läsare på näsan men normbrytande absolut.

Noam Fricks skildring av huvudpersonen Anna i Q2 ”En gyllene triangel” tycker jag också är väldigt normbrytande men på ett mindre tydligt sätt. Hon är destruktiv och missbrukar både mat och alkohol. Sen är det inte det som är huvudstoryn, inte heller romantiseras hennes missbruk, men det får liksom bara vara.

Men allt det där är kanske identitet ja. Haha, Allt är identitet! Nej men i En gyllene triangel ifrågasätts även synen på sysselsättning, men det är typ bara i en två scener eller nåt…

Jo men det var såna saker jag menade. Jag tänker att det går ju att ta egentligen vilken romcom som helst och bara byta plats på kvinnorollen och mansrollen men det blir ju mer helgjutet om även ”världen” skildras annorlunda. Dock tänker jag inte så mycket på det eftersom jag gillar berättelserna, så intressant att du utvecklade.

En sån sak tänker jag är att platserna är ganska tydliga. Malmö och Göteborg blir väldigt tydliga. Det är något annat än bara innerstadsstockholm. Det går att romantisera även Malmö liksom.
Det kunde man inte tro nä, att Malmö hade ett erotiskt kapital haha. Stockholm är också med, och Lund! och Mexico!

Hur många av era titlar kommer att ges ut på Storytel? Är det dessa 6 första eller kommer ni fortsätta?
Jag tror vi får se hur det går innan Storytel frågar efter fler. Så, framtiden får utvisa om Storyside eller någon annan sätter mer ljud i Queerlequin

 

INTERVJU NOAM FRICK
Författare till ”Återvändaren”, ”En gyllene triangel”, ”Trägen vinner”
Foto: Elin Regn

Det finns en hel del typiska pojkdrömmar i två av berättelserna i de första som släppts på Storytel. Killen med gitarr och NHL-proffset. Är det en lek med de klassiska pojkdrömmarna eller är det egna intressen som var grunden i de karaktärerna? Är du exempelvis hockeyintresserad själv?
Jag är ju bara människa, jag har vuxit upp med samma bilder som du och skapat drömmar därefter. När jag tänker på romantik så tänker jag på en fattig själ med en gitarr på ryggen. När jag tänker på erotik så tänker jag på en vältränad hockyspelare med sån där sexig hårslinga som letat sig fram ur hjälmen. Karaktärerna var liksom givna.

Jag blev väldigt glad av att se de karaktärerna. Och det kanske låter sviintråkigt nu när jag berättar det men jag tyckte det var intressant med hela idrottsspåret i ”Återvändaren”. Exempelvis när Stephen och hans mamma åker iväg till en klubb för att få en annan klubb att bli intresserade. Aldrig sett någon använda hockey och få det att framstå som en metafor för spelet som kan finnas i kärlek. Men också fint med relationen till direktören på klubben som går med på begravningen och såna saker. Därför jag tänkte att du kanske levt med hockey på något sätt. Researchar du mycket när du skriver?
Tack ska du ha Marcus, roligt att höra tankar om mina berättelser. Jag reser förstår du, hela tiden, så jag fångar upp en hel del, både av människor och faktiska miljöer, jag använder mig av det, eller snarare fantasin, för den jobbar på av sig själv.

Skriver du även när du reser eller måste saker ligga och marinera ett tag?
Oh ja, jag skriver hela tiden, men det är en på miljonte gången som det blir en hel berättelse som duger till att dela med andra. Jag turnerar med cirkus, så jag skriver mellan städerna, det är meditation för mig. Vi här på vägen, vi måste behålla fokus, för att inte falla av, jag var nära spriten förr, men nu håller texten och fantasin mig rak.
Imponerande med den disciplinen.

Vad brukar göra att du slänger en idé? Har du några fallgropar du ofta faller i?
Nejdå, jag har varit på botten, om jag lyckats ta mig upp därifrån, då vill jag inget annat än söka disciplin, eller harmoni som jag skulle vilja kalla det.

Okej, men konstnärligt imponerande att inte allt du skriver handlar om den botten. Jag tänker att resande och sprit annars är rätt uttjatade ämnen men lätta att hamna i som författare.
Ja usch, det finns det för många berättelser om, jag besparar världen mina sådana.

Mitt tålamod. Det är det som avgör allt. Tappar jag tålamodet så håller jag mig inte heller kvar bara för att. Om det däremot en historia som jag har tålamod att skriva till slut, då är det kanske kanske kanske även en historia som är något att ha.

Varför brister tålamodet för vissa berättelser då? För att det inte är nog bra eller inte nog intressant för dig att följa karaktärerna?
Tråkiga karaktärer, inget utvecklande innehåll.

Det ska kittla! I hela kroppen. Om det inte gör det är det inget att ha och bättre att börja på ny kula än att försöka lappa ihop…

Kan samma karaktärer dyka upp i nya försök trots att de kasserats i en olappningsbar historia?
Jo men det gör de nog, vi skiljer oss inte särskilt mycket från varandra tror jag, eller hur? Våra kroppar och hjärnor och själar är mer lika än vad vi vågar tro känner jag. Sen formas vi av miljön och vi ser lite olika ut och så men känslor och inre mekanismer skiljer sig inte särskilt mellan oss människor. Därför är kärlek det bästa jag vet, för det förenar oss, gör oss mindre olika.

Hur var det att höra något du skrivit uppläst? Dröm eller jobbigt?
Oj, jag har faktiskt inte ens hunnit lyssna! Det borde jag göra ja! Hur tyckte du att det var?

Alltså jag hade lyssnat första sekunden det låg uppe om det varit jag som fått min text uppläst, men det kanske säger mer om mitt ego än något annat… Jag gillade uppläsaren mycket och tyckte inte hon tog över för mycket. Samtidigt är hon duktig på att fnissa till eller låta förlägen där det passar.
Oh bra, tack, skönt att höra, då ska jag se till att lyssna så snart jag får möjlighet!

Jag tänkte dock mest på att ens text måste ju bli så himla annorlunda uttalad än läst tyst så oavsett om det är en bra uppläsare så kan ju uttalade ord vara annorlunda än skrivna för den som skrivit dem.
Ja sant, vi har dock suttit här i gänget och läst upp för varandra så jag kanske inte är rädd just för att jag inte är främmande inför det.

Hamnar du någonsin i fällan att återupprepa gamla stereotyper? Eller har de texterna avbrutits långt innan du satt punkt?
Okej, nu ska jag berätta dig en hemlighet. Jag har vuxit upp i ett samhälle där allt var tillrättalagt så att alla alltid skulle veta vilka alla var bara genom att titta på personen. Och vet du vad, jag utsattes för detta mönster så tidigt att min hjärna formades om och jag antar för alltid är förstörd. Det var därför jag sökte mig till cirkusen, för att komma bort från stereotyperna. För på cirkusen, där tror alla att clownen är en clown och en lindansör en lindansör, men på cirkusen är det samtidigt tydligare än på alla andra ställen, att du är något helt annat än det publiken tror att du är.

Så ja! Mitt svar är ja, jag skriver utifrån de stereotyper jag förgiftats med, och sen lägger jag om dem, skriver om dem, korrigerar. För så förgiftad som jag tvingades bli bara av att fötts i fel samhälle och tid, det vill jag inte att någon ska behöva utsättas för.

Vi bär ett ansvar inför framtida generationer. Vi må vara sjuka nu, men vi ska inte ta vidare smittan till kommande generationer.

 

1 kommentar
14/12 2016
17:41

mh2016b

Årets Musikhjälpen är här och årets tema är: ”Barn i krig har rätt att gå i skolan”. Jag tycker om Musikhjälpen jättemycket och har sedan några år tillbaka en tradition att auktionera ut signerade böcker och jag blir alltid så himla glad när ni är med och budar och länkar! Bilderna är fria att använda om ni vill tipsa, och har ni egna Musikhjälpen-initiativ med boktema får ni hemskt gärna länka i kommentarsfältet.

Här nedan är hela listan som går att buda på och varje bild länkar till respektive auktion.

Jag skickar ut dem så de hinner fram till auktionsvinnarna innan julafton för de som vill säkra eventuella julklappar.

Stort tack till alla författare som skänkte böcker och skrev fina signeringar!

giolito1

giolito2

arielheld-sign

elizabeth-hand

elizabeth-hand-sign

juliaskott

juliaskott-sign

klarawiksten

klarawiksten-sign

mariaturtschaninoff

mariaturtschaninoff-sign

peppe

peppe-sign

elaineeksvard

elaineeksvard-sign

beijer

beijer

helenadahlgren

helenadahlgren-sign

print

5 kommentarer
11/12 2016
19:11

Så var den här! Och är är böckerna jag ser fram emot mest:

***

laing_cover2_8Den ensamma staden – Olivia Laing
Daidalos – april

En engelsk konstkritiker som skriver ”om konst, ensamhet och överlevnad” i New York och Chicago låter kanske superklyschigt och pretto i mångas öron men det låter så sjuukt underbart i mina. Melankoli 4-ever!

***

 

Gruppen – Mary McCarthy
Albert Bonniers – mars

Pinsamt nog hade jag inte alls koll på denna bok. 30-tal, nyexaminerade kvinnor i ett hårt New York, chockerande på 60-talet när den gavs ut, Amanda Svensson har översatt. Verkar lovande.

***

 

9789515241344-722x1024Spleenish – Ulla Donner
Schildts & Söderström – april

”Men varför göra någonting annat än vältra sig i självömkan, hemma i sina underkläder?” Frågan jag ställer mig allt oftare just nu. Det kommer bli bra med en serieroman som får en att känna sig mindre ensam.

***

 

9789100169428Utvägen – Amy Liptrot
Albert Bonniers – maj

En 30-åring har supit bort jobb, bostad och pojkvän i London.

Hon blir hemvändare till fårfarmen på Orkney där hon växte upp.

Hoppas på att denna ska vara lite Linn Ullmansk.

***

Ta mig härifrån – Emma Ahlqvist

Syster förlag – mars

ALLT som Syster förlag ger ut är så jävla bra, och denna verkar inte vara något undantag. Modebloggare i liten tätort som längtar bort, köper för dyra kläder och kaffe på macken. HUR kan det ens verka bra, tänker kanske någon som inte läst något som Syster förlag publicerat tidigare men kolla då Ahlqvists hemsa och Systers track record och förstå att det är dags att börja längta till mars.

***

 

9789129700756_200x_ordbrodosen_haftadOrdbrodösen – Anna Arvidsson

Rabén & Sjögren – januari

En hemlig kraft inom familj i värmland måste hållas hemlig, kvinnorna i släkten är ”ordbrodöser” och kan styra andra människor. Jättesnyggt omslag. Tror på spännande YA här.

***

 

bkpam2238911_61d0ba60-1a4e-49e9-8196-3e3f92667010Jag vet inte vad som händer – Anna Norlin

Nopublishing – mars

 

Jag är med största sannolikhet en hemsk människa som säger detta men jag gillar verkligen att läsa om sjukdomar. Har läst ”Ro utan åror” svinmånga gånger och ”Berget dit fjärilarna flyger för att dö” ännu fler. Den allra bästa boken om Wallander (spoiler alert) är ju den när han drabbas av demens. Den här verkar vara en kort bok om att sakta men säkert förlora sig själv till just den sjukdomen. Bonus: fint omslag på nytt förlag, en kombination som inte alltid är given.

***

 

9789137149653Vi faller – Anna Platt
Forum – januari

En multiplot som utgår ifrån en JAS-krasch i Linköping och väver ihop fyra människors liv. Jag får samma känsla av att läsa om denna som jag fick när jag läste Gabriella Ahlströms ”Sirener”. Debutroman av manusförfattare.

***

 

Fågeln i mig flyger vart den vill – Sara Lundberg
Mirando bok

Hur har jag kunnat missa det här förlaget? Det ser ju så otroligt överbra ut! Läsålder 9-12 på just denna titel som är en som utgår från konstnären Berta Hanssons dagböcker, brev och skisser. Vill ha denna bok nu! Plus en enorm affisch med någon av Lundbergs teckningar.

***

 

9789146232766Rosor Skador – Jenny Tunedal
W&W – januari

Älsk på omslaget! Bra gjort Johanne Hjorthol som formgivit. Jag är pinsamt ouppdaterad på poesi men kommer att läsa denna bok om folk som ropar i avgrunden och hasar i korridorer på låsta avdelningar.

***

 

9789174245509I min trädgård vill jag vara Karin – Elisabeth Svalin Gunnarson
Bonnier fakta – mars

Om Karin Larsson och hennes trädgård som beskrivs som ”charmig, rörig och inte så välrensad”. Jag läser en trädgårdsbok om året och drömmer om när jag kommer bo i hus och ha mitt eget Grey Gardens-lajv. I år kommer Karin vara med och måla den drömmen åt mig tror jag.

***

 

9789127150249Klass – Elise Karlsson
Natur & Kultur – mars

Åh yes!!! Vill att det ska komma en bok av Elise Karlsson varje år som handlar om skrivande människor och om arbetsplatser och om den där stillsamma paniken som bara hon beskriva. Gå in och läs här om handlingen. Hur bra verkar inte det upplägget?! Ska dessutom bli intressant att se hur/om det lite jazziga/bluesiga omslaget hör ihop med handlingen.

***

 

 

9789127143661Se på mig! – Beata Arnborg
Natur & Kultur – mars

400 sidor om Zarah Leander från författaren som skrev biografin om Kerstin Thorvall.

Solklar i tbr-högen.

Det fantastiska omslaget av Annika Lyth avskräcker inte direkt heller.

***

 

9789127146372Fördel kvinna – Emma Leijnse
Natur & Kultur – april

Är jag sjuk som blir jättepeppad på den här beskrivningen: ”Journalisten Emma Leijsne har rest genom Sverige för att utforska hur vårt samhälle förändras när kvinnorna tar över universiteten.”

Kvinnor lämnar glesbygden för att utbilda sig och kvar bli unga män som inte klarat grundskolan, hur påverkar det samhället? Jag tycker det låter superintressant. Tyvärr lite intetsägande omslag men kommer påminna er om denna om den så bara är hälften så bra som den verkar.

Hoppas på Queering Sapmí-kvalitet på denna! (skrev om den boken här – ständigt aktuell tyvärr)

***

 

Brev till min dotter – red. Elcim Yilmaz
Forum – mars

Texter av t.ex. Märta Tikkanen, Maxida Märak, och Martina Montelius. ”Presentbok” känns nästan som ett nedlåtande epitet men detta tror jag kommer vara en bok som ges bort i present till många och som faktiskt kommer bli läst och omtyckt och säkert lyfta en och annan kulturdebatt.

***

 

sexton-dummy-405x600Leva eller dö – Anne Sexton
Ellerströms – juni

På Morrisseys senaste turné var Anne Sexton en av idolerna i filmen som spelades upp innan konserten. Jag minns den nästan bättre än jag minns konserten för jag blev så glad. Jag har bara en vag uppfattning om hennes mest kända dikter men har aldrig läst ett helt verk av henne. Vad skönt det ska bli att slippa skämmas över den kunskapsluckan i sommar!

***

 

Hemligstämplat. Om arv, synd och starka kvinnor – Gunilla Preisler
Carlsson bokförlag

Hemligstämplade dagböcker från slutet av 1800-talet fram till 1948 utifrån en redarfamiljs. Känns som en klockren Carlsson-titel som jag brukar älska.

***

 

delicious_webDelicious – Ruth Reichl
Printz – maj

En assistent på mattidningen Delicious hittar mystiska brev i receptarkivet, en matresa genom historien och New York följer. Jag hoppas att den här boken kan vara allt som filmen ”No reservations” (”Kärlek på menyn”) inte var, jag hade så stora förhoppningar på den filmen pga älskar allt som utspelar sig i köksmiljö på något sätt. Det är fortfarande ett trauma att den var så fjantig, jag hoppas och tror att Delicious kan göra mig hel igen.

Btw: hedersomnämnande till Printz för deras nya klassificeringssystem i katalogen som de märker upp varje bok med. Bra idé, snyggt genomfört!

***

 

9789170379376-194x300Barbro hörberg – med ögon känsliga för grönt – Alexandra Sundqvist
Ordfront – april

Min klasskompis Sara skrev en uppsats med samma titel som den kända sången, jag var respondent på den under mitt sista utbildningsår på högskolan. Under tiden jag läste och läste om lyssnade jag kopiöst mycket på Barbro Hörberg. Det var en väldigt härlig bubbla att vara i och jag ser fram emot att gå in i den igen. Tror detta kommer bli extremt bra och vill redan nu föreslå att någon köper rättigheterna och gör tv-serie om henne. Vore det inte coolt att casta Lotta Lundgren som som Hörberg? Eller övertyga att Rebecka Liljeberg att börja skådespela igen! Tror hon skulle vara extremt bra också!

***

 

9789170379611-200x258Frances del 1-3 – Joanna Hellgren
Ordfront – april

Har du inte redan läst de vackra seriealbumen om Frances är det dags att göra det nu när samlingsutgåvan kommer.

***

 

9830_250Den sista resan – Jenny Diski
Alfabeta – januari

Jenny Diskys sista bok handlar om sjukdomen hon dog av och om hur hon som femtonåring flyttade in hos Doris Lessing.

Hur skulle det gå att undvika att läsa den här boken? Nä just det.

***

 

Ibland är man lessen ibland är man glad – Martina Montelius
Atlas – januari

Jag läser nästan aldrig böcker som är roliga. Det är svårt att veta om det är för att nästan inga författare skriver roliga böcker eller om det är för att de bleknar i jämförelse med Martina Montelius böcker. Skulle läsa denna oavsett vad den handlade om. Tycker också att det är så himla fint och smart att alla Montelius böcker formges av team Hemmingsson/Kühlhorn så att en kan Pokémonhoarda alla med ännu större nöje.

Dessutom: hedersomnämnande till Atlas för att deras sidor i katalogen är så himla snyggt formgivna i all sin enkelhet. Varje titel lyfts fram bra av de egna färgerna och bra copytexter samt många fina omslag.

***

 

Transformationer – Sam Holmqvist
Makadam förlag

Lazuli Tintomara i ”Drottningens juvelsmycke” och stortjuven Lasse-Maja är två transpersoner som skildrats i svensk litteratur. Denna avhandling tar upp dessa och många fler i det som beskrivs som den första genomgången av translitteraturhistoria i Sverige. Hoppas mycket på denna.

Förresten: lite synd är det att Makadams sida i katalogerna så gott som ALLTID innehåller något jag vill läsa men hade jag inte lusläst för att kunna blogga om katalogen hade jag missat den eftersom den ser lite rörig och intetsägande ut. Det är såklart lättare sagt än gjort såklart att sno Novellix framgångsrika koncept men det går att snegla på dem och stjäla idéer kring formgivningens betydelse tänker jag. Det är alldeles för mycket bra som folk missar som det ser ut idag tror jag. Hoppas jag har fel.

***

 

9789515241405-656x1024Om livets mening – Merete Mazzarella
Schildts & Söderströms – januari

Har en författare skrivit böcker som ”Själens nattsida” och sen följt upp med ”Solkattens år” så behöver jag inte ens läsa vad den här handlar om, den hamnar på tbr-listan direkt utan någon styrelsemöten innan.

***

 

det-som-ovar-1200x1504Det som övar annorlunda likt ett hjärta – Hanna Hallgren
Pequod Press

Jenny Tunedal, Hanna Hallgren och Somaya El Sousi håller kontakt under Gazakriget. Nu är den en 32 sidor kort bok. Jag förstår inte riktigt vad det är för typ av bok men jag är nyfiken.

***

 

tusendeFrån tusende våningen är fallet högt – Katharine McGee
Gilla – januari

Ett tusen våningar högt torn på Manhattan i en dystopisk YA om familjehemligheter och klass verkar det som. Jag läser väldigt lite YA men denna kände jag direkt stor pepp för.

***

 

 

10 kommentarer
27/11 2016
14:04

Marks & Spencer har en myzig julreklam som delas ganska flitigt nu, den sammanfattar julen ganska bra så som jag tror att många upplever denna högtid. Storyn är typ såhär: en kvinna tar hand om sin man, stöttar honom i hans yrkesroll och dubbelarbetar i skymundan samt tvingas ta föräldraansvar för ett barn (som f.ö. inte ens är hennes eget) som är ett as mot sin syster större delen av tiden på ett sånt där boys-will-be-boys-sätt som många föräldrar inte verkar kunna/vilja stävja.

Denna kvinna heter ”Mrs. Claus” och gillar böcker. Hur mycket gillar hon böcker? Jo det har jag tagit reda på. Och du kan inte ana vad jag upptäckte! Men först:

Systerskapet/bokfrändeskapet gör att hon åker helikopter från nordpolen till London. Storasystern i reklamen ligger och läser när lillebrorsan tar en vattenslang och förstör den goda lässtämningen.

bakgrund_0005_kurvor-1-kopia

bakgrund_0003_kurvor-1-kopia-2

Här får vi veta a systern läser ”The potion diaries”. På goodreads får vi lära oss av författaren själv att den kallas för ”clean teen” av förläggaren, ett begrepp som tydligen innebär: ”no graphic content”. Ändå är halva titeln överklottrad i filmen. Det är ganska konstigt. Har det med immateriella rättigheter att göra hade de väl bara kunnat svänga ihop ett fejkomslag, det är inte heller så att det hade behövt vara särskilt snyggt gjort eftersom boken syns i bild i typ en halv sekund och bara dårar sitter och freezeframear böcker i reklamfilmer.

Är de så selektivt lata på M&S att de tar in riktiga renar i en reklamfilm (trots att alla ändå tror det är datoranimerat) men inte ids be nån designpraktikant att slänga ihop ett fejkomslag?

 

Det är ju det som de inte är!!! De är inte ett dugg lata visade sig. Tomtemor ligger nämligen och läser kioskvältaren ”Fifty shades of red” som inte alls verkar handla om bdsm av omslaget av döma, snarare är den en ”En dag”-romantisk historia.

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

754dadaaa8f46bea5510bbfff1597c48

 

När Mrs. C ska ge sig ut i kylan får vi inte bara se hennes walk in closet utan även skrivbordet.  Alla som är som mig – dvs. kontorsmaterialsknarkare – ser nog inte ens garderoben för skrivbordet. Men ni som inte fattar vad allt fuzz med kopparfärgade saxar och limiterade Moleskines handlar om kan titta till vänster i bild. Där vid den slädformade delen av skrivbordet ligger en storpocket. Det är nästan omöjligt att hitta en bildruta där den är skarp men här är några försök.

 

bakgrund_0004_kurvor-1-kopia-3

redblack

 

redblack-11

Jag ser inte riktigt vem som är författaren. Först trodde jag det var Stendahls ”The red and the black” eftersom jag tycker mig se orden ”red och black” men det är ju snarare så att texten överst på omslaget är för- och efternamn. På den under bilden tycker jag mig se ”RED IS THE NEW BLACK” samt vad som kan förmodas vara en förlagslogga under.

Åter till Tomtemors första bok! Försök bortse från tomtefar som gör armhävningar. Längst ner på ryggen ser vi samma typ av rundade form som åtminstone går att ana på den svarta boken.

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

macmillan2

 

Och här nedanför är RITNB-omslaget.

mrs-c

 

Här har jag försökt rita av den loggan och visst, lite lik en sorts E-type-båt kombinerad med en innebandyklubba är den ju, men också går det med lite fantasi att tänka sig att det är en släde. Den där lite rundade fören på släden som även går att skymta i reklamfilmen.

 

macmillan

macmillan5

Slutsats: Tomtemor är förläggare av böcker för vuxna, enda kravet hon hade för att ställa upp i en reklamfilm var att de skulle censurera clean teen-böcker eftersom hon är too cool för school. Tomtemor är inte en clean teen-förläggare. Hon är trött på sin kille med hipsterskägg och låtsas sova när han kommer hem och gymmar på hennes panna i ett desperat försök att visa sig manlig. Hon känner ett starkt systerskap till unga läsande tjejer trots deras töntiga boksmak och avslutningsvis har hon någon konstig fascination för färgen röd.

Heeelt normalt alltså.

Glad första advent!

Ps. Marks & Spencers pressavdelning har inte svarat på mina mail trots att det gått över en vecka. Jag vet därför inte vem som är satt som författare till Släde förlags böcker om ni undrar men jag fortsätter jaga dem såklart.

11 kommentarer
16/11 2016
8:13

”På Fängslade Författares Dag, den 15 november, startar en välgörenhetsauktion där alla som vill kan gå in och lägga bud på konstverk skapade av författare, illustratörer, poeter och serietecknare. Pengarna går till Svenska PEN, en organisation som ger röst åt författare som förföljs eller fängslas för sina åsikters skull.”

 

Jag är nåt så djävulskt svag för såna här initiativ. Snyggt och handgjort och böcker och exklusivt och för en bra sak. Vill ha typ alla men extra mycket de nedan. In och trissa upp priserna om du har råd säger jag! Finns 45 stycken olika auktioner: tradera.com/campaign/yttrandefrihet

237856889_7f50edea-6386-4033-adac-2e858f6baf9d

 

237887978_6f9bb8be-1435-44eb-8e31-830d83889180

237869075_20859415-7853-4a3b-ad5a-6eaf4e18eac0

237869493_e1321da9-1528-4143-a795-2436634934d7

237866306_f17621a5-5b56-4ac6-9c1e-3db47e8ff11e

Kommentera
07/11 2016
13:27

Först av allt: jag älskade Lotta Lundbergs ”Ön”. Jag tycker den är exakt så som en roman ska vara. Oerhört spännande, komplex och tankeväckande på ett sätt som fortfarande inte släppt trots att det var 2013 jag läste den två gånger på rad för att vara med i Lyssnarjuryn som skulle utse det årets vinnare. Hon vann inte priset det året men hon vann 2015 för ”Timme noll”.

På Lotta Lundbergs hemsida går det också att läsa om andra priser hon fått. Det finns citat från kända kulturskribenter som Jens Liljestrand och Ulrika Milles som hyllar hennes författarskap och böcker.

Det finns också klipp från olika intervjuer hon gjort, t.ex. ett tolvminutersklipp från Efter tio i Tv4, ett av de program som det ofta hänvisas till i den bokhandel där jag jobbar när kunder hört talas om någon bok.

Det går också att läsa att hon blir översatt till flera olika språk.

Varför räknar jag då det som ser ut att vara Lotta Lundbergs framgångar? För att jag tycker att texten i Svd idag är konstig, obegriplig.

Och då menar jag inte ”obegriplig” som i ”jag tycker hon har fel, det är obegripligt hur nån kan tycka så”. Tvärt om, jag håller med. Jag tycker att hon har en helt riktig tes, jag tycker mig ha sett det hon sett, jag nickar i samförstånd: för att få uppmärksamhet i media är det bra att ha en jättetydlig personlig vinkel som är lätt att sammanfatta. Exempelvis: hon hoppade av nynazismen, han försökte ta livet av sig, han genomförde en könskorrigering.

Men vad är Lotta Lundbergs case? Att ingen annan kan ”nå ut” förutom dessa med självbiografiska taglines som går att förstå på en sekund, att de som inte går med på dessa premisser inte säljer böcker? Att de som skriver komplexa böcker inte får utrymme i media? Hon argumenterar ju snarare för motsatsen.

I sin egen text sätter hon likhetstecken mellan sina potentiella läsare och en väldigt snäv grupp.

”Och folk – läs kvinnorörelsen samt Aftonbladet – blev oerhört frustrerade för att jag vägrade komma ut som lesbisk.”

Jag har utbildat mig nästan hela mitt vuxna liv och ägnat kopiösa mängder tid åt att ge kritik på text och konst. Jag hävdar inte att jag är bra på det för den sakens skull men om jag skulle suttit på en lektion där vi skulle hjälpa varandra att förbättra varandras texter skulle jag be Lotta Lundberg formulera vad problemet är med att inte gå hem i alla läger, annars kan det bli svårt att förstå. Säljer du inga böcker? Är det kränkade att få privata frågor? Kan du inte försörja dig som författare? Lånar ingen dina böcker på biblioteket? Eller är det för andra författares skull som du skriver texten? Vilka i sånt fall och vad missar vi när vi bara fokuserar på de självupplevda historierna?

Och vad är problemet med att använda en roman för att diskutera politiska frågor? När blev det något dåligt?

”Fråga dig sen om Majgull Axelsson får skriva om Miriam utan att vara rom? Kristina Sandberg om Maj utan att vara hemmafru?”

Svaret på det är väl: ja, det får de. De ges ut på extremt prestigefulla förlag, får priser och säljer många böcker. Det blir säkert kritiserade också men vad är problemet med det? De har nått ut extremt mycket skulle jag vilja säga. Jag har läst båda författarna och jag, för att låna Lundbergs ord, vet ”inte ett skit” om hur det är att vara varken Sandberg eller Axelsson. De är inga Let’s dance-författare direkt som har enormt självutlämnande twitterkonton.

Däremot har jag varit på författarkväll med Kristina Sandberg en gång. Hon pratade bl.a. om hur hon gjorde research och om sina feministiska anledningar kring varför hon skrivit böckerna. Inget privatliv, inget om vilka hon låg med. Hon fick väldigt mycket applåder, det var fullt i lokalen. Alla ville ha signerade böcker, folk ville prata om Maj med henne efteråt.

Jag tar upp dessa exempel eftersom de är Lotta Lundbergs exempel. Men jag förstår inte varför hon tar upp dem. De är ju författare som skrivit om karaktärer utanför sin egen identitet och ”nått ut” asmycket om jag tolkat priserna och försäljningssiffrorna rätt. Är det för att hon tycker de fått för mycket kritik eller för lite kritik?

Eftersom Lundberg nu ”ger upp” så förstår jag att det finns ett jättestort problem i detta med att ”identitetspolisen” svingar sina batonger mot hennes verk. Men det är omöjligt för mig att förstå vad det problemet består i. Varför inte skriva om det?

Är det detta att bli kritiserad/omdiskuterad/omskriven/ifrågasatt som är jobbigt i sig självt eller har det att göra med försörjning som uteblir eftersom de försäljningssiffror som krävs för att försörja sig som författare också kräver ett privat utelämnade? Är det en vilja att bli omtyckt i alla läger av alla typer av människor med alla typer av åsikter?

Det frågar jag inte med avsikt att raljera, jag skulle absolut kunna förstå den känslan. Jag skulle exempelvis aldrig blogga, skriva eller göra utställningar om jag inte fick beröm och uppmärksamhet. Jag själv är oerhört avundsjuk på folk som kan ge ut sina dagböcker och sälja multum och köpa dyra bostadsrätter för pengarna, jag önskar att jag också kunde göra det. Men så länge jag vet att några gillar det jag gör är det inte så jobbigt att veta att några inte gillar det. Men människor är olika. Problemet är att jag aldrig får en problemformulering av Lundberg så jag vet inte vad det är för text jag läser.

Texten verkar handla om att nå ut men jag ser inte hur en person med så många priser och bra recensioner på sitt cv kan hävda att hon inte når ut. Vad finns det kvar att uppnå för Lundberg som hon snuvas på idag och varför handlar inte texten om det? Hade det i sig varit för självutlämnade att skriva om?

13 kommentarer
02/11 2016
7:01

Ny bokpodd! RSS-adress här: bykw.se/feed/podcast

Och jag har fått förhandslyssna! Jag kan ingenting om vin, och är ganska ointresserad trodde jag, men till och med jag som aldrig druckit ett helt glas vin tyckte det var intressant att få en bokpodd fast med ett annat ämne som krydda typ. Lärde mig också vad ”APK” betyder och blev sjukt peppad på idén att lyssna på ett helt avsnitt med tonårstema som de pitchar i första avsnittet.

Första podden utgår ifrån Delphine de Vigan-bok och Frankrike. Här är min mailintervju med Because you know wines-gänget:

 

bykw

 

Vilka är ni som gör podden?
EK: Emma Kreü heter jag och till vardags  jobbar jag med medlemskommunikation. Jag är läsentusiast, bookhoarder och bland annat redaktionsmedlem på LitteraturMagazinet. Jag har även drivit den nu lätt avdomnade bloggen Emmas Bokhylla. Jag är även en glad vinamatör som föredrar krispigt vitt och kraftigt rött. Läser helst romance, skräck, feelgood och fantastik.
JZ: Jag jobbar som socionom, cyklar helst till jobbet, lagar gärna pannkakor och har ett orimligt stort behov av att bli killad på ryggen. Gillar för övrigt att skriva, rita, läsa och kolla på filmer&serier. Hur ska man hinna med allt liksom? Ja, och så heter jag Jonna Zeitler.

Hur gick första inspelningen?
JZ: På ett sätt var det som vanligt när Emma och jag hänger, på ett annat var det väldigt högtidligt. Vi drack champagne, åt en buffé av godsaker och klädde upp oss. Och det var mycket vi ville ha sagt, hade gjort typ 20 hundöron i boken vi pratar om. Det var pirrigt och spännande!

Hur gick det till när ni spånade fram namnet på podden?
EK: I somras hade filmen Tarzan The Legend med Alexander Skarsgård premiär och den fick onekligen ett ljumt mottagande världen över. Men, den nyzeeländska skribenten och bloggaren Emily skrev, uppmuntrad av sitt vinintag, ett glödande (och utomordentligt humoristiskt) inlägg om filmen (eller rättare sagt – om Alexander Skarsgårds kropp) som blev viralt. Jag läste det och skrattade så jag grät. Under de närmaste veckorna så drog jag upp det vid en rad olika tillfällen och det var särskilt ett av Emilys uttryck som hade fastnat, “Excuse the typos because you know, wines”. Efter att ha använt det ett tag så satt det fast.

Vad kommer BKYW ha för inriktning?
JZ: Det som alltid kommer vara ett genomgående tema är böcker och vin. För övrigt kommer vi nog variera oss under tidens gång, lite beroende på vad vi har lust till och vad vi får för önskemål från lyssnarna. Vi kommer också ha två sorters avsnitt: ordinarie och bonus. I de ordinarie avsnitten har vi lite allvarligare diskussioner och ett mer uppstyrt upplägg, medan vi bubblar på om allt möjligt i bonusavsnitten. Det första bonusavsnittet handlar till exempel om clowner och skrivande.

Hur valde ni bok till första avsnittet? Var det random bok ni var intresserade av eller ville ni att den skulle sätta tonen för vad podden kommer vara på något sätt?
EK: Vi gjorde en lista och diskuterade fram och tillbaka. Till slut snöade vi in på förlaget Sekwas utgivning och kom fram till att vi båda två hade varit nyfikna på just Delphine de Vigan ganska länge. Och så lät formen spännande.

Ni börjar med Frankrike-tema, är ni frankofiler ut i fingerspetsarna?
EK: Jag har varit betydligt mer än vad jag är i dagsläget, men visst är jag frankofil sedan barnsben. Det är något särskilt med den franska kulturen som lockar. Vin, lavendel och vitlök i en salig blandning, gärna med en touch av Versailles och revolution.
JZ: Nä. Fast jag gillar bubbel, ost och baguetter. Det har dom gjort bra. Och bubbel är en väldigt bra kombo med premiär!

bykw2

Vilket lands litteratur respektive vin har ni flest fördomar kring?
EK: Även fast jag vet att det inte alls stämmer längre, så är min vinbild av Tyskland grovt fläckat av Blue Nun och jag tänker automatiskt 80-tal och sötsliskighet när vi pratar om vitt, tyskt vin. På samma sätt har jag en inre bild av att tysk litteratur innehåller antingen lidande, Djävulen eller omänskliga uppoffrande. Det är jag inte lika säker på om det faktiskt inte stämmer.
JZ: Tänker att det bara finns sprit i Ryssland, fast det säkerligen finns vin också. Och när det gäller litteratur måste jag nog säga Frankrike. Har tänkt att fransk litteratur är lite pretto liksom, men den fördomen fick jag äta upp redan under premiären. Jag blev glatt överraskad av boken vi valde.

Varför blev det just en podd och inget annat format?
EK: Nyfikenheten över att prova något nytt, blandat med ett visst mått av skrivkramp tror jag bestämt.
JZ: Vi har spånat på olika projekt under en lång tid, podd är ett exempel. Vi satsade hårt på skrivandet i våras, sen sket det sig med flowet, och nu fastnade vi för podd. Och insåg att det var sjukt kul!

Vad lyssnar ni själva regelbundet på?
EK: Just nu: Romancepodden och musik, just nu främst metal. På nätterna även på kattskrik.
JZ: Ljudböcker, musik och litteraturpodcasts. Älskade er bokpodd, önskar mig nya avsnitt i julklapp.

Vad vill ni absolut undvika att göra för misstag?
EK: Det har jag säkert redan gjort, men att orera i evigheternas evighet är lite av mitt signum, så jag är väl lite rädd för att jag ska falla i den gropen alldeles för mycket. Och jag har sjukt svårt för både poddar och radioprogram där någon av deltagarna avbryter de andra hela tiden, jag vill inte bli den där avbrytaren.
JZ: Vissa poddar låter alldeles för interna i sina samtal, man känner sig utestängd som lyssnare. Det vill jag undvika. Samtidigt är det ju hemskt om det bara blir som en torr föreläsning. Balansen där hoppas jag på.

Vad har varit höstens bästa respektive mest överskattade böcker?
EK: “Liten” av Stina Wirsén fick mig att typ börja grina i Bonnier Carlsens monter mitt under brinnande Bokmässa. Det är inte illa – den tog mig på sängen, helt enkelt. Sedan har Simona Ahrnstedt, en av mina favoritförfattare, släppt en bok i höst.  “En enda risk” uppfyllde mina förväntningar – jag blev glad, kände läslust och hade roligt när jag läste den. När det gäller besvikelserna så håller jag fortfarande på och smälta dem. Too soon, helt enkelt.
JZ: Tycker att Sandra Beijers “Allt som blir kvar” och Sara Ohlssons “Ingen normal står i regnet och sjunger” var riktigt bra. Gillade deras debutromaner också och har längtat efter fler. Böcker jag inte gillar slutar jag läsa, sen glömmer jag vad dom heter. Men det finns säkert flera.

Vad ser ni fram emot för böcker?
EK: Jag har fortfarande inte hunnit hugga in på Fredrik Backmans “Björnstad” och Sofia Fritzons “När drömmen slår in”, jag hoppas att de håller. Sedan måste jag tillstå – jag saknar någon riktigt bra skräck i höst. Kommer det inte så blir det King-favorit i repris istället.
JZ: Jag har Flora Wiströms “Stanna” och Johanna Thyddels “Mornitologen” på min att läsa-lista, de ser jag verkligen fram emot. Beställde även hem ett gäng av Mårten Sandéns böcker som jag ser fram emot.

När ni i egenskap blir de första bokpoddarna som får göra sitt eget kändisvin, vad kommer det vara för sorts vin? Vad kommer det heta?
EK: Det kommer självklart att vara ett krispigt, syrligt reisling från typ Alsac. Det får gärna vara så att tårna krullar sig lite när man dricker det. Självklart ska det heta något flashigt i stil med Grande Selection de BYKW och självklart har Jonna designat etiketten!
JZ: Åh, sjukt kul att få designa etiketten! Jag tror jag börjar skissa lite, för säkerhets skull.

Jag bildgooglade Because you know wines och fick fram tecknade hovmästarskämt, bilder på kvinnor med enorma vinglas och/eller batmandräkt samt tips på vilka amerikanska godissorter som passar till champagne. Är det här represenativt för den podd ni vill göra?
EK: Både och. Vi satsar på att vara glada, bubbliga, vetgiriga men ändå erbjuda intressanta reflektioner om det vi dricker och läser. Gärna i Batmandräkt, men helst utan att fördjupa fördomen om litteraturintresserade kulturtantwannabees (vilket vi förvisso är) som tittar för djupt i glaset varje gång de dricker vin. För övrigt anser jag att att idén om att prova smågodis ihop med champagne förtjänar ett eget program, kanske gör vi något på det temat (japp, du får producentkredd den gången, Marcus!)

Något ni vill tillägga?
EK: Mina kunskaper om vin är egentligen kraftigt begränsade (om litteratur lite mer utvecklat, men det är knappt), men själva tanken med BKYW är att man faktiskt inte behöver vara expert för att ha en åsikt om vare sig vin eller litteratur – och för att man måste kunna blotta sin okunskap och vara villig att lära sig mer. Förhoppningsvis är det en resa vi kan göra ihop med våra lyssnare.
JZ: Håller helt med Emma. Både vin och litteratur känns ofta som områden där bara “experter” ska uttala sig, men man behöver inte vara expert för att ha en åsikt. Och – tyvärr är ljudkvalitén inte den bästa, men det kommer bli bättre i kommande avsnitt. Lyssnarna får ha tålamod.

2 kommentarer
01/11 2016
9:09

tidning2

Wohoo!! www.koko.se

Finns fortfarande ingen hemsida som jag hittat än men det gör en ju glad att den finns rent fysiskt nu ju!

resume.se/nyheter/artiklar/2016/10/31/forre-darling-redaktoren-slapper-magasin-for-barn/

2 kommentarer