Hur och när hittade du Murakami?

Jag hade hört talas om honom innan Bokhora, men det var absolut här jag fick upp intresset för honom. Mamma har lovordat honom rätt rejält också så jag var rätt övertygad om att jag skulle gilla honom.

Vad har du läst?

Jag har faktiskt inte läst ut en endaste av hans böcker… Men jag har påbörjat tre stycken: ”Fågeln som vrider upp världen”, ”Sputnik älskling” och ”Kafka på stranden”. Viljan finns där, men någonstans tar det stopp. De är rätt beresta böcker också då jag ofta packat ner dem som semesterläsning utan att ändå komma någonvart. De här står i min bokhylla och retar mig:

Vad tyckte du?

Jag borde ju gilla. Jag älskar ju övernaturligt och sådant. Men det här är väl kanske övernaturligt för de som normalt sett inte gillar övernaturligt… Sen är nog tempot lite väl segt för mig också. Jag föredrar nog egentligen den andra Murakami: Ryu…

Kommer du att läsa fler?

Jag tänker verkligen läsa ut de som står i bokhyllan. Vi får dock se när det händer.

Hur och när hittade du Murakami?

Alltså. Jag har ju hört till leda om Murakami här på bokhora (dock att jag älskar att läsa om folks besatthet/kärlek när det handlar om författare och litteratur) så han var liksom inte ny. Men det var via bokhora i alla fall. Det är ganska mycket med Murakami som inte faller in i de fack där jag lägger författare jag vill läsa / är nyfiken på / tycker om.

Vad har du läst?

Jag har läst ”Kafka på stranden” och ”Norwegian Wood”. Jag skulle gärna läsa hans springbok, för jag tror att den är väldigt annorlunda mot dessa två. Anledningen till att jag började med Murakami var att Kafka… valdes som bok i min bokcirkel. Ni vet, utmana, läsa annat, yadayadayada. Jag tycker ju att det är en bra idé, så jag läste. Sedan läste jag en till, för det är svårt att avfärda och bedöma författare baserat på att man har läst en, bara en, bok. Inte säkert att två räcker alltid heller, men i det här fallet fick jag nog. Så nu har jag min åsikt ganska klar. Det blir inte fler romaner av honom. Undantaget då den där löparboken som jag tror jag skulle gilla.

Vad tyckte du?

Jag tyckte att detta är inte för mig. Inte bara baserat på det som JoL tar upp, som är grejer som hon inte brukar gilla. Det här övernaturliga, scifiaktiga. Till skillnad från JoK tycker jag inte heller om fiskar som regnar från himlen.

Ännu mindre tycker jag om den sortens män som Murakami beskriver. Som bara går runt och låter sig hända. Ej okej! Jag blir förbannad. Jävla gubbar helt enkelt.

Och då har jag inte ens börjat ranta om sexismen i hans böcker. Hur han beskriver kvinnor. Hur han beskriver män. Skillnaden däremellan. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte heller om att det blir liksom accepterat. Att man bara jamen, det är ju MURAKAMI med andäktsröst och bara skitsamma att du beskriver utseende och storlek på tjejers bröst hela tiden. Något som mindre begåvade författare aldrig skulle komma undan med. För ja, sticker inte under stol med att han är en begåvad författare, åtminstone tidvis. Men ovan nämnda saker – de hör väl ihop till viss del – är för mycket för mig. Jag tycker inte om Murakami.

Kommer du att läsa fler?

Jag tror att jag under min livstid kommer att ta mig igenom ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”. När man läser t ex JohL om den boken, så blir suget jättestort! Jag tycker väldigt mycket om just sådana böcker. Jag tror till och med att det är så att den finns i vår bokhylla någonstans (i den vita sektionen antar jag). Det kan bli förr snarare än senare. Men något annat lär jag inte läsa. Är t ex maximalt opepp på de där IQ-böckerna.

Hur och när hittade du Murakami?

Hur kommer det sig att jag läste ”Kafka på stranden”? Jag minns inte, så jag försöker konsultera Bokhoras arkiv. Jag hittar en text från 2007, som inte avslöjar något. ”Kafka på stranden” var den första Murakamibok jag har läst och jag föll pladask. Kanske var det JohL som inspirerade till att läsa. Hursomhelst började jag min Murakamiresa 2007, som sagt.

Vad har du läst?

Jag har läst ”Kafka på stranden”, ”Fågeln som vrider upp världen”, ”Norwegian wood”, ”Sputnikälskling” och ”Efter mörkrets inbrott” samt delar av ”Underground”, ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” och ”IQ84. Första boken”.

Vad tyckte du?

Jag tyckte j ä t t e m y c k e t om Kafka och Fågeln, lite mindre om ”Norwegian wood”, halvbra om ”Sputnikälskling” och zzzomnade nästan av ”Efter mörkrets inbrott”. De böcker som jag inte har läst ut tyckte jag uppenbarligen inte var jättebra, för då hade jag ju läst ut dem. ”Kafka på stranden” är min solklara favorit. Jag tror att jag kommer att behöva läsa om den snart.

Kommer du att läsa fler?

Jag gillar tanken på Murakami. Jag tycker så himla mycket om de första böckerna som jag läste om honom att jag inte kan ge upp hoppet. Jag kommer förmodligen att fortsätta läsa honom. En plan jag har är att plöja ”IQ84″ i sommar. Jag har läst andra personer som har läst och tyckt om ”IQ84″, så jag hoppas att jag ska komma in i dem och också tycka om dem. Just nu har jag och Haruki Murakami en svacka. Jag vill inte säga att det är jag, det är nog han. Jag vill ha kattflöjter och fiskar som regnar från himlen. Jag vill ha magi och jag vill ha lakoniska män som tillreder sallad.

För några år sedan fick jag möjlighet att först intervjua Fay Weldon one-on-one och att sedan berätta om mitt förhållande till hennes böcker på Kulturhuset när hon satt i publiken. Jag är rätt övertygad om att jag aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Men det var värt det! Fay visade sig nämligen vara precis så cool som jag hade tänkt mig.Vi pratade läsning, sci-fi, bra-bra, bra-dålig, dålig-bra och dålig-dålig litteratur och en hel del om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad branch (hon jobbade i reklambranchen på 60-talet, jag är ju programmerare…) Jag skulle gärna träffa henne igen, men helst inte vara exakt lika nervös…

Hur kan man välja en endaste författare som sin favorit? Så klart går inte det så jag tog helt enkelt den författare jag haft bland mina favoriter i över 20 år och som jag fortfarande läser nytt av som jag gillar.

Fay Weldon. Foto: Jessica Björkäng

Hur hittade du Fay Weldon? Jag hittade henne i min mammas bokhylla. Skulle tro jag var runt 12 år gammal max, kanske tidigare. Vet att vi såg BBC-versionen av ”En hondjävuls liv och lustar” tillsammans också.

Vilken var den första boken du läste? Antingen var det ”En hondjävuls liv och lustar” eller ”Röksvamp”.

Hur är typiska Fay Weldon-läsare? I Sverige tror jag att den typiska Weldonläsaren antagligen är från min mammas generation eftersom hennes böcker inte blivit publicerade så värst ofta på svenska senaste 15 åren. Lite tråkigt tycker jag för hon passar för alla åldrar.

Den allra bästa boken av Fay Weldon? Röksvamp är min allra största favorit.

Kan man hoppa över någon bok? Om man är helt allergisk mot produktplacering ska man nog akta sig för The Bvlgari Connection som väckte stor debatt när den publicerades 2001 eftersom hon fick 18000 pund från företaget i fråga.

Annat viktigt som är värt att veta om Fay Weldon? Hon älskar att läsa science fiction. Hon är född och uppväxt på Nya Zeeland, men av brittiska föräldrar. Det finns en rätt scary målning på henne och hennes syster som barn målad av den kända konstnärinnan Rita Angus.

Både JoK och JoÖ vittnar om att det var svårt att välja en författare till det här temat, och jag håller så med. För även om jag gillat John Green länge, så hade han nog inte varit ett självklart givet val innan januari i år. Alltså, han är med på min lista över skitbra författare sen flera år, men samtidigt, lite väl nördig ibland, lite sådär njaa ibland. Men sen kom ”The fault in our stars” och krossade alla betänkligheter. Det är inte bara hans allra bästa bok med bred marginal, utan det är en av de allra bästa böckerna jag läst de senaste åren. Menar nu inte bara inom YA/ungdomsböcker utan totalt sett. Den och ”Jellicoe Road” typ. Men Melina Marchetta har jag ju redan pumpat ut jättemånga inlägg om, så jag tänkte variera mig. Och jag hoppas att massa, massa människor ska läsa ”The fault in our stars”. Den kommer att översättas till svenska, fast jag vet inte vilket förlag som köpt in den och när den kommer (vet bara att det inte är mitt förlag Rabén&Sjögren, och inte heller X-publishing). Under tiden, satsa på den engelska.
Det är en cancerbok som inte handlar om sjukdom. Ungefär. Huvudpersonerna Hazel och Augustus etsar sig fast.
Och den kommer att bli en klassiker, jag lovar.

Min personliga värdemätare när jag läser suveräna böcker är att jag förutom att bli lässugen givetvis, också blir väldigt inspirerad och vill skriva själv. Har berättat om det flera gånger på min skrivblogg. (För att undvika förvirring, nej, jag kommer inte att publicera en egen bok om två ungdomar som har cancer inom några år. Det är verkligen INTE det jag menar med ”sno”.)
Jag läste ”Jellicoe Road” första gången den här tiden förra året, och då höll jag på med redigeringen av ”Välkommen hem”. Tusen tack Melina Marchetta och Jonah Griggs för utvecklingen av Adrian!
Nu håller jag på med min sjätte bok som ska komma efter sommaren. Tack så hemskt mycket John Green och Hazel och Augustus för inspirationen!
Det är på grund av de två som John Green blev mitt författarval den här veckan.

Vill man ha mer Coupland så rekommenderar jag hans egen hemsida, att följa hans twitter, att läsa till exempel ett par intervjuer som dessa 1, 2, 3 och titta på klippet nedan, när han pratar om sin roman ”Generation A”. En roman jag själv tyckte var sådär, men ingen orkar ju vara ett geni alla dar. Det är ändå milsvida bättre än vad många andra författare i hans genre producerar.