Bokhora.se

06/10 2016
17:43

Om inte: my bad! Tycker den tjänsten är så otroligt bra och ett bevis på att ett bibliotek är sina bibliotekarier. För den här tjänsten är ju inte något unikt utan en digital förlängning av det som går att uppleva på bibliotek all over the place. Förtydligande: på de bibliotek som har kvar sina bibliotekarier

”Lagen fastställer att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning samt främja litteraturens ställning.”

Preach Bibliotekslagen 2013:801! Det är ju exakt vad Bibblan Svarar är.

Det var nämligen så att jag behövde styra upp min Darlingsamling och en gång för alla inventera så jag kan försöka byta bort dubbletter mot de sista nummer jag saknar (hör av er Darlingsamlare pliiz!). Jag hittade inte någon översikt över antal nummer men fick snabb och insatt hjälp på studs här. Dessutom kategoriserade de min fråga roligt, tihi.

screenshot_2016-10-06-06-07-1001

Men apropå Bibliotekslagen my old friend, I’ve come to talk with you again. Du säger att alla kommuner ska ha ett folkbibliotek, men vad kriterierna för ett sådant är nämner du ju inte. Det går alltså att följa lagen bara genom att ha en ansamling böcker i en kommun och kalla det folkbibliotek. Hur tänkte du där? Var du full? Du blir så smetigt godtrogen när du dricker ju. Tro att folk inte kommer försöka spara in pengar på kulturen om det är möjligt, åh din dumsnut!

2014 skrevs det om detta:

”I många fall handlar det om en boksnurra på en simhall eller liknande. Det kan aldrig ersätta det som de bemannade biblioteken kan erbjuda, säger Cecilia Ranemo, handläggare och ansvarig för utredningen på Kungliga Biblioteket.”

När det gäller skolbibliotek så går rapporten ftån Kungliga Biblioteket in och nämner antal bibliotekarietimmar som är minimikrav för att räknas som skolbibliotek så det är bara konstigt att det inte görs när det gäller folkbibliotek, åtminstone för undertecknad a.k.a bekymrad medborgare och dennes lekmannaögon.

Börjar vi inte lessna på politiker som alltid ska dra upp sina mysiga gamla bibliotekarieminnen om hur deras bibliotekarier ledde dem in i böckernas varma värld men sen inte satsar pengar eller skriver tydlig lagstiftning eller delar ut viten när kommuner är undermåliga? Om det nu är så bra med bibliotekarier:

tommy-show-me-the-money

 

Väl mött.

 

7 kommentarer
10/06 2016
20:01

Jag läser mest elektroniskt om kvällarna (när jag har tid att läsa) men när jag väl läser, prioriterar jag böcker så jag sa upp tjänsten Readly där man kan läsa tidningar i mobilen eller iPaden. Nu har dock magasinet Filter kommit till Readly (och Offside och Skriva) och jag blev så himla glad över att höra det! Förra året hade jag en prenumeration på Filter och jag läste inte ett enda nummer efter att min son fötts pga anledningar. Det vore just en bra sommarlovspresent åt mig själv att skaka liv i mitt Readlyabonnemang!

Kommentera
27/04 2016
20:21

Ibland mailar ni och undrar vilka tidningar jag prenumererar på nu för tiden. Det var ju så länge sedan jag skrev någonting om tidningsläsning, skriver ni. 

Eller inte.

Hur står det till med er tidningsläsning? Läser ni fler eller färre tidningar? Prenumererar ni på någon dagstidning? 

Min egen tidningsläsning är usel just nu även om jag läser en del länkar från sociala medier regelbundet. 

Jag har fått förnyelseerbjudanden från Bang, Filter och Mama under våren men nej, det får vara slut på tidningarna en stund. Bang och Filter har jag inte hunnit/prioriterat att läsa på ett år. Jag samlade tidningarna på hög och tänkte läsa i ett diffust sen, men det har inte hänt. Filter ligger i en hög hemma hos mamma, som lånade och lät dem bli klappade en stund. När jag har läst, har jag läst böcker (eller – ska jag erkänna – bloggar, ner på Ex on the beach-deltagarnivå …). Mama faller i kategorin Uppmuntrar köp! där jag placerar såväl ELLE som Vi Läser och sådana tidningar har jag undvikit i flera år. Jag känner mig själv. 

Dessutom fick jag tre nummer av Vi Föräldrar under våren och jag kände ganska snabbt att jag föredrog den framför Mama. Jag upplever att Vi föräldrar tipsar om saker att konsumera som passar min plånbok bättre än det Mama tipsar om. Men så var det ju med Uppmuntrar köp-kategorin. Även om jag tycker att Vi föräldrar fokuserar liiite mindre än Mama på konsumtion. 

När jag var gravid läste jag några gravid- och skvallertidningar (två olika kategorier alltså, även om en del kör dubbelt) på Readly, men – ni gissade det! – den tjänsten har jag också sagt upp under våren. 

Tidningar som jag ändå får hem är medlemstidningar från Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen och mitt fackförbund. Dem läser jag med visst intresse om jag har tid. Särskilt Naturskyddsföreningens Sveriges Natur tycker jag är väldigt fin och inte så himla tjock, dvs den hinner jag läsa. Jag fick ju en prenumeration på tidningen Vego i födelsedagspresent och jag älskar att få ett nytt nummer! Recepten brukar vara inspirerande! 

Jag har prenumererat på en dagstidning en period av mitt liv. Även om jag så här i efterhand upplever att jag hade oceaner av tid vid den tidpunkten,  hann jag inte läsa både nyhetsdelen och kulturdelen varje dag så jag tyckte mest att jag fick springa till pappersinsamlingen. Nu läser jag spridda nyheter på nätet och jag undrar vad det gör med min världsbild egentligen. 

6 kommentarer
11/03 2016
10:08

Jag har två frilanskontorskollegor som båda är ungefär i min ålder, och författare, och båda har läst sjukt mycket. Vi kan med lätthet svinga oss mellan alla möjliga titlar och författare, och även om man inte läst exakt samma känner man till referenserna. Men en gång började jag prata om bloggar, och då tog det verkligen totalt stopp. Ingen av dem hade något förhållande till såna, de hade aldrig börjat läsa dem på allvar, kände knappt till en enda jag nämnde, och framförallt kunde de inte förstå hur jag kunde läsa något som ”handlar om vardag bara, deras familjer och arbete och sånt” i tio års tid i vissa fall. Hur har jag tid med det, och hur intressant kan det vara?
Ungefär den ganska vanliga synen på bloggar från såna som inte är bekanta med dem, tror jag. Då tror man kanske att det är modebloggare som listar sina outfits, eller jättejättetråkiga vardags/livsstilsbloggar av typen ”idag gick jag och handlade mjölk, och barnen är sjuka”, eller någon som vill bygga ett varumärke och är superkommersiell rakt igenom.
1) Såna bloggar läser inte jag. 2) Så himla lång tid tar det inte att läsa ett inlägg, och 3) jag följer inte direkt 250 olika. Kanske 10-15, mer eller mindre regelbundet? Listan skiftar. Och hur kan ni följa tio teveserier samtidigt, va?!
Men iallafall, jag har läst bloggar länge och vissa då som sagt i tio år eller ännu mer. En del av dessa människor har jag träffat och blivit bekant eller vän med (stor del av min bekantskapskrets är tack vare internet!), andra kommer jag aldrig att träffa även om vi bor i Stockholm, och skulle kunna. Men jag vill inte. Jag vill läsa dem, bara. De känns på ett visst sätt som mina bekanta, och jag vet jättemycket om dem, men allt är enkelriktat för de vet inte vem jag är eller ens att jag läser dem. (Samtidigt har ju jag själv skrivit på nätet aslänge, och ibland träffar jag människor som berättar att de läst mig i evigheters evighet. Alltid lite speciellt.)

Diskussionen med frilanskollegorna poppade upp i huvudet igen när jag läste senaste numret av tidskriften Ordkonst: Glamour. I den finns en text om Tove Folkessons författarskap med ”Kalmars jägarinnor” och ”Sund”, och artikelförfattaren Mathias Alexandersson kopplar ihop Folkesson lite med Sandra Beijer. Huvudfokuset är Folkesson, men MA berättar om Beijers närvaro på ett poesicommunity på nätet innan Nio till fem-bloggen föddes, och långt innan bokkontraktet för ”Det handlar om dig” kom, men hur uppenbart det ändå var för alla redan från början att allt det här skulle hända så småningom för hon var en sån stjärna.
Jag blev så uppspelt av det här!
Att i en litterär text på ett seriöst sätt ta in en publicerad författares tidiga verk, och att det verket är internet. Alltså att internet inte är något konstigt, ytligt eller tråkigt som är skrivet i all hast och aldrig kan få kvalitet, utan att det räknas på allvar. Skulle vilja läsa mycket, mycket mer om sånt! För det är ju precis såna bloggar som Sandra Beijers jag blir fast i. Människor som kan skriva. Då kan man berätta om att handla mjölk eller ha sjuka barn, men det blir ändå superintressant. Lex Knausgård och Lars Norén. De berättar detaljer om sin vardag hela tiden, och man (jag) är fängslad.
För några år sen tog det slut mellan Sandra Beijer och hennes dåvarande kille. De inläggen, under en lång tidsperiod, var skitbra och beskrev känslan av att bli dumpad så otroligt starkt. Jag tänkte hela tiden att det här måste bli en bok, det är sååå bra, medan jag läste och imponerades av formuleringarna och åkte med i den känslomässiga berg- och dalbanan. Och jepp, ett tag senare blev det bokkontrakt, och ytterligare lite senare kom ”Det handlar om dig”. Som MA skriver, ingen som har följt SB är förvånad över den utvecklingen. It was bound to happen.
Men ändå, fortfarande rätt ovanligt att prata om litteratur i annan form än bok? Eller att lyfta vad som hände innan det sen kanske blev en bok på ett icke-avfärdande sätt.

Nu är det ju inte så att alla bloggare bör bli romanförfattare heller – det är en helt annan diskussion, men jag tycker inte alls att alla som skriver ett par bra blogginlägg i veckan kan överföra det till en bok och behålla känslan, för det är verkligen en helt annan textform med andra krav – men det finns definitivt litterära guldkorn på nätet. Ibland verkar de i symbios, man publicerar sig och bloggar samtidigt som tex min idol Emily Gould (som Marcus också skrev om i veckan), och ibland är det bara på nätet.
Frågan om hur jag hinner läsa bloggar har iallafall ett väldigt självklart svar för mig. Jag älskar att läsa bra texter, och jag hittar dem lite överallt. Så, liksom.

Skulle kunna skriva 50 000 tecken till om mitt förhållande till nätet och dess stora betydelse för hela mitt liv, men jag hejdar mig nu. Bara det här: i år firar Bokhora 10-årsjubileum. TACK INTERNET!

9 kommentarer
30/01 2016
9:50

Jag har så många olästa Filter hemma. När jag har tid över kommer uppenbarligen tidningsläsning långt ner på listan. Jag har tyvärr även ett par olästa Bang. Kanske några Galago. Jättemånga Mama. Så i år ska jag inte prenumerera på några läs-tidningar, är min plan. Jag har sagt upp min prenumeration på Readly.

Däremot önskade jag mig och fick en prenumeration på Vego i födelsedagspresent. Jag ville gärna prenumerera på en vego-mattidning och få in lite nya recept i vardagsmatlagningen och eftersom jag bara kände till Vego och Vegourmet var det dem jag valde mellan. Här har jag skrivit om Vego, och här har jag skrivit om Vegourmet. Jag valde Vego av ungefär de anledningar som gjorde att jag valde Vegourmet förra året: Vegourmet är otroligt inspirerande med snygga bilder och frestande recept, men jag hinner inte laga dem.

Häromveckan fick jag hem mitt första nummer av Vego och det. var. så. inspirerande. De gick ut hårt med en vietnamesisk bánh xèo, som mamma och jag i kör sa att vi måste pröva att göra nästa gång vi ses. Där fanns svamppastor, löksoppor, vinkokta belugalinser och skalchips med ostdipp. Helt hungrig blev jag av att läsa och titta på bilderna. Svamppastan åkte direkt in i veckomenyn.

Jag tänkte på det vegetariska matprogrammet Vegorätt när jag läste Vego. Jag ska tillägga att jag inte har sett ett enda avsnitt. Jag läser inte tidningar. Jag ser inte på tablå-tv. Däremot har jag läst en hel del kritik och lite försvar (Jag läser ganska uppenbarligen mycket skräp på min mobiltelefon när jag inte läser tidningar eller ser tablå-tv). Jag tror att det är ganska svårt att pleasa alla när man gör ett vegomatprogram. Minsta gemensamma nämnare för veganer är ju att de inte äter kött. Man gör ju inte ett enda program där man lagar kött och tror att det ska göra alla köttätare nöjda. Så tänker jag när jag läser Vego också. Jag tror att det är svårt att göra precis varenda vegan nöjd med varenda recept och text i en tidning. Själv är jag ganska ointresserad av raw matlagning (även om jag blir akut supersugen av till exempel det här receptet) men det förekommer en hel del rawrecept i veganska forum och även i Vego. Och jag har aldrig prenumererat på några matkassar eftersom för många rätter gör mig helt osugen i deras veckomenyer. Så är det i Vegos veckomeny också.

Men ni vet: det finns så himla mycket Vego så det finns absolut tillräckligt för mig att känna mig glad och hungrig när jag kommer till sista sidan. Plus: Mattias Kristiansson som är chefredaktör på Vego gör desserter som verkar vara helt sjukt goda och han verkar också alldeles genomtrevlig. Om man och säg, Helena Alfvegren, gjorde ett matprogram skulle jag lätt kolla.

 

1 kommentar
24/09 2015
11:59

Vi har ju skrivit om henne förr, det första svenska magasinet som tar upp kvinnor i historien. Historiskan. Nu behöver Historiskan lite stöd för att kunna fortsätta sprida sin kunskap. De har därför dragit igång en Kickstarterkampanj för att samla in pengar. Och det har gått bra, men de har en liten bit kvar till målet.

För den som vill hjälpa.

Och man får förstås något för pengarna. Prenumeration bland annat, så skynda att stötta! Läs mer om de olika stöttningsnivåerna och vad du som stöttar får, via länken nedan.

Här hittar du deras kickstarterkampanj.

Kommentera
24/07 2015
19:10

 Just nu:

– ger jag bort ytterligare ett exemplar av ”Bodo Bodo Filoo” i ettårspresent. Perfekt presentbok, tycker jag. 

  
– fick jag senaste numret av Filter. Åh hjälp! Jag som inte ens hunnit läsa det förra numret. 


 – hittade jag så här fina bokstöd på H&M och slog till (på ett par stycken). 
 

Kommentera
04/06 2015
8:51

Jag åker tåg ungefär en gång i månaden och det är ju fiffigt för då har alltid (oftast) ett nytt nummer av Kupé hunnit komma. Jag kastar mig över den, läser om omslagspersonen, lusläser Fråga Lokföraren och scannar stadsreportagen. 

Sen läser jag ju Filter, Vegourmet, Magasinet Vego, den där tidningen man får från 1177, några lokaltidningar och mitt fackförbunds tidning också. Vilka tidningar läser ni? #bokhorafotoutmaning
  

2 kommentarer
24/04 2015
20:47

EDIT: Enligt chefredaktör Carina Nunstedt har jag fel i mina misstankar. Läs hennes svar i kommentarsfältet.

Vad håller de på med på litteraturmagasinet ”Books & Dreams”??? Varför är Susanna Alakoski så otroligt airbrushad på deras omslag?

Eller är hon inte det?  Vad säger ni bloggläsare? Jag har visserligen gått på olika fotoskolor i 6 år sammanlagt men jag törs ändå inte riktigt till 100% lita på min instinkt här. Det är liksom för konstigt bara.

På sin facebooksida försvarar ”Books & Dreams” den ”stank” som en läsare klagar över att tidningen utsöndrar. Den starka lukten skulle enligt dem kunna bero på att de använder sig av ett miljöcertifierat tryckeri som använder sig av växtbaserade oljor utan konserveringsmedel (mer skonsamt mot miljön). Guldstjärna såklart! Kan ni nu please förklara bildligt talat unkna lukt som sprids kring det märkliga ideal som fått er att gå totalt crazy på Alakoskis porträttbild?

Den övre bilden är en pressbild som Sara Mac Key tagit inför lanseringen av ”April i anhörigsverige” som ges ut idag. Jag är så sjuuukt peppad på den boken eftersom jag älskade ”Oktober i fattigsverige” så mycket. Vill geniförklara Alakoski här och nu. Dessutom är böckerna så himla snygga. Coola som fan, formgivna av briljanta Nina Ulmaja.

Apropå cool som fan: Susanna Alakoski på den pressbilden. Snälla ni som gör tidningsomslag: låt henne få se ut sådär, så som hon gör, i fortsättningen. Så vi kan prata om litteraturen istället.

227558

 

4 kommentarer
15/04 2015
12:28

Bland det bästa jag vet är att sitta på restaurang Noodle House i Stockholm, äta en ensam och tidig middag och läsa. Det är nästan tomt i restaurangen, har man inget jobb att göra på kvällen går det att unna sig ett glas vin och det känns bara så aaah. Jag gör det nästan alltid någon av kvällarna när jag är i Stockholm (om jag har rest ensam förstås, annars blir det ju crazy bananas familjemiddagar) och det är sådan himla njutning så det liknar inget! Plus att de har världens godaste friterade vårrullar.

Nåväl. Jag gjorde det igår, precis innan det var dags att åka till flyget. Tyvärr var Pocketshop på Götgatan stängt och jag hade ingen bok med mig, men det blev två nyinköpa tidningar: Books & Dreams och Ordfront Magasin.

Ordfront hade så bra läs om Ungern! Är intresserad av nationalismens framfart i öst, för jag tror det kommer påverka oss ofantligt i framtiden. Nu en riktigt bra essä av György Péteri om Ungerns väg mot tolitär demokrati. Fick sug att prenumerera på Ordfront igen, jag har gjort det för många år sedan och den, liksom Arena, är svårhittad på de nordliga breddgrader där jag numera vistas så mycket. Konstigt kan jag tycka eftersom de båda har en socialistisk inriktning och Norrbotten är ju känt för sin röda livsåskådning. Meen, det handlar ju inte om snöskotrar eller fiske, så…

Hursom, Ordfront har mycket som är läsvärt i varje nummer oavsett om man är benägen att hålla med dem rent åsiktsmässigt eller ej. Läste en recension av Ramqvists nya, som gjorde mig supersugen på att läsa både den och ”Flickvännen” om igen. Faktum är att jag vände hemåt för att plocka på mig just ”Flickvännen” efter middagen. Lite stressigt men lätt värt, flygturen hem har väl aldrig känts så kort.

Efter Ungernessän kändes det ganska skönt att låta hjärnan fara omkring lite med Books & Dreams. Jag har ju plockat upp den tidningen emellanåt eftersom jag är nyfiken på utvecklingen. Tycker Carina Nunstedt är en bra skribent och driven när det handlar om tidning så jag VILL att den ska bli bättre och bättre. De tidigare nummer jag läst har varit sådär.

Och bättre blir den! Nu var det bra vjuv med Megan Abbott som lyckades med konststycket att få mig att bli sugen på att läsa henne, något jag varit komplett ointresserad av tidigare. Men hon berättade så livfullt om sina böcker och sin skrivprocess att jag kände att jag helt enkelt måste. Mycket annat också, både notiser och längre saker som fångade mitt intresse. Den har blivit lite mer boknördig helt enkelt!

Bra utveckling.  Och bra läs. Och bra middag. Perfekt avslut på Stockholm för denna gång. Jag önskar att det fanns ett ställe i Vittangi där man kunde sitta med bok och vin, men det gör det tyvärr inte. Å andra sidan blir konceptet ”Bok & Vin” så himla mycket mysigare när man inte har möjlighet att göra det så ofta.

2 kommentarer