Bokhora.se

30/11 2016
19:19

Det här är veckan med författarsamtal i olika former. Först Strömquist och Björk live på Södra teatern, och sen Sandra Beijer och Tone Schunnesson i Konversation podcast.

Det samtalet handlar om skrivande, skapande, läsande, sant eller falskt i litteraturen. Mycket bra! Har läst Sandra Beijers båda böcker, och tycker att hennes nya som kom i höstas, ”Allt som blir kvar”, är så himla bra. En av årets bästa ungdoms (unga vuxna). Tone Schunnessons ”Tripprapporter” var jag precis tvungen att lämna tillbaka halvläst till bibblan, så … Men jag gillade starten. Får låna om den när jag har mer tid.

PS. I Bladen brinner avsnitt 3 pratade vi om Killkompisen som är ett fenomen i höstens böcker, och då var ”Allt som blir kvar” en av titlarna vi utgick ifrån.

Kommentera
18/11 2016
11:34

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturJag hade så fullt upp igår att jag inte hann upplysa er Bokhora-läsare om att det ju var en varannan torsdag = nytt Bladen brinner -avsnitt! Det femte i ordningen.

Den här gången får man höra ett frilansreportage om historiska böcker som tex Camilla Lagerqvist skriver, och en snutt av mitt scensamtal med Meg Rosoff från bokmässan (hela finns här), och så ett samtal om en av årets bästa böcker, nämligen ”En myras liv” av Linn Gottfridsson som tex JoÖ och hennes barn läst.

Man kan lyssna på hela härligheten här eller på alla de vanliga poddställena.
Trevlig fredag!

Kommentera
13/11 2016
13:29

Gud, vilken vecka. Ja, snörekordet och allt kring det i Stockholm. Och JA, det amerikanska valet. Mest det, för jeez. Ett sånt Brexit 2.

Iallafall, jag försökte resa till Göteborg mitt i snökaoset. Det gick på andra försöket. Och apropå Göteborg och en smidig övergång, har ni hört podden Äkta Spåman? Det är alltså samma Linda Spåman som publicerar serieromaner och som har jobbat på hotell Apple. Nu finns även en podd, och jag har lyssnat på några avsnitt.

Upplägget är att gästerna får en tarotläsning (vad kallar man det, blir spådda med tarot?), och sen diskuterar gästen och Linda Spåman utifrån korten som kommer upp. Det blir ofta spännande samtal och inte det vanliga att gästen får prata om typ vad hen vill. Nu kan det ju komma ett skitjobbigt kort, och då sätter det utgångspunkten för frågor och svar.
Tips, tips.

Kommentera
03/11 2016
8:07

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturDet har blivit en varannan torsdag igen!
I fjärde Bladen brinner-avsnittet kan man lyssna på en intervju med tvillingarna Emma och Lisen Adbåge om att jobba ihop. Christoffer Carlsson har skrivit sin första ungdomskriminalroman, hur var det? Och så är det snart Fars dag så jag och Lisa får därför prata om ett av våra favoritämnen, pappor i litteraturen. Hur är papporna egentligen? Spoiler: ganska olika mammorna som vi pratade om i avsnitt ett då vi läst Sanna Borells ”En sån dag”.
Eftersom det här med föräldrar i barn&ungdomslitt är något av ett specialintresse för oss tipsar vi om en del böcker med bra pappor i podden, men vi har såklart knåpat ihop en längre lista också.

Man kan lyssna på hela härligheten här eller på alla vanliga ställen för poddar.

Kommentera
02/11 2016
7:01

Ny bokpodd! RSS-adress här: bykw.se/feed/podcast

Och jag har fått förhandslyssna! Jag kan ingenting om vin, och är ganska ointresserad trodde jag, men till och med jag som aldrig druckit ett helt glas vin tyckte det var intressant att få en bokpodd fast med ett annat ämne som krydda typ. Lärde mig också vad ”APK” betyder och blev sjukt peppad på idén att lyssna på ett helt avsnitt med tonårstema som de pitchar i första avsnittet.

Första podden utgår ifrån Delphine de Vigan-bok och Frankrike. Här är min mailintervju med Because you know wines-gänget:

 

bykw

 

Vilka är ni som gör podden?
EK: Emma Kreü heter jag och till vardags  jobbar jag med medlemskommunikation. Jag är läsentusiast, bookhoarder och bland annat redaktionsmedlem på LitteraturMagazinet. Jag har även drivit den nu lätt avdomnade bloggen Emmas Bokhylla. Jag är även en glad vinamatör som föredrar krispigt vitt och kraftigt rött. Läser helst romance, skräck, feelgood och fantastik.
JZ: Jag jobbar som socionom, cyklar helst till jobbet, lagar gärna pannkakor och har ett orimligt stort behov av att bli killad på ryggen. Gillar för övrigt att skriva, rita, läsa och kolla på filmer&serier. Hur ska man hinna med allt liksom? Ja, och så heter jag Jonna Zeitler.

Hur gick första inspelningen?
JZ: På ett sätt var det som vanligt när Emma och jag hänger, på ett annat var det väldigt högtidligt. Vi drack champagne, åt en buffé av godsaker och klädde upp oss. Och det var mycket vi ville ha sagt, hade gjort typ 20 hundöron i boken vi pratar om. Det var pirrigt och spännande!

Hur gick det till när ni spånade fram namnet på podden?
EK: I somras hade filmen Tarzan The Legend med Alexander Skarsgård premiär och den fick onekligen ett ljumt mottagande världen över. Men, den nyzeeländska skribenten och bloggaren Emily skrev, uppmuntrad av sitt vinintag, ett glödande (och utomordentligt humoristiskt) inlägg om filmen (eller rättare sagt – om Alexander Skarsgårds kropp) som blev viralt. Jag läste det och skrattade så jag grät. Under de närmaste veckorna så drog jag upp det vid en rad olika tillfällen och det var särskilt ett av Emilys uttryck som hade fastnat, “Excuse the typos because you know, wines”. Efter att ha använt det ett tag så satt det fast.

Vad kommer BKYW ha för inriktning?
JZ: Det som alltid kommer vara ett genomgående tema är böcker och vin. För övrigt kommer vi nog variera oss under tidens gång, lite beroende på vad vi har lust till och vad vi får för önskemål från lyssnarna. Vi kommer också ha två sorters avsnitt: ordinarie och bonus. I de ordinarie avsnitten har vi lite allvarligare diskussioner och ett mer uppstyrt upplägg, medan vi bubblar på om allt möjligt i bonusavsnitten. Det första bonusavsnittet handlar till exempel om clowner och skrivande.

Hur valde ni bok till första avsnittet? Var det random bok ni var intresserade av eller ville ni att den skulle sätta tonen för vad podden kommer vara på något sätt?
EK: Vi gjorde en lista och diskuterade fram och tillbaka. Till slut snöade vi in på förlaget Sekwas utgivning och kom fram till att vi båda två hade varit nyfikna på just Delphine de Vigan ganska länge. Och så lät formen spännande.

Ni börjar med Frankrike-tema, är ni frankofiler ut i fingerspetsarna?
EK: Jag har varit betydligt mer än vad jag är i dagsläget, men visst är jag frankofil sedan barnsben. Det är något särskilt med den franska kulturen som lockar. Vin, lavendel och vitlök i en salig blandning, gärna med en touch av Versailles och revolution.
JZ: Nä. Fast jag gillar bubbel, ost och baguetter. Det har dom gjort bra. Och bubbel är en väldigt bra kombo med premiär!

bykw2

Vilket lands litteratur respektive vin har ni flest fördomar kring?
EK: Även fast jag vet att det inte alls stämmer längre, så är min vinbild av Tyskland grovt fläckat av Blue Nun och jag tänker automatiskt 80-tal och sötsliskighet när vi pratar om vitt, tyskt vin. På samma sätt har jag en inre bild av att tysk litteratur innehåller antingen lidande, Djävulen eller omänskliga uppoffrande. Det är jag inte lika säker på om det faktiskt inte stämmer.
JZ: Tänker att det bara finns sprit i Ryssland, fast det säkerligen finns vin också. Och när det gäller litteratur måste jag nog säga Frankrike. Har tänkt att fransk litteratur är lite pretto liksom, men den fördomen fick jag äta upp redan under premiären. Jag blev glatt överraskad av boken vi valde.

Varför blev det just en podd och inget annat format?
EK: Nyfikenheten över att prova något nytt, blandat med ett visst mått av skrivkramp tror jag bestämt.
JZ: Vi har spånat på olika projekt under en lång tid, podd är ett exempel. Vi satsade hårt på skrivandet i våras, sen sket det sig med flowet, och nu fastnade vi för podd. Och insåg att det var sjukt kul!

Vad lyssnar ni själva regelbundet på?
EK: Just nu: Romancepodden och musik, just nu främst metal. På nätterna även på kattskrik.
JZ: Ljudböcker, musik och litteraturpodcasts. Älskade er bokpodd, önskar mig nya avsnitt i julklapp.

Vad vill ni absolut undvika att göra för misstag?
EK: Det har jag säkert redan gjort, men att orera i evigheternas evighet är lite av mitt signum, så jag är väl lite rädd för att jag ska falla i den gropen alldeles för mycket. Och jag har sjukt svårt för både poddar och radioprogram där någon av deltagarna avbryter de andra hela tiden, jag vill inte bli den där avbrytaren.
JZ: Vissa poddar låter alldeles för interna i sina samtal, man känner sig utestängd som lyssnare. Det vill jag undvika. Samtidigt är det ju hemskt om det bara blir som en torr föreläsning. Balansen där hoppas jag på.

Vad har varit höstens bästa respektive mest överskattade böcker?
EK: “Liten” av Stina Wirsén fick mig att typ börja grina i Bonnier Carlsens monter mitt under brinnande Bokmässa. Det är inte illa – den tog mig på sängen, helt enkelt. Sedan har Simona Ahrnstedt, en av mina favoritförfattare, släppt en bok i höst.  “En enda risk” uppfyllde mina förväntningar – jag blev glad, kände läslust och hade roligt när jag läste den. När det gäller besvikelserna så håller jag fortfarande på och smälta dem. Too soon, helt enkelt.
JZ: Tycker att Sandra Beijers “Allt som blir kvar” och Sara Ohlssons “Ingen normal står i regnet och sjunger” var riktigt bra. Gillade deras debutromaner också och har längtat efter fler. Böcker jag inte gillar slutar jag läsa, sen glömmer jag vad dom heter. Men det finns säkert flera.

Vad ser ni fram emot för böcker?
EK: Jag har fortfarande inte hunnit hugga in på Fredrik Backmans “Björnstad” och Sofia Fritzons “När drömmen slår in”, jag hoppas att de håller. Sedan måste jag tillstå – jag saknar någon riktigt bra skräck i höst. Kommer det inte så blir det King-favorit i repris istället.
JZ: Jag har Flora Wiströms “Stanna” och Johanna Thyddels “Mornitologen” på min att läsa-lista, de ser jag verkligen fram emot. Beställde även hem ett gäng av Mårten Sandéns böcker som jag ser fram emot.

När ni i egenskap blir de första bokpoddarna som får göra sitt eget kändisvin, vad kommer det vara för sorts vin? Vad kommer det heta?
EK: Det kommer självklart att vara ett krispigt, syrligt reisling från typ Alsac. Det får gärna vara så att tårna krullar sig lite när man dricker det. Självklart ska det heta något flashigt i stil med Grande Selection de BYKW och självklart har Jonna designat etiketten!
JZ: Åh, sjukt kul att få designa etiketten! Jag tror jag börjar skissa lite, för säkerhets skull.

Jag bildgooglade Because you know wines och fick fram tecknade hovmästarskämt, bilder på kvinnor med enorma vinglas och/eller batmandräkt samt tips på vilka amerikanska godissorter som passar till champagne. Är det här represenativt för den podd ni vill göra?
EK: Både och. Vi satsar på att vara glada, bubbliga, vetgiriga men ändå erbjuda intressanta reflektioner om det vi dricker och läser. Gärna i Batmandräkt, men helst utan att fördjupa fördomen om litteraturintresserade kulturtantwannabees (vilket vi förvisso är) som tittar för djupt i glaset varje gång de dricker vin. För övrigt anser jag att att idén om att prova smågodis ihop med champagne förtjänar ett eget program, kanske gör vi något på det temat (japp, du får producentkredd den gången, Marcus!)

Något ni vill tillägga?
EK: Mina kunskaper om vin är egentligen kraftigt begränsade (om litteratur lite mer utvecklat, men det är knappt), men själva tanken med BKYW är att man faktiskt inte behöver vara expert för att ha en åsikt om vare sig vin eller litteratur – och för att man måste kunna blotta sin okunskap och vara villig att lära sig mer. Förhoppningsvis är det en resa vi kan göra ihop med våra lyssnare.
JZ: Håller helt med Emma. Både vin och litteratur känns ofta som områden där bara “experter” ska uttala sig, men man behöver inte vara expert för att ha en åsikt. Och – tyvärr är ljudkvalitén inte den bästa, men det kommer bli bättre i kommande avsnitt. Lyssnarna får ha tålamod.

2 kommentarer
20/10 2016
16:21

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturHej hopp, det är en varannan torsdag idag! Det vill säga, ett nytt avsnitt av Bladen brinner.

I 3:an pratar vi med serieproffset Mats Jonsson (”Mats kamp” bla) om hur man ska läsa bilder, med Maja Hjertzell om att skriva småstad och svåra uppväxter med hemligheter i hennes skitbra bok ”Vad gör man inte”, och så tar vi avstamp i en trojka av höstens ungdomsböcker för att kolla på fenomenet Bästa Killkompisen. Finns han på riktigt? Sandra Beijer ”Allt som blir kvar”, Sara Ohlsson ”Ingen normal står i regnet och sjunger” och Johanna Thydell ”(M)ornitologen” menar det, men jag och Lisa är skeptiska. Tänk om Bästa Killkompisen är en ny Cool girl?

Lyssna på avsnittet här eller på alla vanliga poddställen.

Kommentera
16/10 2016
14:06

11/10 2016
16:55

bridgetjoneshrPå bio alltså. ”Bridget Jones’s baby”. Den har absolut ingenting med någon bok att göra, och manuset är skrivet med inspiration av karaktärerna i ettan (eller en liknande formulering, jag minns inte).

Mina förväntningar var inte höga, men den var faktiskt helt okej som rom-com och klart bättre än 2:an som ju är skitdålig. Den här 3:an placerar sig närmare första filmen, kan vi kalla den en klassiker nu?, även om den inte når riktigt dit. Men ändå, ingen katastrof. Väldigt förutsägbar handling såklart, men så är det ju i rom-coms.
Kul med några blinkningar till ettan och till Jane Austens ”Stolthet och fördom”. (Man fick tex vet att Arsy Darcys mellannamn är Fitzwilliam.)
Vill man ha lättsamt fniss, mys och rom, och om man tänker på 1:an som en liten filmmilstolpe i sitt liv, då är det här helt rätt.

Kommentera
01/06 2016
13:27

Snälla bokhora-läsare, hjälp mig! Min semester började i förrgår och hälften av tiden jag varit ledig har redan gått åt till att titta på en KappAhl-reklam med Roxette-soundtrack. Nu gillar jag ju visserligen Roxette och jag gillar Hamptons-estetik men det är få reklamfilmer som faktiskt håller att titta på över 100 gånger.

 

Min bästa avkoppling efter jobbet är att kolla Tv8:s program om britters husköp, brittiska auktionskammares vardag, brittiska hotell som går dåligt och ska få hjälp med att bli lönsamma. Tydligen är vi som gillar den här typen av tv också målgrupp för KappAhl för den här reklamen förekommer i nästan varje reklampaus just nu. När jag var ett ungt Roxette-fan kunde jag aldrig ”rappen” i The Look (även om jag mången gång undrade vad en ”juvenile scam” var för något) men nu går jag runt och nynnar på de surrealistiska textraderna från reklamfilmen:

Swaying to the band,
moving like a hammer,
she’s a miracle man.
Loving is the ocean,
Kissing is the wet sand,
she’s got the look 

Jag försöker lägga allt fokus på att begripa Per Gessles lyrik. Jag googlar texten. Försöker förstå symboliken i raderna ”Fire in the ice / naked to the T-bone / is a lover’s disguise / banging on the head drum” men jag tvingas till slut ge efter för frestelsen: vad FAN läser karln?

Skärmbild (77)

 

På hösten visas tweediga kavajer och ivy league-sweaters upp i bokiga miljöer hos många klädmärken och i butiker. På sommaren är det Hamptons-estetik i form av vita sommarhus, rustika rep och Kennedy-doftande dukningar. Och givetvis fungerar boken som pricken över i i båda dessa miljöer. KappAhls intresse för litteratur har tidigare manifesterats genom EL James-kollektionen. Nu var det dags för… ja vaddå?

Vi får inte se vad mannen läser men vi ska ändå få en känsla av det är för typ av bok. Det är inte den senaste deckarpocketen på topplistan. Det är något inbundet utan skyddsomslag. Det doftar klassiker lång väg. Den moderna mannen som leker med sina barn på stranden hinner också med att läsa lite äkta Litteratur med stort L.

Utredningen startar. Ja jag skriver sjukt fult när jag ligger framför tv:n men här är mina första anteckningar om fallet.

I det här skedet har jag bara sett filmen i realtid och som mordutredande poliser säger så jobbar jag här brett och förutsättningslöst med en form av inre spaning. Det finns ingen teknisk bevisning ännu och jag går enbart på min intuition här. Vad brukar det vara för typ av böcker som det poseras med i reklam för herrkläder och i klädbutiker? Ofta är det klassiker av rätt välkända manliga författare.

När jag tittar på boken är den helt klart trådbunden och inte limmad. Den öppnar lätt utan att ryggen är knäckt. Den har en form av vaxblank hårdpärm som får mig att misstänka att den kan var utgiven någon gång kring 1950-1960. När den är utgiven behöver inte säga något av vikt, det kan vara en mycket äldre bok som återutgivits, men det är alltid skönt att i det här stadiet samla på sig så mycket information och så många uppslag som möjligt.

Jag lämnar nu tv-soffan med min post-it-lapp och letar rätt på filmen på internet. Har jag tur går det att se några ord om jag pausar vid rätt tillfälle och då brukar det inte ta lång tid att ringa in vilken bok det rör sig om (för er som inte följer bokhora regelbundet: ja jag har gjort den här typen av utredningar förr, jag har någon form av störning, send help).

bok zoom

Jag försöker öka kontrasten och ta bort störande färg men det går inte urskilja något ord. Den uppslagna sidan i filmen är prosa och har längre stycken. Sidan har enbart tre indrag och innehåller förmodligen inte mycket dialog. Inte mycket att gå på men kan vara bra att notera till senare om jag skulle hitta en misstänkt bok, då kan jag försöka hitta uppslaget, som är i främre halvan av boken. En sida som börjar med två rader innan första indraget följt av 13 rader till nästa indrag följt av 12 rader till nästa indrag följt av 8 rader innan sidbrytning är helt klart ett objektivt tekniskt fynd.

Vad kan jag mer lära mig av uppslaget? Sidnumreringen ligger på sidans övre del till vänster. Det finns även något som ser ut som versaler (förmodligen kapitäler) i sidhuvudet. När jag zoomar tycker jag mig se det som jag antecknar längst ner på min post-it-lapp: 13 bokstäver fördelat på tre ord. Första ordet har 5 bokstäver, andra ordet 2, tredje ordet 6.

Nu har jag alltså ett par siffror som kan fälla en framtida misstänkt bok. Sammanfattningvis måste boken ifråga ha samtliga saker på en och samma sida uppifrån och ner:

  • Sidnumrering längst till vänster
  • Sidhuvud med författarnamn eller titel med 13 bokstäver fördelat 5,2,6
  • 2 rader
  • indrag
  • 13 rader
  • indrag
  • 12 rader
  • indrag
  • 8 rader

Sidhuvudet är nästa ledtråd att gräva djupare i. Kan jag några boktitlar utantill som har den här fördelningen av ord? Nej. Kan jag någon författare som heter något med den här fördelningen av namn? Nej.

Det enda som poppar upp i huvudet är Tomas av Aquino men en snabb googling visar att han heter Thomas med h.

Thomas med h läser samma bok som KappAhl-hunk?

 

Även om vi kan avföra Thomas med h från utredningen börjar jag tänka på om det går att räkna ut vad orden skulle kunna vara. Min första känsla var att mellanordet såg ut som ”OF”. Med några få undantag så är vanliga ord med två bokstäver prepositioner. På svenska t.ex: på, om, ur, av. På engelska t.ex: on, of, at, in.

Jag är rådålig på grammatik så jag läser på lite och som jag förstår det beskriver prepositioner ofta en relation mellan någon eller något. Oftast mellan ordklasserna substantiv och pronomen. Exempelvis:

”Thomas med h sitter  kista gjord av furu. Bakom Thomas med h:s huvud finns samlartallrik från Rörstrand. Folk brukar säga till honom att han har så kallat resting bitch face när han läser. Thomas är av åsikten att termen i sig är under all kritik då den uppkommit på grund av pressen kvinnor att alltid vara till lags.”

Jag går igenom min bokhylla och kollar äldre böcker. De flesta exempel på text i sidhuvudet placerar författarens namn på den vänstra sidan och författarens namn på den högra. Det finns dock exempel där titeln står på båda sidor. Jag får ingen hjälp av detta. Jag försöker hitta författarnamn med ett ”of” i namnet. Hittar inget som passar. Går över till att leta boktitlar med of där de övriga orden har rätt mängd bokstäver. Jag hittar ”Heart of spring” och ”Angel of Gaiety” bland annat. Det är tidskrävande och när jag försöker hitta utgåvor med rätt färg på pärmarna misslyckas jag. Ingen utgåva som verkar ha text i sidhuvudet stämmer heller när jag letar på google books.

Att det andra skulle vara spring dröjer sig dock kvar länge. Vilken fin referens det vore. Eller ännu bättre: det andra ordet skulle kunna vara ”summer”. Jag VILL att boken ska vara medvetet vald. Jag vill inte att det bara ska vara en bok vilken som helst utan att den ska passa in med Hamptons-känslan. Men jag vet också att många brottsutredningar går åt fel håll eftersom de som utreder vill, eller tror, att verkligheten är på ett sätt. Många menar att detta var ett problem i fallet med Hagamannen exempelvis. Gärningsmannaprofilgruppen var helt fel ute och i Fokus står följande:

”Umeåpolisens spaningsledare Göran Markström menar att det var Niklas Lindgrens vanlighet som gjorde honom så svår att gripa. Han fanns inte i några register och allmänheten lämnade inte några tips – myten om att en överfallsvåldtäktsman är som ett monster sitter för hårt inpräntad för att man skulle tipsa om en vanlig tvåbarnspappa.”

Nu gör jag ju mina bokutredningar för skojs skulle, och jag menar verkligen inte att skämta om grova våldsbrott genom att ta in detta citat, men jag är väldigt intresserad av true crime-skildringar och då framför allt hur utredningsarbete går till, det gäller att inhämta information utan fördomar samtidigt som det går att använda sig av statistik för att sålla i informationen. Var är den lämpliga gränsen att ligga på när en bedömer vad som är mest sannolikt i stort och vad som går att tillämpa på individuella fall? Det är psykologiskt intressant tycker jag och går att applicera på alla former av klurerier.

Jag går därför in på korsordssidan You Go Words! där det är lätt att hitta ord med olika egenskaper. Jag letar efter ord med fem respektive sex bokstäver. Jag försöker sätta ihop dem med lämpliga prepositioner i rätt ordning utan några fördomar om vad jag tycker att de borde ha för typ av titel.

  • World of winter
  • Pizza on friday
  • Dream of monkey
  • Party on potato

Damn you killjävel i hängmattejävel!

Skärmbild (77)

Jag tar nya tag från ett annat håll. I KappAhls webbutik letar jag efter bilder där boken kanske finns med. Jag hittar två t-shirtar med litterära referenser.

Namnlöst-1

Den vänstra är ett citat som nu kanske är mest känt från ”Döda poeters sällskap” men som kommer ifrån ”Leaves of grass” av Whalt Whitman. Men även om den hetat ”Grass of leaves” hade den varit utesluten då det är en diktsamling och inte prosa.

Leaves of grass hade det kunnat vara med tanke på tshirten ”Captain my captain

Det högra citatet kände jag inte igen, ”When a man comes to like a sea life, he is not fit to live on land.” Men det visar sig komma från en bok som heter ”The life of Samuel Johnson” skriven av James Boswell.

A ship is worse than a gaol. There is, in a gaol, better air, better company, better conveniency of every kind; and a ship has the additional disadvantage of being in danger. ”When men come to like the sea-life, they are not fit to live on land”. ‘Then,” said I, ” it would be cruel in a father to breed his son to the sea.” Johnson. ” It would be cruel in a father who thinks as I do. Men go to sea, before they know the unhappiness of that way of life; and when they have come to know it, they cannot escape from it, because it is then too late to choose anotner profession; as indeed is generally the case with men, when they have once engaged in any particular way of life.

 

På insta hittar jag en bok som 12 veckor tidigare förekommit i en bild av Glenn Strömbergs egna kollektion för klädbutiken. Skulle det kunna vara samma?

Namnlöst-5

 

Nej. Den dyker upp på en bild på hemsidan med Glenn i egen hög person och där är det tydligt att det är en skrivbok alternativt en kalender.

 

12987172_1896823520544189_3881926005682437769_n

 

 

Nu påbörjar jag själva inlägget här på bokhora. Jag behöver hjälp och jag grämer mig för varje tangent jag slår ner. Jag har information men den går inte att använda. Jag sätter mitt hopp till er läsare här men har också extrema problem med att jag kommer behöva skriva ett inlägg som förmodligen blir waaay för långt att läsa för den som dessutom får veta redan i rubriken att det är ett olöst fall. Medan jag börjar spara ner alla bilder sitter jag och lyssnar på musik och tänker på annat. Jag tänker att jag måste komma ihåg att skicka dvd:erna med Tv-dramat om lasermannen till en vän som inte sett det. Och då klickar det till i huvudet. Geografisk profilering! I korthet ur ett lekmannaperspektiv går denna utredningsteknik ut på att människan som begår brott är lat/vill vara trygg där den begår brott, och att serieförbrytares brottsplatser kan peka ut vilket område som den bor på. Det finns ett datorprogram som polisen använder sig av som heter Rigel och som procentuellt kan säga hur stor sannolikheten är att en viss brottsling bor inom ett visst område. Det finns massor av intressant att läsa om detta, t.ex. Sara Sjögrens studie och Birte Maria Müllers. Den senare innehåller även bilder från Rigel där det går att se hur områdena målas ut på en karta. Begås liknande brott inom ett relativt snävt geografiskt område så sker det av en anledning. Går det jämföra det området med misstänkta eller andra som förekommer i en utredningen eller tidigare dömda så kan det leda till nya spår. Ungefär så.

Hypotesen jag har är att det är en bok som är utgiven kring 1950-1960 och att det är en man. Min ursprungliga post-it innehåller även ”Hamptons”. Jag börjar helt enkelt söka på författarnamn + Hamptons. Manliga amerikanska klassiker eftersom det är de som brukar förekomma i såna här sammanhang. Nu bejakar jag alltså mina fördomar men kombinerar dem med en förenklad version av geografisk profilering. Kan någon författare ha varit i Hamptons eller bott i Hamptons under den givna tidsperioden +/- 10 år åt båda hållen så kollar jag upp hela deras bibliografi på jakt efter bok med preposition i mitten eller 13 bokstäver i titeln fördelat på tre ord.

Jag hittar en författare som inte skrivit om Hamptons men väl om Hampton. Sheriffen Hope Hampton, en karaktär i William Faulkners författarskap. Han förekommer i böckerna: ”Yoknapatawpha”, ”Flags in the Dust”,” Knight’s Gambit”, ”The Town”, ”The Mansion”.

MEN!!! Jag började undra varför Faulkner döpt Sheriffen till just detta. Var det en Hamptons-referens? Har Faulkner tillbringat tid där? Hittar ingen som tyder på det. Däremot hittar jag att han gett ut en bok 1932 som heter ”Light in August”.

LIGHT= 5 bokstäver.
IN= 2 bokstäver
AUGUST=6 bokstäver

Relativt snabbt har jag hittat en utgåva från 1959 med rätt färg på pärmarna och med ett lite vaxblankt utseende. Boken är utgiven på Random House och på etsy hittar jag någon som säljer dessa och har lagt upp en bild från inlagan i ”Sanctuary” som är utgiven i samma serie. Sidnummer överst och titeln i versaler i bägge sidors sidhuvud.

 

ÄNTLIIIIGEN ett vettigt spår. Denna utgåva är på sannolika skäl misstänkt. Problemet är att jag måste få veta 100% om det verkligen är den. Därför vädjar jag nu till allmänheten, bor du i engelsktalande land och har tillgång till bibliotek som har den här boken och kan leta upp sidan i fråga? Eller har du kanske boken rentav? Eller kan du känna någon som kan tänkas ha tillgång till den på något sätt?

Eller: har du som läser någon annan teori om vilken bok det skulle kunna vara? Alla ledtrådar eller spekulationer är varmt välkomna!

54 kommentarer
09/05 2016
10:13

Det går framåt med mitt och Lisas Bladen brinner-projekt. Nästa måndag den 16 maj börjar kickstarterkampanjen. Så himla spännande!
Då kan vem som helst bidra med valfri summa pengar för att stödja idén. Det är skitlätt, som när man shoppar på nätet ungefär. Man klickar ”stöd”, betalar en summa man valt med sitt bankkort, och om allt går åt helvete och podden inte blir av får man automatiskt sina pengar tillbaka sen. Man förbinder sig inte till något, eller så. Man bara bidrar med en peng, för att man gillar idén. I gengäld får man 1. En skitbra podd om barnböcker, 2. Snygga, roliga belöningar såsom en snygg tygkasse eller ett bokpaket eller en invigningsfest, och 3. Vår enorma tacksamhet.

Här kommer en inför-film som ni kan njuta av i en vecka så länge. (Som ni ser nedan, det är fniss, fröjd och gamman blandat med knutna nävar.)

4 kommentarer