Bokhora.se

23/03 2017
19:48

Det äts sällan med god aptit. Förut var vegofärs med pasta ett säkert kort. Nu? Nu är det säkraste kortet om mat får flyttas mellan skålar, plockas med händer och god aptit var länge sen jag såg.

Sara Ask har bland annat skrivit två böcker om vegomat tillsammans med Lisa Bjärbo. Hennes ”Första hjälpen vid matbordet” bjuder på viss trösterik igenkänning. Sara är dietist och beskriver situationer som jag känner igen mig i (tex att lunchen vissa dagar är en prinskorv och en (!) makaron). 

I boken finns tips på hur man kan få måltiderna att bli lite mindre kamp och information om vad barnet behöver få i sig. Jag parallell-serieomvandlarn med Johanna Westmans ”Barnmat”. 

Kommentera
22/03 2017
20:06

Det finns så himla många bra, nya, svenska bilderboksförfattare. Om ni bara visste!

Jag vill att ni ska veta det.

Men nu var rubriken den motsatta, så jag plockar väl upp en utländsk författare då, för det är klart att det finns bra.

Aaron Becker är spännande. Han skriver böcker utan text och det är häftigt att se hur bilderna berättar historien.

img_1940

”Kartan” och ”Resan” har jag läst. ”Återkomsten” är ganska ny, men Aaron Beckers böcker är tydligen en trilogi och det kretsar kring en krita, som är magisk. Den kan till exempel rita dörrar till andra världar.

Kommentera
21/03 2017
19:57

Låt mig presentera ”Eric”:

Jag skulle inte säga att ”Eric” passar bättre för en 49-åring än en 9-åring men det är en fin novell. En utbytesstudent flyttar in i skafferiet. Studenten och värdfamiljen respekterar varandras olikheter och när Eric ger sig av är saknaden stor.

Rafflande?

Nej, inte, men rörande. 

I en internetaffär jag kollade -för att se hur ”Eric” ålderskategoriseras – kostade den bara 29 kronor. 29 kronor!!! 

Låna eller köp! 

1 kommentar
20/03 2017
21:40

Ibland får jag frågan hur det kom sig att jag blev en astronaut och då svarar jag alltid att det var pga Bea Uusmas ”Astronauten som inte fick landa”. Den handlar om Michael Collins som satt i en liten konservburk och åkte några varv runt månen i all ensamhet medan Neil Armstrong klev ner sig i historieböckerna. 

Bea Uusma har ju också skrivit ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” och hon skriver så varmt och fint om människor. Astronautboken har även en massa spännande rymddetaljer med, såsom till exempel Michael Collins packning. Jag har kollat igenom alla Chris Hadfield-klippen på youtube (det när han sjunger Space Oddity är inte ens mitt favvo) och jag tycker att dessa samtalar bra med Uusmas bok. 

Kommentera
19/03 2017
19:54

Jag har funderat en hel del på vem som egentligen är ondast: Riddar Kato eller Tengil. 

Jag har kommit att sätta alla mina guldpengar på Riddar Kato. Den där historien om det vassa stenhjärtat och fågeln i bröstet är icke förmildrande. Kato har en förkärlek för att döda och plåga barn. Tengil är maktlysten. Tengil har en drake som sprutar förlamningseld men Kato har ingen annan som går hans ärenden. Det där om att Tengil skulle tvinga folket i Tärnrosdalen att kalla honom sin befriare? Typiskt dåligt för karman. Det brukar gå dåligt för narccisisterna. I battle of onda Riddare i Astrid Lindgren-böcker vinner Kato alla gånger. 

(Här finns plats för protester. Så väl kan jag uppbarligen inte min Astrid.)

2 kommentarer
18/03 2017
13:54

När ögonen börjar tåras, så där som när man har en nysning på gång och det kliar i näsan, och det är körigt att svälja: då känns det som en väldigt brant backe i berg-och-dal-banan. Nu kör vi! Här kommer tårarna. 

Jag gråter ganska ofta. Inte stora tårar och hulkningar och snoriga näsor, men ögonen blir lite suddiga och rösten stakar sig. Jag gråter anmärkningsvärt lite när jag läser. Jag gråter när någon dör i böcker. Och det gör någon ändå ganska sällan i barnböcker och när någon dör så är det inte supersorgligt utan snarare fokus på hopp och kanske kretslopp. 

En av mina bästa gråtböcker är klassikern ”Förr eller senare exploderar jag”. Jag säger inte att någon dör i den, men den handlar om dödssjuka ungdomar som blir kära i varandra så risken finns ju. Så jag gråter. Jag vet att ni är ett par stycken som tycker att boken är överlastad och till och med dålig: titta bort!

Ibland vill jag bara gråta. Då läser jag en sorglig bok. Den här boken är ett säkert kort för mig: 

2 kommentarer
15/03 2017
19:35

Eftersom jag är en person som gärna ger bort böcker skulle jag kunna svara [nästan] vilken bok som helst på frågan ”Vilken bok tycker du är en bra present?”. Jag är också en person som gillar att titta på fåglarna utanför fönstret, så därför är den senaste presentboken jag köpt Lars Klintings ”Första fågelboken” (och ”Första trädboken” och ”Första djurboken” och ”Första insektsboken”…). Den hoppas jag att jag och min son kommer att titta i en hel del. Det är nämligen han som ska få den (dem).

29700114_O_3

Kommentera
14/03 2017
21:56

Det här med läsning, barns och ungdomars läsning, tycker jag är en svår nöt att knäcka. Skolan ska ju å ena sidan vara kompenserande, dvs du ska ha samma möjligheter att lyckas i skolan oavsett vilken bakgrund du har, å andra sidan vet jag att det ofta är en enorm skillnad i flyt och förståelse mellan barn som läser på fritiden och barn som inte gör det. Och vi (som vi i svenska skolan) är bevisat dåliga på kompensation, åtminstone enligt senaste PISA-undersökningen

– I den här undersökningen ser vi tecken på att skolan blivit sämre på att kompensera för elevens sociala bakgrund. 

Jag håller med JohL om precis allt i den här texten men det är punkt 2: nötandet, som är det svåra att tävla med i skolan. Särskilt som man har elever som nöter jättemycket hemma. I skolan finns så lite nöt-tid. Jag hoppas den här ojämlikheten i svenska skolan blir en stor valfråga 2018. 

Men förmodligen inte. 

Kommentera
13/03 2017
19:54

Kolla vad Lisa har gjort hemma hos sig! Vilken fantastisk bokvägg. Jag har redan börjat spana efter potentiella väggar hemma. 

Kommentera
12/03 2017
13:33

Förlåt att jag ältar Eva Lindström men jag dånar emellanåt av hur bra hon är.

Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrev om ”Musse” och jag skrev att jag inte skulle läsa Lindström det första jag gjorde för min nya klass men hörni: i mars går det bra. Då tittar de intensivt på bilden som projektorn visar (jag läser under dokumentkamera) och det känns som att de lyssnar för de kan spontant börja diskutera flygtekniker med varandra efter att jag läst ”Min vän Lage” (där en uggla har flygskola).

”Vid bergets långa breda fot” är fortsättningen på ”Min vän Lage” och jag tycker att dessa två böcker är utmärkt material för bokcirklar för er vuxna läsare, Bokhora har såvitt jag vet få läsare under 10 år. Jag har aldrig haft så intressanta boksamtal som när vuxna diskuterat Anna-Clara Tidholms ”Hanna, huset, hunden”. 

Janne från Eva Lindströms böcker är mycket krävande. Analysera honom, tack! Han stjäl från sin kompis  Lage och sen när han öppnar en restaurang får servitrisen göra allt för Janne blir så trött att han somnar på golvet när det kommer en turistbuss (skulle jag vara mer förlåtande om Janne var uttalat introvert och inte kunde hantera så många intryck?). 

Det är spännande böcker Eva Lindström skriver. Hon har varit augustnominerad rekordmånga en TRILJON gånger och en gång vann hon men då var det inte med hennes egen text. Statistiskt sett finns det 90% vuxna i Sverige* som inte har läst Lindström och inte kommer att läsa henne eftersom de inte läser bilderböcker pga vuxna. 

Så kan ni ju diskutera Knausgård ett varv till när Lindström fortsätter spotta ur sig mästerverk efter mästerverk.

*= citera mig inte.

4 kommentarer