Bokhora.se

11/03 2017
8:30

Först en protest: jag går inte runt och vill vara en barnboksfigur. Det här svarar jag bara på för att inte verka sur.

Vi tittade på Djurvännerna igår. Det är tre kortfilmer av Eva Lindström. Vi diskuterade planlöst varje film under eftertexterna. Den första filmen, om fåglar, var inte så bra. Jag hade svårt att fokusera och jag fattade inte varför trollsländorna var så stora (men en elev bara: ”det är bara för att fågelungarna är så himla små men tror att de är stora” och jag hjärtemojade ner honom på studs). Sen kom Jag rymmer och sist Min vän Lage. 

Här fick jag sitta på fnissmusklerna för jag tycker att just de böckerna är så himla kul. Obs! Jag läste ”Alla går iväg” för mina elever och min elev sa: ”Vad konstigt att han gjorde marmelad av tårar” och man bara ”jo” och sen fortsatte hon ”för tårar är ju salta och marmelad ska ju vara söt” och jag nickade imponerat. 

[Kom till saken] 

På rak arm skulle jag vilja vara huvudpersonen i ”Min vän Lage”. Hen verkar ha ett skönt liv. Kolla naturprogram. Gå en flygarkurs. Plus: när hen lär känna Lage och efter en kortare kris när Lage hellre umgås med Janne (som också är en uggla) verkar hen så himla nöjd med allt som livet ger. Jag önskar att jag var nöjdare. 

Kommentera
10/03 2017
19:30

Ärligt talat har jag skrivit så mycket om min favoritbok från när jag var liten, så jag är nästan trött på den? 

Kommentera
09/03 2017
20:11

I början var han som en tjock kålmask som vilade på mina lår när jag satt i soffan. Vi brukade linda in honom i en filt så att armar och ben inte kunde sprattla så mycket. Jag läste Mumin för honom och han var nöjd, för i början av föräldrarnas röst det bästa bebisar vet (jag tycker att det är ett himla gulligt och rörande favoritljud!).

Fram emot sensommaren började jag läsa bilderböcker för honom. Jag placerade honom bredvid mig i vår säng och sedan låg vi på rygg och tittade upp i boken. Jag läste många av Grodan-böckerna. Han knöt sina små händer och slog med dem i luften. Han sparkade och gjorde små utrop. Det uppmuntrade oss att fortsätta. Innan jag fick mitt barn visste inte jag att man kunde högläsa för barn när de var så himla små. Nu skulle jag rekommendera alla att göra det. Jag tror att det är bra att vänja sig.

Det finns mycket forskning på att högläsning för barn är mycket bra. Ingvar Lundberg var världens läsutvecklingsproffs och här kan man läsa en intervju med honom. 

Jag tycker ju att man ska fortsätta läsa med sitt barn när det lärt sig läsa. Man kan ju läsa böcker som barnet inte klarar på egen hand. Böcker som ni behöver prata om för att förstå och böcker som är språkligt komplexa. Jag tror att det är en urviktig möjlighet till närhet och jag tror att det är ett bra sätt att få ditt barn att uppskatta läsning och få bokläsning att bli en vana.

Låt mig återkomma om fem, sex år när jag försöker övertyga mitt eget barn om att få högläsa för honom :-/
Här kan ni läsa allt som Bokhora har skrivit om högläsning.

1 kommentar
08/03 2017
20:00

Förlåt att jag är så historiefientlig men jag tänker inte lägga upp en bild på en klassiker-barnbok här utan jag tänker skriva om klassikern: BOKBUSSEN! 

När jag gick i ettan och tvåan gick jag på en pytteliten skola med bara en ettaklass, en tvåaklass, en gympasal, med – inser jag nu – en gympalärare som annars jobbade på någon kilometer bort och en matsal med en egen mattant som var farmor till en kille i min klass.

Jag har ingen aning om hur man gjorde med fritids på den tiden. Jag hade en deltidsarbetande mamma. Var aldrig nyckelbarn. 

Såklart fanns inget skolbibliotek på den här lilla skolan (på skolan jag gick år 3-6 fanns däremot en ”studiehall” som var enorm där det fanns såväl bokhyllor och bibliotek och jag minns fortfarande lukten i studiehallen och i böckerna och jag minns hur det kändes att springa jättefort genom studiehallen fast man inte fick) (GUD VILKEN LÅNG UTVIKNING) men det fanns en bokbuss som kom nedsladdande på grusplanen med jämna mellanrum. När jag läste det här inlägget hos Läsambassadören fick jag en minnesbild av interiören. Det här var ju på 80-talet så interiören var brun. 

Rekommenderar verkligen att ni kollar Läsambassadörens blogg. Jag tycker att den är så inspirerande. 

Kommentera
07/03 2017
12:10

Really? Ska jag välja en enda bok?

Men okej då.




Jag väljer den här finingen. Jag älskar bildspråket. Och mamman som tröstar men gråter på natten. Supervacker bok på många sätt. 

Kommentera
06/03 2017
20:08


Jag tror inte att det är det här som menas med magisk måndag, men i eftermiddags när jag läste Maja Kastelics ”Pojken och huset” med min son – tre gånger på raken minst – upptäckte jag en bekant figur. 

Här! Ovanför fåtöljen.
Det är ju:

”Ankomsten” av Shaun Tan.

Så fint!

Jag trodde att jag hade skrivit om den på Bokhora, alltså ”Pojken och huset”, men det har jag nog inte?

Det är en bok utan text. Bilderna för handlingen framåt. Jag tycker mycket om sådana böcker. Jag inbillar mig att det kommit fler på senare tid. Är det deppigt för läsningen eller positivt för läsningen? Jag hoppas på positivt. Det är ju larvigt att tro att det är enkelt att tolka bilder.

Hur som helst: det är ju fint att Maja Kastelic blinkar till Shaun Tan. Kanske blinkar hon till fler verk. Det blir nog tre nya läsningar i morgon. 

Kommentera
05/03 2017
13:40

Det finns en anledning till att jag har så många böcker av Eva Lindström i mina bokhyllor. Anledningen är inte att barnet älskar Lindström jättemycket utan att jag tycker att hon är SÅ HIMLA ROLIG. 

Humor är ju rätt individuellt och ni kanske inte gillar Lindströms bilder? Jag har hört invändningar. Jag älskar Eva Lindströms gränslösa, fantasifulla berättelser och hennes ojämförliga illustrationer. Jag älskar hennes figurer med spretiga armar och ben. Jag älskar hennes språk och jag har ett sätt att inte skratta högt åt böcker jag tycker är roliga utan istället vilja läsa högt. Så är det med Eva Lindström. Hon läser jag högt.

3 kommentarer
04/03 2017
9:35


Jag köper många barnböcker och den här är min senast köpta barnbok. Det är en sångbok med sångerna inspelade så att man kan trycka på en liten spelare och få höra musiken till sin skönsång. Faktum är att den här boken handlades på årets bokrea. Med ett litet rakt finger sköter min 2-åring själv kontrollen. Jag sjunger och ibland pausar min 2-åring. Jag tror att det är när det blir för vackert? Här finns allt från Byssan lull, via trollmor som knyter svansar, till skalden Håkan Hellström. (Jag tycker att det är fina bilder av Jens Magnusson också.)

Kommentera
03/03 2017
9:25



Chris Haughtons ”Mamma borta” har tjocka sidor som lämpar sig särskilt väl för ovarsamma småungshänder. Den lämpar sig inte så bra för det eviga bitandet en del ägnar sig åt, eftersom jag tror att sidorna inte klarar hur mycket saliv som helst. Ge en bitring på samma gång som du uppvaktar småungen. 

I ”Mamma borta” är det en uggleunge som ramlar ner från trädet där hen sover och sen får hen hjälp av andra djur att hitta sin mamma igen. Den är gullig, finurlig och så är den lite tokig, precis som Chris Haughtons böcker ofta är. 

1 kommentar
02/03 2017
8:10


Min barnbokhylla är ingen hylla utan en låda. Min tanke var att min unge skulle kunna plocka ut och lägga tillbaka som han vill. Nu är lådan så full att jag måste rensa där för jämnan. Men så här såg den ut när den var ny. Det är min pappa som har gjort den. Men hörnskydden har jag limmat dit. 

1 kommentar