Linda Rosing och Loke Martinzon typ

Alltså, jag tänker lite såhär: Kändisar har ju så många fördelar i livet, t ex har de möjlighet att ge ut böcker på ett sätt som vi vanliga dödliga inte ens kommer i närheten av. Då får det gå till lite hursomhelst kan man nästan tycka. Ett sådant exempel är Jonas Indes Too fast for love. Jag gillar Jonas Inde, I looove Jonas Inde till och med men NEJ: TFFL är INTE en bra bok, I’m so very sorry. Och den har ju alla förutsättningar liksom, coolt ämne (typ roadtrip tvärs igenom USA, min drömresa alla kategorier), cool kille som skrivit, cool kille som är resesällskap och illustratör (Martin Kellerman) osv osv. Såklart får han jättefina recensioner ”stark reseskildring blabla” men vafan, det är inte bra. Inte nånstans. Hade det varit Svenne Banan som hört av sig till Kartago och velat ge ut det här är jag tveksam till om det hade gått vägen. Eller så är jag bara kritisk och fördomsfull nu. Men faktum är att jag vet många som blivit besvikna på just den här boken, Jonas Inde eller inte Jonas Inde.

En annan aparolig sak är ju att första utgåvan hade så många stavfel att förlaget skickade med en liten lapp inuti varje bok där det stod typ såhär: ”…redan ett stavfel är ett för mycket men det här är helt oacceptabelt. Skicka in den här lappen så får du ett nytt, rättat ex”.

Och så där är det, alla möjliga sorters kändisar får möjlighet att skriva böcker, ibland är det nästan så man förstår Björn Ranelid när han spottar så bitter kritik mot kändisförfattare att hans läppglans inte har en chans att hålla sig fast.

(noterbart: Jag gillar Gynnings bok nåt så oerhört rörande med hennes små teckningar av änglar och tårar ur ögon, har inte läst övriga men kommer säkert att läsa Rosing, kan inte stå emot Hänt Extra heller)