Min mormors bortgång har gjort att jag den senaste tiden har läst om böcker som på något sätt är knutna till mammor och moderskapet (ett stänk av feminism hittar vi nog också här), bl a har jag återigen läst Hanne-Vibeke Holsts Min mosters migrän eller hur jag blev kvinna eftersom det var den boken som julen -04 fick mig att genomföra många långa intervjuer med min mormor. Tanken är att de inspelade intervjuerna så småningom ska bli ”Mormors bok” men just nu har jag lite svårt att fortsätta skriva eftersom det är ganska smärtsamt att höra mormors röst på banden.
Övriga böcker som hamnade i läsaom-högen var Nina Lekanders Mest om min mamma och prilliga Anna Wahlgrens Mommo.
Fint att ingen av dessa tre böcker skyggar för att skildra verkligheten, mammor och mormödrar som de är eller var, inget för tarvligt för fult för att vara med. Fast ändå med kärlek liksom. Och jag minns min mormor och jag saknar.
Böckerna fungerar också lite som inspirationskälla i mitt eget skrivande om mormor, vad kan man skildra, vad får man säga och hur bör man säga det? Jag är ingen författare så jag behöver hjälp att hitta språk och stil som fungerar. Berättelsen om min mormor är visserligen tänkt att bara finnas till för oss barnbarn men i alla fall. Välskrivet vill man ju ha det.
1 kommentar
Så bra att du intervjuade henne! Man tänker ju sällan på sånt, och förbannar sen sig själv när det visar sig att det man tror att man mindes har bleknat och blivit suddigt. Och att det man hörde som barn väcker ny nyfikenhet som vuxen – hur tänkte hon då? Vad hände? Vem var hon innan hon blev min mormor?