Jag läste faktiskt färdigt Dannyboy… redan igår kväll. Inte så att det svischade till så var den utläst, tvärtom låg jag faktiskt vaken ganska länge för att jag ville läsa klart, det var både engagerande och fin läsning, något oroad de första inledande sidorna men sedan tog den sig rejält och jag var fast. Pocketupplagan av ”Dannyboy & kärleken” innehåller ett bonusslut som författaren motiverar med att han vill delge oss läsare om vad som hade kunnat hända ”i en lite annorlunda speglad tillvaro”. Så halv två på natten skuttar jag upp ur sängen och står endast iförd evadräkt på sovrumsgolvet och läser framför den stora spegeln. Det alternativa slutet är nämligen tryckt spegelvänt.
Och egentligen gillar jag (till skillnad från Johanna K) historier utan lyckliga slut bättre, med åren realist osv, tyckte således Daniel Åberg gjorde rätt i det första slutet, fast sedan blev jag lite småfånigt lycklig av spegel. Hur gärna man än vill vrida sig bort från happy endings blir det ändå ganska varmt i magen utav dem.
1 kommentar
[…] inget, och sedan regnar det ner. Inte nog med att min roman i går fick finfina omdömen både här och där, därtill beskrev båda recensenterna, plus en kommentator, vedermödorna med att mitt i […]