Ibland har man tur – behövde bara läsa inledningscitatet i Guds älskarinnor för att bli så där typiskt Carolinelycklig. (Vanligtvis hatar jag inledningscitat, brukar skippa dem lika ofta som kursiverade avsnitt* i deckare, yuk!) Goldman citerar Hafez och det är blommande-persikoträds-fint om man (jag) bara bortser från det där sista substantivet (men OK jag har köpt en bok vars hela existens relaterar till g*d så jag får väl ta och vänja mig):
Alla / dessa ord / är bara en fasad. / Vad jag verkligen skulle vilja göra är att / kedja din kropp till min, / sedan sjunga i dagar / och dagar och / dagar / om Gud.
* Ärligt, finns det ngn som läser de kursiverade avsnitten? Hur tänker författarna när de skriver dem? Varför säger inte deras utgivare att NEJ! Skriv ordentl eller inte alls? Många frågor, läser gärna en avhandling om saken.
5 kommentarer
JA, eller hur, på kursiverat! Reagerar inte redaktörerna med att tänka på hur de själva läser kursiverat, eller är det bara du och jag, Caro?? Men om de nu faktiskt läser det, kan de då inte bara inse det repetitiva med att ha tex mördarrösten på det sättet? Förnyelse är väl alltid bra….
Jag kan starta en riksförening, så starkt känner jag i denna fråga!
Jag läser allt i böckerna. Inklusive kolofon, förord, efterord och tack till-sektion.
Ja, tacksektionen läser så klart jag också, blir alltid glad när de tackar gamla dammiga arkivister som tillbringar sina dagar i obskyra underjordiska hålor bland spännande dokument. (Alltså, i flera år drömde jag stenhårt om att bli arkivarie. Så jag är bara avis.)
PS. Johanna, jag blir gärna medgrundare!!
Tack och efterord och sånt, always! Sånt gillar jag. Mkt rörande ibland, ja. Det påverkar ju inte heller flytet, bokens kvalitet, etc. Ser gärna mer tack.
Har mkt svårt för citat före storyn börjar, som ska sätta prägel. Jag känner tusan aldrig någon prägel.
Vilken dumt titel har anita gs bok..