Aron Ralston – Vilja av sten

Jag vet inte varför jag väljer Aron Ralstons ”Vilja av sten” som helgläsning, när jag äntligen får några minuter över. Jag har Judith Hermann, Anna Gavalda och Haruki Murakami väntandes på hyllan bredvid sängen, men ändå läser jag Arons reseskildring från när han cyklade i bergen i Utah och fick en jättetung sten på sin hand. Aron satt fast mellan stenen och en bergsvägg i fem dagar, innan han skar av sig handen med sin slöa fickkniv. Anmärkningsvärt, förvisso, men Aron är ingen fantastisk historieberättare och att det tar 200 sidor att redogöra för hans fem dagar i kanjonen gör att boken är en otrolig sidvändare, jag hoppar över långa stycken, tills jag slutligen kommer till sidorna där Aron sätter kniven i armen och karvar loss. Då nästan kräks jag i handen och måste be chauffören att stanna bilen så att jag kan gå ut och andas. Jag vet inte om det är ett bra betyg, men så här i efterhand kan jag alltså inte riktigt förstå vad jag trodde att boken skulle ge mig när jag klickade hem den från Adlibris. Aron Ralston må ha varit med om någonting extraordinärt, som säkert är svårt att återge, men jag kan tänka mig att ett föredrag hade varit intressantare.