”Bryta om” – Åsa Anderberg Strollo

Det känns som att det aktuella Problemet i böcker nu är att växa upp med en psykiskt sjuk förälder, eller? Eller också inbillar jag mig, men jag tycker det har kommit ganska många såna böcker sista åren. Här är en till, en ungdoms, fiktion, som heter Bryta om.

Den handlar om Minna som ska börja ettan i gymnasiet. Hon bor på Söder i Stockholm, Hornstull, men ska gå skola en bra bit ut, i Skärholmen. Det här är något positivt för Minna för hon vill börja om. Ingen känner henne, vet något om henne där ute. Hon har chans till en riktig nystart. Hon vill satsa på skolan och lyckas i den. Men, redan första morgonen ser hon en tjej från sin gamla skola i samma tunnelbanevagn. Och den tjejen hamnar inte bara i Skärholmen, utan i samma klass, och Minna blir direkt störd i sina nya mål.

Det Minna vill dölja är hur sjuk hennes mamma är – inlagd nu och då, diagnos schizofreni och borderline. När hon är hemma och inte äter medicinerna går telefonen varm hos Störningsjouren för mamman möblerar om och spikar upp hyllor mitt i natten, kastar ägg på grannarna, spelar musik och teve på högsta, är kort och gott helt galen. Och henne har Minna tagit hand om sen hon var fem år och pappan stack. (Hon ringer honom ibland, han lovar att de ska träffas, saker kommer alltid emellan.) Efter det är det Minna som lugnat, handlat, ringt viktiga telefonsamtal, tagit emot och avvärjt alla klagomål, lagat mat, städat, vyssjat, tvättat, haft fullt ansvar, ja, gjort allt inklusive det viktigaste; stannat kvar. Nu har mamman precis varit inlagd hela sommaren, Minna har kunnat umgås sin pojkvän Eddie som är några år äldre och jobbar på Posten. Det har varit otroligt skönt för henne. Extremt lite pengar att handla mat och leva för, men så bra att slippa oroa sig för vad mamman gör när Minna inte är där. Men gissa vem som kommer hem lagom till skolstarten? Och gissa om Minna och tjejen från gamla skolan kommer överens? Och gissa om det är helt lätt att satsa och lyckas när man har hundra andra betydligt akutare saker (som en annalkande vräkning) att ta hand om. Mmm.

Den här boken är inte lätt att läsa. Jag som jobbar i skolan sitter bara och tänker ”det får inte finnas någon sån här elev hos oss, det får inte”, för grejen med Minna är att ingen ser hur hon har det. Ingen vet att hon bor ensam, utan pengar. Hennes pappa struntar helt i att kolla upp sitt äldsta barn. Myndigheterna har ingen vetskap. Skolan märker inget. Ingen finns där, utom Eddie men han är haschrökande, ständigt pank och han planerar en resa till Sydamerika och vill att Minna skippar skolan och följer med. Ingen alltså. Det är bara hon som säljer terminskortet från SL för att kunna handla lite mat, och som alltid har med sig en big pack-låda som hon proppar full med skollunchen och tar hem. Då blir det två mål per dag och det är ju värsta lyxen. Såna saker är den här boken full av. Den är så realistisk, det är så mycket ”fina” detaljer (läs fruktansvärda och upprörande) från skola, hemmet, förhållandet med Eddie. Den är så… ! Man hejar som en galning på Minna samtidigt som det är jobbigt att läsa för hur mycket värre kan det bli?! Jo, mycket!

Jag faller för allt i den. Läser om Åsa Anderberg-Strollo på pressreleasen och hon har visst skrivit tv-dramatik. Det märks. Det här är hennes debut i romanform, men det finns inget fummel någonstans. Karaktärer, plot, dialoger, detaljer, trovärdighet, Hornstull. Allt är tipptopp. Rekommenderas verkligen, men inte de dagar man känner att man vill få något glatt och lätt. Det här är väldigt tungt, och väldigt bra.
Passar för åk 9, gymnasiet, vuxna, alla. Läs!