Johanna Ö skrev om för mkt poserande och jag sade ngt om Marisha Pessls Special Topics in Calamity Physics som jag hade läst klart varken då eller nu. Det blir helt enkelt för många källhänvisningar för min smak och storyn (loner girl tries to make some friends, typ), intresserar mig inte det minsta.
Bolaños De vilda detektiverna * däremot: litteraturpilarna är färre men tillräckliga samt storyrelaterade: vid varje mentionerande av verks titel o författare markerar jag med ett x i marginalen. Att kolla upp senare. Det är inte poserande, det är informativt och kittlar läslustan.
F.ö. älskar jag att De vilda detektiverna är en historia om en poetisk rörelse, jag blir alldeles kär o förälskad, och giggestadskulissen, det är absolut förtjusande o bedårande.
* Inte heller den utläst, jag påbörjade den igår mellan The Family Guy och en sommarsval fiskmiddag, och har inte heller läst tillräckligt för att veta om ens kommer den hamna på min favoritlista, men ödsleri med tid är den absolut inte.
