Det var idealiska förutsättningar när jag hittade Harry Bosch. Vi fick varsin pocket inför sommarlovet på ett av mina tidigare jobb. De var inslagna så man drog bara ett paket och hoppades på en bra och oläst. I mitt låg Svart eko av Michael Connelly. Jag hade inte läst något av honom tidigare och kände mig väl ganska cool and mellow när jag såg baksidestexten. En vanlig deckare typ. Det blev ändå så att jag började på den där ganska snabbt och sen tog det inte lång stund förrän jag satt och klickade hem den ena Harry Bosch efter den andra. En ny stjärna var född och jag tillbringade sommaren i Los Angeles, bildligt talat.
Jag älskar deckarserier just på sommaren. När jag pluggade i Umeå så kunde man sitta och sola och läsa bakom tvättstugan på huset, och fint väder+deckare = perfekt. Minns sommaren jag upptäckte Elizabeth Georges Lynley-serie. Det var bra, koncentrerad, fokuserad tvättstugeläsning det. Massa tid att ta sig igenom alla böcker som fanns om dom poliserna.
Med Harry Bosch hade jag flyttat från Umeå, och man sitter inte bakom tvättstugan och solar i mitt nuvarande hus, men det blev ändå Harry för hela slanten.
Jag gillar deckare som har ”massa annat” i sig och Svart eko är precis en sån. Det är inte bara ett spännande brott som ger en lite kunskap om Vietnam, utan också en puma till kvinnlig FBI-agent som hjälper Harry att lösa brottet. Säga vad man vill om Harry, men en ladies man är han. Han behöver i princip bara titta på en tjej så är det klart. Den här förmågan kan man sen bli lite less på när man är inne på femte boken, men… det är då det.
I Svart eko är det han och Eleanor Wish (tror jag hon heter) som jagar bovar och kastar blickar och det är sparring på hög nivå. Mycket bra!
Jag blev en fanatisk Harry Bosch-läsare i flera år efter den första, men nu har jag tacklat av. De senaste böckerna har jag ingen koll på. Jag blev lite mätt på formen och Michael Connellys sätt att skriva. Dags att gå vidare. Fast jag tänker fortfarande ibland på Harrys hus och terassen där han står ensam med en öl i handen och tittar ut över Hollywood Hills, den glittrande staden i mörkret, hör en prärievarg rassla runt i buskarna. Han är ganska vemodig, svartsynt och rätt kompromisslös för det mesta, både i jobbet och privat. Det är nog därför man tycker om honom. Och som han är ensam?
Hans förmåga att häva i sig kaffe imponerade också på mig. Ja, jag vet, det gör alla snutar, men Harry klarar väldigt många koppar. Och är det inte kaffe är det ljummen Coca-Cola. Han är ju jämt så stressad så han hinner inte dricka upp den medan den är kall, stackarn.
Och så är det historien om hans namne, målaren Hieronymos. Harry är bara hans smeknamn. Och det om hans mamma och den svåra uppväxten. Allt det här får man förklarat i böckerna. Brott + en massa annat i en bra blandning som sagt.
Svart eko är ettan i serien, så börja med den.
