Vet inte hur jag skall klara av att läsa Storm över Frankrike med tanke på att jag började gråta enkom av Myriam Anissimovs förord. Dvs jag får påbörja romanen först ikväll så jag inte behöver ut och gå på stan alldeles rödgråten & förfärlig.
När kriget var slut hade flickorna förlorat hoppet om att föräldrarna skulle komma tillbaka, och de gick därför och ringde på mormoderns dörr i Paris för att be om hjälp. Hon hade bott ytterst bekvämt i Nice under hela kriget. Nu vägrade hon att öppna för dem och ropade genom den stängda dörren att om deras föräldrar var döda fick de väl vända sig till ett barnhem. Hon dog vid hundratvå års ålder i sin stora våning på avenue de Président-Wilson. I kassaskåpet fanns ingenting annat än två böcker av Irène Némirovsky: Jézabel och David Golder.
6 kommentarer
Kan tipsa dig om min kommande bok. ;)
Hennes livshistoria är gripande och sorglig. Hennes berättelser är dock inte alls så sorgliga, hon skriver med mycket humor och underfundighet…. har läst Balen nu.. fenomenal
Humor och underfundighet? Har jag suttit och läst Balen på fel sätt? Jag tyckte den var mer ruggig, fast på ett bra sätt. Ett fantastiskt sätt.
Inte argarvshumor, utan mer *le inombords åt träffande personbeskrivningar utan pardon*. Inget förskönande, inga ursäkter. Ja visst är det ruggigt(jag har nog konstig humor).
Är nog lite nyfiken på denne Neminovsky, har hört mycket bra om henne.
Äh. Nemirovsky menar jag.