”Levande begravd” – Peter James

I Damms monter blir jag rekommenderad Peter James ”Levande Begravd”. Intrigen är enkel (till en början): Michael blir nedgrävd i en kista på sin svensexa. Som sällskap får han en tidning med mycket bröst, en Famous Grouse, en ficklampa och en walkie talkie. Kompisarna är redigt berusade när de åker därifrån, kraschar med bilen och alla dör. Walkie talkien hittar en förståndshandikappad bärgarson och utsikterna för att bli räddad ser dunkla ut för Michael.

Först är jag imponerad över med vilken lätthet man rasslar igenom James historia. Efter alla dessa based on a true story-böcker jag plöjt på sistone är det en fröjd att läsa en uppdiktad deckare. Så spännande! Ska han klara sig, liksom? Ligga levande i en kista ett par meter under jord: min mardröm. Klyv mitt hjärta med en påle efter döden, tack.

Jag gillar hjälten, Ray Grace, reflekterar över vilka fördelaktiga utseenden alla kvinnor har, de flesta män beskrivs också som mycket attraktiva (varför är alla så snygga?), alla vändningar får mig att inte kunna gissa hur historien ska sluta. Men när den väl gör det, slutar alltså, tänker jag att om det här vore en film skulle den visas på kanal 5 mitt i natten. Det finns vissa detaljer i historien som gör den så rörig, lite tacky, jag gillart inte. Jag tycker att det är synd att en sådan bra idé förvaltas så dåligt och jag föreslår att nästa gång Peter James får tre idéer på böcker han ska skriva, bör han skriva tre böcker och inte baka in dem i en och samma bok (en man som blir levande begravd på sin svensexa, en man vars fru är spårlöst försvunnen och en fru som är en riktig sol-och-vårare). Fast för all del: som sällskap under en evighetslång tågresa Göteborg-Stockholm när huvudet är trött är boken med alla tre historier excellent.