Ju längre led ”Just Listen”, desto slukigare läste jag och nervositeten när klämdes frätande sanning till ytan: ”Just Listen” fick mig att gråta (verkar bli ful ovana), vad är det med historier om unga kvinnor och alla hemskheter som bombarderar dem? ”Måtte jag få ett sockrat slut, annars pallar jag inte”, tänkte jag för mig själv, men när det väl kom, då blev jag arg: ”så förutsägbart och lönlöst! Som om vore sanningen så där.”
Men vet ni vad, jag tror ändå, för unga icke-pretto tjejer som läser på vardagsengelska: är Dessen perfekt. Och min hjärna rensad o redo att ta sig an ngt annat.
Startrapporten här.
