Vykort till Bokhororna från helgen (modifierat).
18 maj 2007, Östa vid Dalälven
Anne Holt sträckläses. Måste bläddra tillbaka ibland för att inte missa något. För tjock för att använda omslagspapperet som påminnelse när jag måste lägga boken ifrån mig, använder jag ett visitkort från Bokhoran. Perfekt. Något litet kanske är det kanske, glider det ner i boken är det svårt att hitta. Å andra sidan är många bokmärken onödigt stora. Hur är det
egentligen med er och bokmärken? Är ni typen som gör hundöron i böcker (det är inte jag: jag har säkert tio olika köpta bokmärken, samt använder mig av fotografier, brev, lappar, tidningsurklipp, vad jag kan hitta)? Jag behöver inte ens gilla boken, om någon vän som lånar den och läser, gör små hundöron i hörnen på mina böcker: vilken respektlöshet! Så gör man bara inte i andras böcker. Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem som ser böcker som en helgedom, en bok är ju bara vacker om den är lite sliten, för ja, lite sliten. Någon måtta får det ändå vara?
5 kommentarer
Förut så varken vek jag hörn eller skrev och strök under i böcker. Numera gör jag nog allt, främst så stryker jag under och skriver i marginalen. Om det är en ”fin bok” (läs:inte pocket)och jag vill undvika öron så brukar jag ta ett band eller snöre och lägga i, går också att knyta runt boken så att den lite blir uppslagen i väskan och sidorna böjda åt alla möjliga och omöjliga håll…Slutade med foton då jag aldrig återfann dem. Jag lånade däremot en bok av en vän förra sommaren och hon hade använt en 100lapp som bokmärke och glömt bort det, men hon blev glad när hon insåg att hennes besparingar antagligen ligger i bokhyllorna =)
Jag gör öron i pocketar, men kan liksom inte med att göra det med inbundna, upptäckte jag nyss när jag grävde igenom hela väskan på jakt efter nån slags bokmärke. Det bär mig fortfarande emot att stympa ”dyra” böcker. Sedlar som bokmärken låter dock som eminent idé!
Eftersom jag har varit en riktigt biblioteksråtta och oftast läst lånade böcker har den försiktigheten färgat av sig när jag läst böcker som är mina egna. Har helt enkelt aldrig kommit in i vanan att anteckna, vika hundöron osv. även fast jag tycker böcker som är personliga på det sättet är de bästa. På sistone har andelen köpta böcker ökat och jag har börjat vika hundöron och sådant, men jag använder det för att markera ställen jag vill gå tillbaka till, så hundöron fungerar inte så bra som bokmärken. Eftersom jag samlar på bokmärken (alltså inte sådana man samlade på när man var barn) använder jag oftast sådana. Jag försöker välja bokmärken/motiv som passar med bokens stämning och storlek som passar bokens form. Dock kommer jag oftast ihåg var jag är i boken ändå, så har jag nog mest bokmärkena för att ha något att pilla på när jag läser boken.
Jag klarar heller inte av hundöron, utan kör alltid med bokmärken. De allra bästa bokmärkena tycker jag är LastLine (som säljs på bl.a. Akademibokhandeln), eftersom man kan sätta dem just på den mening där man avslutade, och för att de inte lämnar några märken i boken (t.ex. gem eller hundöron). Jag har köpt flera stycken i olika färger!
Eftersom jag bor utomlands förlitar jag mig på vänner som skickar bokpaket. I våras skickade en av dem en hög pocket hon haft med sig på semester. Det var kul för biljetter och lappar låg kvar.