”Låt mig älska mer” av Juha Itkonen och ”Ett annat liv” av PO Enquist har ett par saker gemensamt. De handlar mycket om skapande (musik / skrivande), och båda två gjorde jag frekventa, frivilliga lässtopp i bara för att jag verkligen inte ville läsa ut och måsta släppa dem.
”Låt mig älska mer” handlar om den finska rockstjärnan Summer Maple, född Suvi Vaahtera. Hon har på kort tid gjort kometkarriär i USA och Europa då hon försvinner spårlöst i samband med ett välgörenhetsbesök i Afrika. Frivilligt dragit sig undan, begått självmord, eller ofrivilligt bortrövad? I Finland sitter hennes fd pojkvän Antti och undrar, och hennes mamma Leena, och de får vartannat kapitel i sina historier om Suvi.
Antti, som träffar Suvi när de är sjutton och har ett förhållande med henne i fem år, står för kärleken (först den omtumlande, sen den svåra, och sen den som tagit slut) och musiken.
Leena, hennes mamma, står för uppväxten. Deras lilla familj, pappan, hon, dottern. Alltmer föräldrarnas relation till en dotter som inte är där, eller deras relation till varandra genom livet med kriser och olyckor.
En liten blurb från Hufvudstadsbladet på framsidan säger ”En ljuvlig bok!”, och jag håller verkligen med. Det de berättar är så litet och fint, samtidigt som så stort. Vardagsliv i en liten småstad i Finland kontra rock n’roll-stress och framgång i NY.
Och att temat är att älska och att lära sig mista, fast på olika sätt. Nödvändigt för en förälder som måste släppa taget om sitt barn, förhoppningsvis inte alltid nödvändigt för en pojkvän så länge han inte blir ett ex.
Samt att musiken, skapandet, varför, hur det känns, varför man måste, är med som en röd tråd genom hela. Fint, fint! Itkonens roman är som en lång, bitterljuv(lig) sång av Ane Brun eller Nina Persson, mina favoritartister. Jag kan lyssna om och om på dem. Och från och med nu är jag även ett Itkonen-fan.
Det finns så mycket som tilltalar mig i ”Ett annat liv”; Västerbotten, skrivandet, sporten, att han ger ut böcker på Norstedts och besöker förlagshuset på Riddarholmen titt som tätt (jag då och då), intressant nutidshistoria med besök på olika OS, till Berlin i DDR, med mera. Men jag vet inte, i grund och botten? Det är givetvis spännande och mycket eller tom otroligt intressant allt det där, men kan jag ens skilja på språket och handlingen? Det är så skönt att bara få följa med. Jag tror att jag hade varit lika fast även om PO Enquist haft ett liv som främst gick ut på (för mig jättetråkigt) WoW-spelande eller (för mig supertråkigt) datorkonstruerande. Helt fel generation för det, jag vet, men poängen; vad det flyter, hur han skriver. Jag skulle bara ha läst och läst om vad som helst utan att klaga.
Han säger själv att han har absolut prosagehör. Jag säger amen.
Och lucky me, jag har alla Enquist-böcker utom ”Blanche och Marie” kvar att upptäcka. Är sugen på ”Sekonden”.
(PS. Plats 250 i biblokön nu. Här går det undan.)
7 kommentarer
Åh, ”Boken om Blanche och Marie” rekommenderar jag varmt, den är så fin!
Håller med Noémi – varm rekommendation. Har nyligen upptäckt PO och är frälst. Det bästa jag läst på svenska! Vad rekommenderar ni utöver Blanche och Marie, Nedstörtad ängel och Kapten Nemo?
Är supersugen på Ett annat liv, och blev inte mindre frestad nu. Den skjuter i höjden på julklappslistan! :-)
BOG;
om du inte har läst Livläkarens besök ännu
har du lyckostunder att se fram emot!
Lisa, du övertygar mig. Trots tänkt köpstopp på böcker så får det bli en tripp till Adlibris sajt – pronto!
Jag har nu bara några sidor kvar i POE:s Ett annat liv. Jag har alltid tyckt att PO verkat så intressant – lugn och självklar, ja genuin på något sätt. Så därför läste jag tidigare Boken om Blanche och Marie, som bitvis var lysande – men jag hade svårt för hans sätt att skriva. Kände mig kluven, så det blev inget mer.
Var sedan ändå tvungen att köpa den här självbiografin eftersom karlen fortsätter att ha någon oförklarlig dragningskraft på mig! Och det här är verkligen bra. Initialt hade jag samma invändningar mot hans sätt att skriva, men när jag vant mig känns det som någon här ovan kommenterat: det flyter verkligen. Så mycket jag inte visste om Enquists långa karriär, så mycket jag nu längtar efter att läsa. Detta är en självbiografi som verkligen ger läsaren något.
Har nyss läst ut Ett annat liv – helt fantastisk. Man bara sitter och är närmast skräckslagen över hur självutlämnande den är, samtidigt som den är otroligt både sorglig och kul med intressant nutidshistoria.
Ett måste för de som gillar denna är Livläkarens besök