”Bit of a Blur” – Alex James

Alex James har alltid varit min favoritmedlem i Blur, av strikt anglofila skäl. För mig har han med sin inventariestatus på Groucho Club i Soho, dekadenta framtoning och shabby chic-stil (tänk engelsk lord på dekis) känts som en lite vildare nutidsversion av PG Wodehouses unga festprissar. (Ganska så mycket vildare, skulle det visa sig…) Hans krönikor i Q och Time Out har bevisat att han är en begåvad stilist, så det var egentligen bara en tidsfråga innan han skulle ge ut en bok. ”Bit of a Blur” är först och främst berättelsen om åren som basist i Blur, om att ta sig från sunkiga studentlyor till lyxhotell och kändisskap. Om en hedonistisk resa rakt ner i rockens mörka hjärta och om att ta sig därifrån och bli lycklig utan sex, drugs, and rock’n’roll – och magnumflaskor med champagne.

Moralkärringen utropar: Herregud vad det sups och knullas i ”Bit of a Blur”! Min romantiserade bild av Blur som tedrickande, välartikulerade medelklasspojkar – ett artigt, tantvänligt alternativ till de största konkurrenterna Oasis, tänk den massmediala bilden av Beatles vs Stones när det begav sig – har definitivt fått sig en törn. Alex bestämde sig tidigt för att odla bilden av ett alkoholiserat geni, och hela berättelsen osar alkoholromantik och dekadens. Hedonistiskt är bara förnamnet. En gång fick tre modeller, åtskilliga champagneflaskor och tillräckligt mycket snö för att pudra skidbackarna i Åre följa med Alex på efterfest på hotellrummet. Mötley Crüe, känn pressen!

Men ”Bit of a Blur” är mer än en kittlande inblick i en sönderfestad rockstjärnas vardag. Det är ett rasande välskrivet och roligt tidsdokument över en era som känns märkligt avlägsen, trots att det knappt gått tio år sedan Damon Albarn minglade med paret Blair på Downing Street och Alex festade bort en miljon pund. För mig, som är britpoppare i själ och hjärta och än idag slänger på ”Modern Life is Rubbish” och drömmer mig bort till det ljuva nittiotalet, är det här fantastisk läsning. Några djupare insikter i Blurs musik ges inte; är det detta du är ute efter rekommenderas ”3862 Days: The Official History of Blur”, där Q-reportern Stuart Maconie återger Blurs framgångssaga från Seymour-eran till Damons uppbrott från Elastica-Justine. Faktum är att man inte behöver vara ett Blurfan för att uppskatta Alex James berättelse. Det räcker med att vara en sucker för välskrivna och underhållande självbiografier. Och välskrivet är det! Jag vill nästan drista mig till att säga att detta är den bäst skrivna självbiografin som skrivits av en rockstjärna so far. Det handlar inte bara om korrekt meningsuppbyggnad och flyt i språket – redan där har Alex gått om mången rockstjärna/författare! – utan om den ljuvliga wit som genomsyrar språket och får den här hopplösa anglofilen att gå upp i brygga. Jag associerar till Stephen Fry och – faktiskt – P G Wodehouse, om Wodehouse hade lagt ner en miljon pund på champagne och droger.

Nu väntar jag otåligt på Alex James debut som romanförfattare. Borde också vara en tidsfråga, väl?

Uppdatering! ”Bit of a Blur” finns utgiven på svenska under titeln ”Inget annat sätt – Blur, britpop och jag”. Utmärkt initiativ, och ett fint exempel på en kreativ och relevant titelöversättning! (Titeln anspelar, som alla vi Bluraficionados förstås vet, på den gamla Blurdängan ”There’s No Other Way”, som jag dansat mig svettig till på Popside otaliga gånger i slutet av nittiotalet. Åh, Memory Lane är min favoritgata!)