Christina Jutterström är ute på bloggturné och idag ställer hon ett antal frågor till Jessica och Johanna Ö om vår syn på Public Service och det nya medielandskapet.
Ser ni tv-program överhuvudtaget? Vad i så fall? På vilka plattformar? Sitter ni någon gång och tittar i soffan?
Johanna Ö: Trots att mitt hem huserar tre TV-apparater tittar jag i princip aldrig på TV. Givetvis är det tidsaspekten som spökar. Jag har idag inte ett sådant liv att jag kan ha TV-tider att passa. Men jag ser gärna på TV-serier ändå, eller andra program. Då använder jag mig förstås av nätet. Eller köper boxar om det är en TV-serie jag vill äga. Jo! SVT:s morgonprogram ser jag faktiskt live några gånger i veckan, jag knäpper på det direkt på morgonen och försöker vakna till lite nyheter. Och när jag är hos mina föräldrar och varvar ner, märker jag att tidningarnas TV-tablåer blir oerhört mycket mer intressanta.
Tycker ni att public service har en roll att fylla i den nya medievärlden? Hur ser den ut i så fall?
Jessica: Absolut. Samhällsinformation bör levereras neutralt utan att kommersiella intressen är inblandade. För mångfalden anser jag att det dessutom är viktigt att det finns flera separata ps-nyhetsredaktioner, jag ser t.ex. en sammanslagning av SVT och SR som problematisk.
Dessutom, i ett så litet land som Sverige, så tror jag att risken finns att man annars inte kommer ha en tillräckligt stor finansieringsvilja för dramaproduktioner och utbildningsprogram. Sen är jag inte helt säker på ifall jag anser att SVT ska konkurrera med de kommersiella kanalerna om sportevenemang etc. som ändå har ett stort publikintresse.
Johanna Ö: Men jag, som är uppvuxen i de norrländska skogarna långt från ära, redighet och kabel-TV (som vi sa då på den tiden) och dessutom sportintresserad, ser att just mångfalden också är viktig. SVT ska väl inte bara stå för det okommersiella och smala?
Public service betalas med tv-avgifter från hushållen, men cirka 10 procent betalar inte, bland dem många unga. Det betyder att 600 miljoner kronor aldrig kommer in till SVT, SR och UR. Jag har föreslagit att alla ska tvingas vara med och betala på skattsedeln eftersom public service är beslutad av den folkvalda riksdagen och betraktas som en allmän angelägenhet. Pengarna skulle då gå direkt till ps-företagen, inte in i statskassan. Vad tycker ni?
Jessica: All typ av administration som kan ske på ett mer effektivt vis är positivt.
Både SR, SVT och UR har ett rikt arkiv som nu håller på att digitaliseras. Tror ni att de här arkiven plus den pågående programverksamheten skulle kunna utgöra basen för en egen ps-söktjänst typ Google? Är det tekniskt svårt, dyrt eller av andra skäl olämpligt? Skulle en sådan tjänst nå fler i de yngre generationerna, som i dag ser allt mindre på SVT och lyssnar på SR?
Jessica: Självklart krävs det enorma investeringar i både hårdvara och mjukvara för att få till ett användbart sökbart arkiv som klarar den belastning som en sådan tjänst skulle kräva. Men det är inte längre någon rocket-science precis. Dock jag skulle nog tycka att en tjänst liknande YouTube vore närmare än Google (well, Google äger ju YouTube också, men jag antar att du syftar på Googles söktjänst). Eller så kanske man skulle se till att samarbeta direkt med t.ex. YouTube eller Joost. Hjulet behöver ju inte uppfinnas flera gånger. Helt övertygad om att den yngre generationen skulle nås mycket lättare så och även ge ett mervärde till alla generationer.
Hur skulle public service-företagen på andra sätt kunna nå ut med sina program med hjälp av den nya tekniken? Hur ser ni på mobilen som en plattform för tv? Ser ni ytterligare nya plattformar framöver?
Johanna Ö: Jag tycker absolut att mobilen är en intressant plattform för TV, själv använder jag min iPod väldigt flitigt för t ex TV-serier och har t o m suttit och tittat på SATC-avsnitt i bankköer och annat. Men jag tror det hänger väldigt mycket på telefonmodellerna och tekniken för att det ska fungera tillfredsställande. Där kommer säkert iPhone att bli intressant. Redan idag står iPhone ensam för 1% av all internettrafik i USA. Det är en spännande utveckling.
När det gäller böcker – min bok Fri Television? har Natur och Kultur som första stora förlag lagt ut på nätet på vulkan.se både som bok och pdf-fil. Är det ett bra sätt att få uppmärksamhet och sälja en bok?
Jessica: Som marknadsföring kan det nog fungera rätt bra, men jag tror att det kommer ta ett bra tag innan den typen av tjänst når en större mängd läsare.
Johanna Ö: Än så länge är jag skeptisk till Vulkan, främst på grund av den långa leveranstiden. 2-3 veckor, vem orkar vänta så länge i dagens otåliga och föränderliga klimat? Jag tror inte på det ur försäljningssynpunkt. Som PR-konsult tycker jag att greppet är intressant ur marknadsföringssynvinkel även om jag inte är säker på att jag skulle rekommendera det.
Om ni skulle rekommendera mig en bok just nu när debatten är som intensivast om min bok och public service och det ibland är rätt tufft, vad vore härligt att läsa?
Jessica: Liv Strömqvists seriealbum ”Einsteins fru”. Fantastiskt tankeväckande och smart.
Johanna Ö: Jag tycker du ska läsa Joan Didions ”Att lära sig själv att leva”. Det har gått snart två veckor sedan jag läste den och jag kommer fortfarande på mig själv med att fundera väldigt mycket på innehållet trots att jag plöjt massor av böcker sedan dess.
4 kommentarer
Nu börjar visst bokhororna att bokhora riktigt ordentligt.
[…] även intervjuats av Björn Falkevik och övriga tittare via Bambusersystemet här och här, en inverterad intervju på Bokhora och av Skugge på Vulkanbloggen. På bloggen Kulturekonomi har hon avlämnat en mängd […]
[…] Kulturekonomi gav hon några boktips. Det var på onsdagen. Hos Bokhora.se vände de på steken och Juttan intervjuade två av bokhororna. Kul idé […]
[…] Om public service i en ny medievärld i februari 2008. Turnén passerade bland annat bloggarna Bokhora och […]