Bryr du dig om vad din sängpartner läser för något? Finns det rent sexuellt avtändande författare eller böcker? Själv får jag nog säga att jag är rätt ytlig (eller kanske snobbig är rätt ord i det här sammanhanget) och har funderat på att åka hem när det enda som står i hyllan är några Jan Guillou (inget fel med Guillou, jag läser honom gärna själv, men är de de enda böckerna som finns i bokhyllan tillsammans med whiskeyrör och prydnadsföremål är något knas) och uppskattar mannen i fråga Paulo Coelho kan jag garantera att det inte blir något åka av (hint om varför: kvinnosynen…). Däremot blir jag nog lite mer intresserad då bokhyllorna är välfyllda och extra så ifall mannen i fråga har flera Gibson, Gaiman och Moore…
Tydligen är det inte bara jag som känner så här. Kolla in artiklarna i NYT och Telegraph.
Är ni fina människor som kan se bortom boksmak eller finns det några böcker/författare som skulle tända av er också?
101 kommentarer
Jag är en fin människa isåfall, det är nog inte mycket i bokväg som skulle verka avtändande – inte ens en person som inte läser (fast då skulle jag ständigt förundra mig över vad människan egentligen gör på fritiden).
Min nuvarande sambo äger visserligen mycket böcker – nästan uteslutande engelsk fantasy – men läser nästan aldrig numera, han spelar WoW istället. När han däremot läser (under den tid vi varit tillsammans, drygt två år, har han vad jag vet läst tre böcker: Harry Potter och halvblodsprinsen, Good omens, Harry Potter and the Deathly Hallows. Jag försöker fortfarande få honom att läsa I am Legend) så går det undan, hela boken på en sittning. En tidigare pojkvän läste nästan aldrig och hade bara Tom Clancy och Clive Cussler i bokhyllan, alltså fick jag läsa Clive Cussler när jag var där vilket gjorde att jag utvecklade en faiblesse för denne författare…
Nånting som jag däremot skulle bli avtänd av är musik eller böcker av uttalat främlingsfientliga eller homohatande artister/författare.
Det var fasen vad tröttsamma ni kan vara, ni ”potensiella” Critics-Wanna-Be’s.
(obs! ej riktat till originalinläggets författare – bara kommentatöserna)
Efter att i artighetens namn läst denna tråd till slut, glömde jag till och med vad jag sökte efter och hur jag kom hit.
Spyr ett fruntimmer på mattan då är det mattans fel, blir slutsatsen.
Skriv en bok själva istället för att gräla om HUR böckerna ska stå i vilken hylla och HUR edra karlar ska läsa det NI valt ut för att uppfostra dem till RIKTIGA människor …
Oavsett avtänande eller ej så inser jag att som bokälskare så är jag som en konstant lobbyist för läsningens ädla följder och då speciellt för kvalitetsskillnader på böcker och böcker. Och även om jag kämpar i motvind för att överhuvudtaget få partnern att läsa så inser jag att jag gärna själv rekommenderar böcker som jag anser är åtminstone liiite bättre än deckartoppen. Fast jag är inte dum – jag försöker finna de bättre böckerna inom rätt genre som dock borde kunna fängsla partnern i hans läsande… Men om han hade sagt stopp direkt hade jag nog fått problem… En icke läsande partner – går det?
Min egen hylla är fylld med engelsk fantasy, science fiction och några krigshistorieböcker, tillsammans med en eller annan dussindeckare som mina föräldrar fått dublett på (malignt deckarintresse).
Jag tror att jag skulle bli nöjd om min blivande respektive skulle läsa skönlitteratur över huvud taget, det verkar vara opopulärt i dessa dagar.
Nu var det ju ett tag sedan jag drog hem till någon snubbe och spanade in hans hyllor innan det var dags att köra kör. Men ja, jag kollar in hur det ser ut och dansar gärna glädjedans om jag hittar egna favoriter däri.
Jag skulle definitivt inte ringa efter taxi på stört om det var uppåt väggarna med litteratursmaken (J, som var den senaste personen jag åkte och spanade hyllor till, läser rätt lite och väldigt sällan böcker som stämmer överens med min smak) trots att böcker är en sådan passion.
Faktum är att nästan ingen av mina mer långvariga pojkvänner har varit särskilt litteraturintresserad. Jag tycker det har gått bra ändå (det beror väl på hur man ser det, jag är ju inte direkt tillsammans med någon av dem idag) och kan istället ofta tycka att det är skönt att litteraturen är ”min” grej, man behöver både saker man kan dela och saker man inte delar i ett förhållande.
Men som en inledande icebreaker är det ju förstås fint om man kan hitta favoriterna i hyllan.
Direkt avtänd skulle jag nog faktiskt bli om mannen i fråga hade ALLA Coehlos böcker på parad bredvid ”Vi som aldrig sa hora” och ”Män är från Mars, Kvinnor är från Venus”. ;)
Sara: Bästa preventivmedlet jag hört talas om, det där! :)
Vet inte om någon bok skulle verka direkt avtändande, men däremot är jag väldigt nyfiken på vad sambon läser och har ibland sett till att han läser nåt jag läst så att vi kan tala om den :D
Faktum är att detta är en stor skräck jag bär runt på. Det skulle kunna tänkas att det kan gå så långt som att jag avstår att gå hem till ”honom” i skräck för att hans bokhylla (om en sådan ens finnes, huva) ska förstöra min begynnande förtjusning.
Vad skulle då vara absolut värst att hitta? Tja, en liten hög med böcker à la ”Så blir du allmänbildad på två timmar”, kokböcker ihopslängda på en eftermiddag och ett par tre dittvingade ”måsteböcker”. Huva.
Låt oss tänka tvärtom! Vad kan inte en bokhylla göra för att hissa en kille till skyarna? Frågan är, vilket är egentligen sambandet mellan människan och dennes böcker? Judge a woman by her books, judge a man by his…?
Jag är nog inte någon ”fin” människa alls när det kommer till det där. Jag dissar definitivt folk utifrån vad jag hittar eller inte hittar i deras hyllor.
Värst vore inga böcker alls – ska man komma undan med det måste man nog se ut som Johnny Depp som kompensation. En lång radda självhjälpsböcker/populärpsykologi i stil med ”Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer” och hade nog inte heller fått mig att stanna på te. Inte heller Saras förslag – det lät riktigt ruggigt!
Ahh…Alkemisten. Detta ljuvliga irrande i emotionalitetens öken. Har aldrig känt mig så härlig som när jag pressade mig igenom den. Funderade på att ringa Agneta och prata lite men då upptäckte jag att jag satt i en stor pöl av geggigt nonsens. Tog jättelång tid att få bort.
Major turn-offs från ett manligt bibliomanperspektiv: chicklit i långa rader (om det är det enda som finns), inga böcker alls (tomma själar har tomma hyllor), kartonnage (STYGGELSE!) eller uppenbara rea-orgier. Däremot behöver det inte finnas så många böcker. Alla behöver ju inte ha samma psykiska störning som jag. Ett förfinat urval av böcker varav några verkar ha lästs med behållning och passion bådar gott för framtiden.
Inte avtändande, men män som har hyllan fylld men böcker skrivna av manliga författare och sedan när detta påpekas säger han minsann inte väljer baserat på kön är jobbiga. Ett erkännande att han är påverkad av samhället (precis som alla andra) där kön spelar roll och där män ständigt kvoteras överallt är vad jag vill ha (och han bör även tycka det är ett problem att det kryllar av böcker av män i hans hylla). Ligga blir det säkert ändå, men jag kommer förevigt tycka att han är ett pucko (om han inte når insikt om samhället och sig själv).
Ja, jag är hardcorefeminist:)
Det här är ett jätteintressant ämne att diskutera. Någon som inte har några böcker alls har jag lite svårt att relatera till. Då kan man känna lite: jaha, vad ska vi prata om då,då? Man märker ibland, som jag minns att Jessika Gedin pratade om på sitt sommarprat också, att folk blir lite rädda när de möter en liten etta proppad av böcker. I fönstrena, i rader i bokhyllor runtom i stora rummet. Det är också läskigt. Med folk som blir skrämda av mycket böcker. Coelho tycker jag faktiskt om (min boksmak är bred. Inkluderar dock inte sci-fi och deckare, men annars funkar mycket). Något som dock skulle göra mig lite olustig (och här kommer snobberiet fram) är en bokhylla full av deckare. Jag läser aldrig deckare, har dock försökt men inte lyckats, och skulle ha svårt att förstå någon som aldirg läser annat än just det. Även en sci-fi-fylld bokhylla skulle göra mig skeptisk.
Men till syvende och sist är ju det viktigaste att man faktiskt HAR en bokhylla full av böcker, för det är ju vad som gör en till en bokhora. Eller hur? :)
Min särbos böcker avskräckte mig, vi är ju särbo nu sju år senare, men inte blev jag lycklig av att titta i hans bokhylla. Tom Clancy, Guillou samlade i långa rader, lite krigshistoria och Feng Shui och lite småplock. Harry Potter inte att förglömma. Han läser inte heller böcker i någon stor utsträckning. Ljudböcker är mera han melodi och då kan böckerna vara mera ok enligt min smak. WoW är helt och hållet hans melodi. Vi är olika och det är en del av tjusningen med honom. Litterära diskussioner får jag ha med någon annan.
efter att ha läst övriga kommentarer vill jag bara tillägga att självhjälpsböcker är VÄRST. Värre än deckare.
Insåg också att ingen av mina ex har läst böcker. Dock haft andra stora intressen som film, musik etc. Kanske är passionen för ngt, den där jaggårheltiniminvärld-grejen, som gör att det trots allt funkar.
vad modig jag känner mig som erkände att jag gillar coelho efter alla bomber över hans existens här. Haha.
Ja, jag får faktiskt erkänna att självhjälpsböcker skulle vara en turn-off. Men det är så främmande i min tankevärld att en kille skulle läsa såna (läses inte de enbart av kvinnor mellan 40 och 60?). En annan turn-off som jag kom på nu vore alla de där pretentiösa böckerna som ingen egentligen läser (har svårt för folk som försöker vara ”svåra”), samt böcker som uppenbarligen inte lästs alls utan verkar ha köpts per hyllmeter och bara samlar damm. Gamla utgåvor av ryska författare i nyskick, eller så.
Men jag har andra intressen förutom böcker – kniper det kan man alltid prata film & tv-serier. Det skulle nog vara värre med en kille som inte gillade mina favoritfilmer och serier, då skulle vi ju inte kunna se dem tillsammans…
Drömmen är förstås någon som har hela bokhyllan full av bra fantasy, science fiction, skräck etc., dvs det jag helst läser. Men jag vill inte heller ha nån som äger fler böcker än mig, då känner jag mig underlägsen. ;)
Vad nu då, vad är det med Coelhos kvinnosyn du inte tål? De gånger jag har läst honom är det under inverkan av tjejer som tyckt att han har något att säga om relationen mellan man och kvinna.
Jag skulle vara glad om killen ens hade några böcker i bokhyllan! I min ålder (gymnasiåldern) så får man ta vad som erbjuds då man väl har hittat en kille som läser. Jag känner inte till en enda kille som har erkänt att han läser på fritiden. De måste väl finnas någonstans där ute… eller?
Förut sa jag alltid att jag aldrig skulle kunna ha en pojkvän som inte uppskattar böcker, men jag har fått sänka mina krav. Nu så räcker det med om han förstår att jag älskar mina böcker, att omstrukturera bokhyllorna en gång i månaden är en rolig sysselsättning och att jag måste få tid att läsa – utan att bli störd.
(Det bästa skulle ju dock vara om han läste samtidigt så att jag kan koncentrera mig.)
Min största rädsla är att jag – mot all förmodan – skulle falla för en kille som faktiskt tycker om att läsa och han endast skulle äga rysare á la Stephen King. Inget ont sagt om King, men de som gillar skräckböcker är oftast även skräckfilmfantaster… och jag skulle inte vilja utsättas för dem.
Jaa du Jessica! Inte alla förunnat att möta en man utrustad med en hel Bokbuss, så som du o jag gjorde en gång. En sådan man behåller man.
Bör kanske tillägga Coelho inte är den mest banbrytande tänkare man stött på, men rent tekniskt skriver han bra. Men jag har inte upptäckt några konstigheter med hans kvinnosyn. Kan iofs bero på att jag är en mansgris :)
Jag tittar alltid i folks bokyllor om jag får en chans. Sedan är ju frågan om vår boksmak/böcker vi äger verkligen speglar vår personlighet? Själv läser jag lite allt möjligt strunt. Tur att jag inte är singel, säger jag bara. I The Guardian har man också bloggat på ämnet och precis som i NYT-artikeln är kommentarerna det mest intressanta:
http://blogs.guardian.co.uk/culturevulture/archives/2006/08/01/i_bet_you_look.html
Hm, jag skrev nyss ett inlägg som inte kom fram. Det berodde kanske på att jag kopierade in en url-adress? Ville bara nämna att det har skrivits om det här i The Guardian också (sök efter: I bet you look good in the bookstore). Själv vill jag nog gärna skriva att jag inte dömer människor efter innehållet i deras bokhyllor, men det är nog inte riktigt sant. Vet inte vilken litteratur som skulle vara avtändande nog för mig att helt avskriva en person (i teorin, eftersom jag är gift). Frågan är ju också i hur hög grad vår boksmak verkligen överensstämmer med vår personlighet? Om jag tänker på allt strunt jag läst genom åren så är det kanske ett under att jag träffat någon alls.
Tiden är ur led, nu snöar det i Nynäshamn. Jag skulle bli rätt upprörd om den man jag träffar skulle ha en bok i byxorna och inte en kuk, Ja, jag vet jag är en anarkistisk skit.
Haha, Signe!
Jo, jag skulle nog kunna tänka mig scenarion där jag blir ordentligt avkyld. Och att ha en relation med nån som inte alls läser skulle var lite trist. De där stunderna i sängen där man bara ligger och läser varsin bok skulle jag inte vilja vara utan. Sen är det ju kul att få tips om böcker, så det gör inget om vi läser olika, bara partnern är villig att testa lite.
Men till alla er bokhylletittare: Glöm inte att det finns bibliotek också!
Jag älskar att läsa, men min bokhylla representerar inte direkt min läsning och den är rätt mager eftersom jag lånar nästan allt.
Kvinnosynen? Nog ska väl inte ett verk förkastas baserat på författarens brister? Vi borde kanske även slänga röda rummet i sopnedkastet?
Jag har aldrig träffat en kille i min ålder (jag är 26) som har en välfylld bokhylla med bra titlar. Jag tror inte de finns, och om de nu mot förmodan skulle göra det så är de väldigt, väldigt sällsynta. Alltså: Man får sänka sina krav på den punkten. Å andra sidan kan jag tycka att det är ganska skönt att få ha läsningen för mig själv, det är också en fördel när man spelar TP och alltid är bäst på de bruna frågorna!
Åh, jadå, vi finns nog. Men jag är redan gift, tyvärr. :)
Kajsa: hear, hear!
Roligt att så många tycker till. Ta och rösta i pollen nu också till höger.
Coelho: jag får rysningar så fort jag tänker på den mannen så det sabbar allt. Hellre ingen bokhylla alls då.
Kartonnage, , ulf lundell (kvinnosynen), endast da vincikoden och tom clncy eller självhjälpsböcker av typen så lyckas du i affärer (tänk rich dad, poor dad) på lång rad gör mig alla skeptisk, men allra mest avtändande är ändå den här reaktionen på MIN bokhylla:
Har du läst alla de här böckerna ?!?
För det första är jag för kompartmentalisation (saknar bra svensk översättning), dvs att hålla intressen åtskillda och inte söka efter någon som har allt. Om det är passion man söker är gemensamma intressen överskattat, och inget att bygga förhållanden på.
Sedan är det är trevligare att komplettera varandra. Man hinner inte gå på djupet med allt i livet och jag hinner (orkar) inte läsa så mycket, så jag har inget emot en boknörd som orienterar mig i ämnet givet att hennes smak är något sånär översättlig. Därför är det kanske värre om hon har dålig smak än ingen alls. Säg exempelvis att man i ett tidigt skede ser en komedi tillsammans med riktigt låg nivå, och hon skrattar hysteriskt… då försvinner all mystik kring den människan. Tror det är därför man inte gärna hittar självhjälpsböcker heller, eftersom de oftast är skrivna till folk som inte funderar så mycket.
Helt klart värst med inga böcker alls. Det signalerar låg halt av reflektion.
Det som var riktat till bokhorejessica kom nog fel. Jag är en annan jessica. Ska börja kommentera med jessie istället för att undvika missförstånd :)
Många här borde nog läsa ”Hyssj!” av Jean-Marie Gourio!
En illitterat fallskärmsjägare som aldrig läst en bok förälskar sig i bibliotekarien Mathilde och vi får följa hans väg in i litteraturen.
Låter som en intressant bok, Kurt! Tack för tipset!
Själv är jag gift med en lagomläsare och trivs alldeles ypperligt med det. Han gillar Tartt, Coben, Lehane, King, Ellis och mycket annat bra men är mer… ska vi säga balanserad? i sin läsning än jag. Tror att det skulle vara lite overkill om jag vore gift med en man som brann lika mycket för böcker som jag. Men jag är evinnerligt tacksam att han läser, och att självhjälpsböckerna och Paulo Coelho aldrig skulle passera vår ytterdörr.
Jag är inne på Signes linje dvs. för mig är det viktigare med kvinnor som kan utöva det knapplösa knullet än läst om det. Både kärlek och sex är mera primalt för mig än intellektualitet och rätt smak.
skulle nog aldrig vända i dörren pga böcker, eller avsaknaden av dem; däremot är en bokhylla med prydnadssaker i hyfsat avtändande.
coelhos alkemisten är för övrigt den enda boken jag slängt efter att ha läst, jag klarade inte av att ställa in den i bokhyllan
Varför får man inte ha kartonnage i hyllan förresten? Jag tycker att formen på boken är helt orelevant, skit samma om personen har rea-utgåvan av Brott och straff eller inte, huuvdsaken är väl att man har läst den?
Viss litteratur är faktiskt ordentligt avtändande, tycker jag med. Inga böcker alls kommer nog på första plats hos mig, sedan självhjälpsböcker, Coelho (tycker nästan lite synd om honom nu, men bara jättelite), enbart fantasy/sci-fi etc.
För att vända lite på det hela kan jag tillägga att jag vid några tillfällen förälskat mig i människors bokhyllor. Bokhyllans innehåll har tänt mig men, ack och ve, inte alltid bokhyllans ägare/ägarinna.
Coelho är böckernas svar på Kaj Pollak. En fluffig man som tycker sig ha sett svaret på livets gåta och därför serverar floskel på floskel. Men skulle jag träffa en kille som har böcker av honom i hyllan skulle jag låta det passera, samtidigt som det skulle svida på samma sätt som om han hade förfärlig musiksmak. Jag skulle inse att det finns världar vi inte bör dela… eftersom jag är en sån snobb.
Min senaste kärlek gav mig en underbar, rolig och sorglig diktsamling av Hal Sirowitz som jag inte ens vet om den finns översatt till svenska. Jag föll som en fura.
Åh, jag tycker nog att för in, ut, skjut funkar nog tomma bokhyllor, men jag vill gärna föreställa mig att en bokkär personlighet avspeglar sig på andra sätt än enbart med en välfylld bokhylla och att jag skulle fungera dåligt med någon som hade Clancy och tre pokaler i sin bokhylla. Sen är jag lite inne på det som Suziluz skriver. Det beror litegrand på vilket förhållande man har. Jag och min pojkvän delar väldigt många intressen och jag tycker om att vi är väldigt involverade i varandras liv. Om han inte läste själv skulle han nog tycka att mitt bokintresse var väldigt överdrivet och kanske lite svårt att förstå. Jag uppskattar gemensamma lässejourer.
Om jag däremot hade en pojkvän som jag inte delade intressen med skulle det kanske funka om han trodde att Coelho var en äppelsort och bara hade läst en enda bok sedan han slutade gymnasiet (”Dan Browns da Vinci-koden: Du måste läsa den! Det är den enda boken jag har läst i hela mitt liv!”). Tänk Tomas Brolin: ”Nej, så sjuk blir jag aldrig, att jag läser en bok!”. Jag vet inte.., han var inte sexig innan och han blev ju inte precis mer attraktiv av det uttalandet.
En ung, snygg man låg en gång på mitt golv och tittade upp på mina bokhyllor och undrade; är det inte jobbigt med så här många böcker? Ja, att han var snygg var hans smala lycka, kan jag säga. Jag vågar inte tänka på hur hans bokhylla såg ut…
Jag drömmer ibland om en man med lika raffinerad boksmak som jag men finner mig gift med en som läser deckare på semestern och äger alla Jan Guillou. Skulle jag dock mot förmodan vingla in i hos någon där lägenheten är full av massa bra böcker skulle jag bli hans för evigt!
Med tanke på vad som sägs om Coelho vill jag inte tänka på anti-attraktionen kring att äga någon av Agneta Sjödins böcker. De tycks vara något slags sämre derivat på hans böcker. De har lyckligtvis inte nått samma spridning.
Vad är värst, Coelho i bokhyllan eller Benny Hill bland DVDerna? :)
Inte VAD
utan HUR kärlekskamraten läser
avgör, för den som tar bokläsning som en stor sak i (sam)livet,
om den allvarsamma leken ska få fortsätta ….
”jag var något beklämd av hans sätt att sitta och haspla ur sig en hel bok utan att det tycktes ha den ringaste konsekvens för hans liv, känslor eller tankar. Det var bara en bok och det vara en sak som man öpppnade och slog ihop igen”
s 226 och forts.
= ett fruktansvärt gräl om bokläsning mellan jagberätterskan
och förlossningsläkaren, hennes älskare och älskade,
i ”JA” av Suzanne Brögger
Ni som älskar en läslikgiltig partner, läs hela grälet mellan Suzanne och hennes älskare. Om ni törs.
När min och jag flyttade ihop och slog ihop våra bokhyllor hade vi inte EN, jag upprepar, EN boktitel gemensamt. Sedan dess har jag nallat av hans böcker och de har blivit ”mina”, men han är inte lika lättflörtad. I princip är ”Mästaren och Margarita” den enda boken som vi egentligen är överens om.
Vitrinskåp med inglasade Hydman Valliens istället för böcker är nog snäppet värre än bara Coelhos samlade verk, även om det är en jämn batalj.
Å andra sidan har jag varit tillsammans med en bibliotekarie som dessutom hade samma musiksmak som jag – och det gick inget vidare i längden så… För ett seriöst förhållande behöver bokhyllan inte vara full, men hon måste ha förståelse för hängivelsen och att jag ibland bara vill läsa. (det gäller allt kulturellt utövande). Dessutom: en gång går bra, men andra gången en flicka försöker få mig att läsa en Liza Marklund till så går jag.
Jag skulle bli sjukt glad om jag hamnade hos en tjej som hade:
Förbländningen av Elias Canetti eller Yukio Mishimas The Decay of The Angel eller Ernst Jüngers Psykonauterna.
Det har dock aldrig hänt.
Man får vara glad för det lilla: För Stig Dagerman t ex.
Selma Lagerlöf. Brrrrrr!
Överhuvudtaget är det provocerande med bokhyllor med annat än böcker i. Sånt gör mig upprörd direkt! Eller metaböcker som saknar funktion annat än som utsmyckning. Mest provocerande är det naturligtvis med en massa böcker när det är uppenbart att personen knappt läst en enda av dem. >:(
Självhjälpsböcker eller New Age skulle nog vara värst sedan.
Paul Coelho är en brasiliansk författare som jag inte läst något av – ännu.
Björn Ranelid är en svensk författare. Jag har läst de flesta av hans romaner. Han är inte min favoritförfattare, men han har skrivit några mästerverk, t ex ”Mästaren”.
Det Coelho och Ranelid för närvarande har gemensamt är att många (också de som inte läst en rad av deras verk) ger sig rätten att förakta dem. Ett förakt som många gånger inte handlar om litterär smak utan mer om ett behov av att sätta fingret i luften och se vartåt det blåser.
När Björn Ranelid erhöll Augustpriset (bl a för Mästaren) blåste det absolut åt ett annat håll….
Eftersom jag är litteraturvetare samtalar jag mycket med andra läsare om böcker som betyder mycket i deras liv. De två författare som oftast nämns med stor entusisam är Paul Coelho och Björn Ranelid.
Min fundering är alltså: Finns det verkligen ingen som följer den här debatten ”Coelho i bokhyllan” som skulle bli lycklig över att dela upplevelsen av en Coelho-bok med den allra käraste vännen?
Min andra fundering: I så fall – varför är du tyst?
Lena: Jag skulle aldrig dissa en författare utan att läsa honom/henne först. Men för min del så skulle en mans uppskattning av honom visa på att vi antagligen har så lite gemensamt i vår syn på livet att jag inte ens kommer orka försöka ligga lite granna.
Om någon uppskattar Coelho så finns det gott om andra som han kan dela det med. Tror faktiskt det finns en hel del i min bokhylla som skulle skrämma bort diverse män också. Och det är helt ok. Dumt att slösa varandras tid.
När jag och mitt ex separerade för två år sedan tog han alla våra 5000 böcker och jag tog vår son. Det kan ju också säga något om vad som är viktigt här i livet.
Inga böcker alltså hemma hos mig men 3 miljoner i mitt huvud.
Och 500 000 i biblioteket som jag klappar på varje dag.
Håller med Martin om att eventuell vän måste stå ut med att jag ibland bara vill läsa. Jag hade en pojkvän en gång som inte visste vad han skulle ta sig till medan jag läste. Han brukade sitta och vänta på att jag läst klart. Jag har aldrig varit med om något som var så lite läsfrämjande. Hu!
Jag sympatiserar med din poäng Signe. Det är ju inte artefakten som är det viktigaste. Dessutom är ju inte alla intressanta människor ord och text människor. Flera jag känner är mer bildmänniskor eller musikmänniskor. De läser inte så mycket böcker, men är likväl läsare i utvidgad bemärkelse. Andra som jag känner som är storläsare har jag egentligen inget gemensamt med. För mig handlar det mer om att ha närkontakt med sitt inre, ett rörligt intellekt och en öppenhet för många perspektiv (de dyslektiker jag känner är några av de mest kreativa människor jag mött).
Asalun: vilket fint inlägg! Kram till dig.
Jag skulle prisa varje liten bok som låg på min makes nattduksbord :-) Så enkelt är det. När det väl gör det (någon gång i halvåret) blir det nästan lovordat…Det får vara vad som helst, bara han läser. Det är ju sååå romantiskt att ligga och läsa ihop. :-)
Jag skulle absolut iallafall kunna bli betydligt mer kritisk till en person med en frånstötande (tom eller full) bokhylla… Vad någon läser säger mycket. Sen kanske det inte går att förutsätta att någon läser det som står i bokhyllan.
En sak har jag kommit på som skulle vara direkt avtändande för mig: om bokhyllan dominerades av facklitteratur om andra världskriget. Jag har någon gång varit hemma hos någon som hade ett tio- eller tjugobandsverk om WWII och just inget annat. Urk.
Jag kan också hålla med om att tio böcker av Guillou och inget mer inte är någon höjdare, men för mig är det nog mest grejen att det bara finns en enda författare som är det konstiga, inte att det är just Guillou.
En sak måste vara värre än Jan Guillou: Sven Hassel! Jan Gullou har ju i alla fall några intressanta journalistiska verk bakom sig.
Jag råkade en gång hamna hemma hos en ung man av tvivelaktig karaktär. Han stod i hel avsaknad av böcker. Fullkomligt. Förutom en trave porrtidningar. Skrämmande.
K, dina anekdoter tycks snarare visa på att du dras till den typen unga män. Åtminstone initialt. :)
Lena
Varför jag är tyst… förmodligen av samma anledningar som jag låter min sambo läser vad han vill utan att det inverkar på vårt sexliv det minsta. Jag känner inget behov av läxa upp folk och tala om vad som är bra litteratur. Min sanning är inte allmängiltig. Jag kan läsa tungt, jag kan läsa trash, det beror på humöret och huruvida författaren kan berätta en historia.
Jag har läst en PC, ”Elva minuter”. Jag tyckte om den. Kanske handlade den mer om sexualitet jämfört med hans andra som verkar handla om andlighet?(Jag kan ha fattat fel här.)
Andlighet är liksom religion ett ämne som väldigt många blir provocerade av. Kanske spelar det också in?
Förmodligen spelar det också in att så många tycker om PC, då vill man gärna tycka tvärtom för att skilja ut sig. Eller så blir man bara så jädra less när någon hajpas.
Eller så är han ojämn. Som när jag läste Jodi Picoults ”Allt för min syster” och tyckte den var bra, med bara ett stänk sentimentalitet, medan sedan hennes ”Försvinnanden” visade sig bestå av uteslutande sentimentalitet och vara helt ointressant och icke trovärdig.
Den här diskussionen har nu lett till att jag måste gå och köpa en Coelho för att kolla. Bra jobbat, Jessica!
;-)
Nja jag skulle nog inte direkt tända av på nåt, förutom typ Slitz/Café. Däremot skulle jag bli väldigt intresserad om något jag själv läst och älskat, eller är sugen på att läsa, stod där.
En fin dag önskar jag dig!
Zed: Skulle jag dras till ilitterata porrkonsumenter? Oroväckande tanke! Nej, jag drömmer om den perfekte mannen med den perfekta boksamlingen! Såklart.
K, du kanske drömmer om en sak men attraheras av en annan?
Hmm…intressant. Kan förklara varför jag aldrig blir riktigt lycklig…:-)
Ah, det är åtminstone hypotesen jag jobbar efter när det kommer till mig själv. Kompartmentalisation. Att söka efter attraktion hos det motsatta könet och vänskap/djupare umgänge i könsneutrala sammanhang. Bättre än att hitta någon som har lite av varje. Bestrider inte att tjejer (och killar) måste ha en viss social smarthet för att vara attraktiva dock…
Olika människor för olika saker, alltså? Låter praktiskt men oromantiskt.
*ursäkta att jag rövat bort tråden*
Min åsikt är den motsatta. Ibland är strävan efter att hitta allt hos en annan och dela allt tvärtom kontraproduktivt för romansen.
Att dela känslor och upplevelser med den man har sex med är odelat positivt, men inte att dela intressen. Det kan leda till rivalitet, till att man lättare tar saker för givet, eller att man för ofta befinner sig på samma sida om kulisserna så att mystiken försvinner. Vad intresserar dig mest, en skattkista du inte har nyckeln till eller en som förvisso är full med värdeföremål, men som du kan öppna när du vill? Det är attraktivt med människor som har en passion, men för att vända på ditt resonemang; att hitta någon att dela både sexliv och intressen med låter praktiskt men oromantiskt :) Gör det inte dessutom sökandet längre?
För att återgå till tråden så föredrar jag nog en tjej som inte läser alls, än en som visar dålig smak genom att läsa böcker jag anser enfaldiga (dock läser jag betydligt mindre än genomsnittet på detta forum, så det förhåller sig snarare omvänt här). Ju mer man intresserar sig för något desto mer förfinar man sin smak, och risken är att om man söker dem som delar intressen att den ena parten till slut anser den andre parten enfaldig. Den olikhet som kan skapa attraktion blir då istället något negativt.
quote: ”men allra mest avtändande är ändå den här reaktionen på MIN bokhylla: Har du läst alla de här böckerna ?!?”
Om jag som kille svarar ”nej” på den frågan, är jag avtändande då? Tänker ni ”ett pretto som samlar titlar för att verka förmer”?
Jag brukar nämligen få nån fix ide ibland om det är författare och böcker som jag vill läsa igen, som inte finns i tryck. När jag var yngre var det science fiction (nåja..)-författaren ray Bradburys böcker som jag letade efter. Blev överlycklig när jag hittade ”Den kalla vinden – och den varma” med skönt 70-talsskyddsomslag föreställande en ansiktsmålad kvinna (ena halvan rött, andra vitt) med långt hår i mittbena. Lycka! Eller när man hittar Stig Larssons ”Introduktion” – på ett IKEA-VARUHUS bland ”dekorationsböckerna” – och snattar den fylld av bubblande glädje över att äntligen hittat den där boken man så länge letat efter!
Sedan har jag några böcker jag aldrig läst klart dessvärre, eller ens påbörjat. Vissa av dem pretentiösa titlar, typ en roman av Hölderlin. Och annat. Som jag köpt för att ”det vore kul att läsa..”
Jag har många böcker jag inte läst i min bokhylla
Men jag är glad att jag har dem – för jag är övertygad om att jag en regnig dag kommer att… på riktigt.. läsa dem!
Skrev lite om Coelho här….. jag har stått emot honom länge nu.
http://kanonfilm.se/2008/04/11/ett-inkop-som-tar-mig-ett-steg-narmare-den-typiska-herr-svensson/
Något som skulle få mig att vända i dörren:
Ett tummat exemplar, med understrykningar, av The Game av Neil Strauss!
Min illitterate man har böcker om GI-metoden på nattduksbordet….medge att det klår både Coelho och självhjälpsböcker. Jag älskar honom djupt sedan elva år tillbaka, trots att han inte hade ett rätt ( enligt mig )gällande vare sig litteratur-, musik- eller filmsmak när vin träffades. Så kan det gå om man inte låter sig avtändas.
Min kille har läst högst fyra skönlitterära verk totalt i sitt liv, varav tre efter vi träffades! När vi träffades hade han inte ens en bokhylla. Nu bestämmer jag innehållet förutom ett gäng tjocka sportböcker…
Eftersom den här tråden tycks ha vaknat till liv igen, tar jag mig friheten att kommentera. Jag håller med Lena K E, vad gäller kritiken mot Coelho. Hur många av alla som ser ner på hans böcker har läst dem? Jag har läst de flesta, och javisst, kvinnosynen är väl inte alltid helt fräsch, men i hur många böcker av manliga författare är den det?
Och när det gäller självhjälpslitteraturen, som går som smör på biblioteken och alltså läses av många, varför klassas den ner så enormt? Som Lena K E skrev, det är nog viktigt HUR man läser, och inte alltid VAD man läser.
Slutligen, jag ger nog tusan i vad min kille läser, jag har honom mest till annat :-)
/Fröken Motvals
Jag har läst ”Alkemisten”, jag tyckte den var skitdålig. Men den är en present från svärmor, så den står kvar i bokhyllan. Svärmor gillar även Björn Ranelid – det gör inte jag. Och, ja, jag har läst honom också. Om man har en litterär smak, som kan uppfattas som ”pretentiös” förutsätts det ofta att man bara koketterar. Varför? Jag respekterar min svärmor oerhört mycket, men vi har inte alltid samma litterära smak. Det är väl inte så konstigt.
Min make läser för övrigt ganska mycket, men han läser aldrig ut böckerna. Han läser mellan en till två tredjedelar av boken, sedan tycker han att han vet vad boken går för och lämnar den. Ett oerhört provocerande beteende för mig. Jag försöker verkligen att inte lägga mig i, men det är svårt. Jag är en utläsningsfascist. ;-)
Åh, jag är hemsk boksnobb. Jag står inte ut med Coelho… och andra bästsäljarförfattare. Om mannen i fråga bara läser bästsäljare utan större djup så… suck…
Men jag tror jag är mer känslig mot sådant när det gäller vännerna (fast då försöker jag låta bli att kommentera, försås…).
Åh jo, om mannen är fantasy-galen så tror jag att jag avstår.
Eftersom tråden har väckts upp och jag missade den senast, passar jag på att lägga min näsa i blöt nu istället! Det är väl trevligt om personen läser, men jag skulle ha svårare för en dålig musiksmak. En bok kan man åtminstone ignorera, folk får väl läsa vad de vill, men att försöka spendera mycket tid med någon som gillar exempelvis dålig techno känns svårare (*ryser*). Å andra sidan går det väl också att lösa, det mesta brukar fungera när det väl gäller :)
min pojkvän har såklart min bok, ”Min Pappa Tyngdlyftaren” i bokhyllan. men det räknas nog inte, för han fick en av mig … fast å andra sidan har han fått alla sina andra böcker också av mig. killen hade nämligen INGA böcker innan mig. hur han lyckades fånga en författare är för mig fortfarande en gåta …
Min kille gjorde något listigt – han uppvaktade mig (bl.a.) via böcker! Vi diskuterade och utbytte lästips om Pratchett, Gaiman, Englund o.s.v. många timmar (en gång en hel natt) innan det gick upp för mig att det var MIG han var ute efter, inte min bokhylla… (ja, jag vet, jag är lite trög.)
Som ni förstår var (eller blev) våra bokhyllor rätt likartade, så nog kan böcker vara vägen till kärleken!
(Och jag läser precis som Martina m.fl. numera också Cussler!)
Coelho er så fæl at det nesten ikke er til å tro. At han også er nær venn av prinsesse martha er griet nok – men Ari Behn?? Nei – uffamei.
Å møte en fyr som har bokhyllen full av krim og nips må være skikkelig turnoff – det samme med kvinner som kun har billige romanserier med kiosklitteratur. En partner må være en som man kan reise sammen med – både fysisk og litterært.
Jeg blir nedslått av alle boligbladene som viser kjempefine hjem – men uten bøker!! Deter som å ha en leilighet uten kjøkken eller toalett..
Fantasy eller möjligtvis uteslutande chicklit är nog det enda jag skulle avstå i litteraturväg. Om personen däremot lyssnade på schlager, trance, techno eller radiohits så skulle det bli värre.
Min man är ungefär som Martinas. Tjocka historiska böcker, sällan och snabbt, annars krigsspel på datorn. Det känns lagom excentriskt för mig, även om en psykoanalytiker skulle undra varför han var så arg. (På mig kanske?)
Skulle somna om bokhyllan innehöll enbart Guillou, bli fundersam om den bara innehöll King, bli lycklig om den innehöll Lehane, dåna om den innehöll McEwans Försoning.
Coelo? OK författare, tycker jag.
Jo, glömde en tråkig författare (lätt hänt), Håkan Nesser. Då menar jag de nutida deckarna.
Hon får välja: Coelho eller mig!
GUD vad jag håller med angående Guillou och Coelho! Mina hatförfattare. De flesta deckare går också fetbort. Dan Brown till exempel. Eller Wallander-böckerna på rad I ORDNINGSFÖLJD!!!!
Marian Keyes och övrig chick-lit, Diane Steel eller vad hon heter, 80% av böckerna placerade under ”Fakta” på Pocketshop… åh I could go on.
Äh min partner får läsa vad han vill. Huvudsaken han gillar att läsa, bara han inte tvingar mig att läsa Guillou. Min sambo slukar böcker om andra världskriget och nyligen läste han Göran Perssons biografi. Kan inte påstå att jag blev direkt upphetsad av att se vad han läste.
Coelho läser jag själv, vet inte om jag tycker hans kvinnosyn är så vitt skiljd från många andra författare. Det jag gillar med hans böcker är att de kan jag diskutera med min mormor. Jag skickar henne en ny Coelho lite då och då, läser den själv och så har vi något att prata om. Mormor miste sin man för några år sedan och tappade livslusten. Genom att bla läsa Coelho har hon vaknat lite till liv. Vi pratar ofta om livets mysterium och det finns alltid bitar av igenkännbarhet i böckerna. Både jag och min mormor blir lätt deprimerade och är nog båda ganska sökande i vår natur. Själv läste jag pilgrimsvandringen med längtan till fjällen och långvandring i bakhuvudet. Jag vet hur mycket man funderar när man knatar där i sin ensamhet.
Jag skäms inte för musik och jag skäms inte för böcker. Jag läser det mesta och hade inte en tanke på att Häxan från Portobello skulle vara en bok att skämmas över att ta med till Bokkollot, skall jag kanske lämna kvar den i bilen?
Jag förstår inte varför man måste utnämna vissa författare till ”skämslitteratur” och vara boksnobb. Huvudsaken är väl att folk läser eller?
Jag håller på dig Beatrice, lämna inte boken i bilen! :)
Jag tycker inte det är fel att vara en lässnobb, men det är trist att se ner på andras läsning. Eftersom vi inte går omkring i varandras skor, så kan man aldrig veta hur viktig en läsupplevelse är för en annan person.
Jag brukar inte se ned på andra för deras läsning, men varför är det över huvud taget viktigt att folk läser, om de ändå inte läser bra böcker? Så länge de kan ta till säg text och inte behöver öva mer så …
Själv delar jag varken bilden av Coelho som uselt skräp eller djup litteratur: för mig är det en litteraturens motsvarighet till tuggummipop. Glatt, up-beat, ytligt och innehållslöst, lämnar en snabbt och ingenting man tänker på men ibland kan man vara på gott humör så länge det varar.
//JJ
Men stor förvåning läser jag om boksnobbarnas totala dissande av vissa s.k glättiga författare! Visst kan jag hålla med om att det ibland kan ha med en generationsfråga (läs erfarenhet) att göra.
Bra eller dålig litteratur? Det viktiga är väl att man läser och får utbyte av det? Jag skulle också kunna dissa några som jag tycker ytliga författare med torftigt språk. Men om de nu är populära så… vem är jag att utesluta dem? Om man talar om vad man tänder på, så tänder jag på personen och dennes värderingar och det brukar hänga ihop med valet av både böcker och musik. Men jag söker inte en tvilling, utan någon som kompletera mig och jag har så pass gott självförtroende att jag det jag tycker är bäst inte rubbas av vad någon annan tycker… Men ibland behöver man utmaningar!
Det är alltid farligt att dra för snabba slutsatser – många fina människor och stunder kan gå en förbi om man är för kategorisk med vad som är god smak och inte. Min man, som är den perfekte man för mig, hade inga bokhyllor i sin lägenhet. Eftersom han ändå var en så himla trevlig man fortsatte vi att träffas. När han kom hem till mig första gången och såg mina hyllmetrar kom det fram att han älskar att läsa. Nu sitter vi i sängen på kvällarna och läser, vi kryper ihop i soffan när det regnar och läser, vi sitter på stranden om somrarna och läser. Vi gör givetvis en massa andra saker också! :-) Min förra man läste inte men hade inga problem med att jag gjorde det. Jag kan alltså jämföra och det är helt klart så att det jag föredrar att ha en läsande man. Vad han läser däremot spelar för mig ingen roll. Ibland gillar vi samma sorters böcker, ibland inte. Han tycker Coelho är ok, jag står inte ut med honom. :-D
Ja, lite fördomar florerar i inläggen här ovan men inte så de stör.
Emellertid, i motsats till era pojkvänner (och liknande) har jag så mycket böcker i bokhyllan så jag har börjat sortera ut. för att få plats.
Om thrillers: jag har läst en hel del men det är få författare som håller måttet.
En bokhylla behöver inte säga särskilt mycket alls om en person. Jag köpte mycket böcker när jag var yngre medan jag nu nästan uteslutande lånar på biblioteket. Min bokhylla innehåller en del av de böcker som är viktiga för mig men långt ifrån allt och är ännu längre ifrån att berätta om vem jag är som läsare just nu.
Däremot tycker jag det är intressant att spana i nya (och gamla) bekantskapers bokhyllor för att kolla om jag kan hitta en litterär gemensam nämnare, precis som jag gör med skivor. Men att förlita sig på att en människas bok- eller musiksmak kan vittna om huruvida man passar ihop tror jag kan resultera i att man går miste om många fina vänner.
Jag älskar att titta i andras bokhyyllor, inte bara potensiella pojkvänner (framför allt för att jag nu är gift), men även vänners. För en bokhylla kan säga ganska mycket om vad en person strävar mot. Jag har massor av böcker, slänger aldrig, och är kompulsiv bokköpare/boksamlare på bokbord, reor och vid jobbets boklotterier. Så jag har massor av böcker jag inte har läst. Men det är ju böcker jag ändå är intresserad av. Däremot plockar jag sällan på mig självhjälp, new age, science fiction, fantasy eller deckare, annat om det gäller specifika klassiker. Så jag skulle klart säga att min bokhylla definierar mig, trots att jag inte läst allt, eller ens betalat för allt. Min mann läser mycket mindre än jag, helt andra böcker, och gillar/förstår sällan de böcker jag rekommenderar honom/tvingar honom att läsa. Men han äger som tur är inte så mycket skämslitteratur (jag, jag är en boksnobb), då hade han nog fått ha en egen undangömd bokhylla. Men det mest avtändande: prettolitterater, som framhäver sin egen avancerade litteratursmak, vare sig de har läst eller inte. Överbelästa killar som bara gillar böcker fran The Western Canon. Och pratar högt om det. Usch!
Jag älskar att läsa böcker samman med gubben. Han gillar inte att jag annoterar. Och jag stör mig på att han köper svenska deckare. Men jämför jag med kommentarerna här så måste jag inse att jag har haft tur med gubben min.
Det värsta med Coelho är att jag alltid säger hans namn när jag menar Eduardo Galeano! Jag läser alltid med pennan i hand och stryker under bra formuleringar. Men i ”Bakvända världen” vill jag stryka under hela boken.
Det värsta med Coelho är att jag alltid säger hans namn när jag menar Eduardo Galeano! Jag läser alltid med pennan i hand och stryker under bra formuleringar. Men i ”Bakvända världen” vill jag stryka under hela boken.
Vad är det för fel på Cohello ? Jag gillar hans böcker Jag läser det mesata i bokväg ,mest deckare och thrillers Det jag inte kan med är sötsliska kärleksromaner typ vita serien
Det absolut mest avtändande skulle vara självhjälpsböcker. Men i övrigt skulle jag inte lägga någon större vikt vid bokhyllan om det inte var överdrivna samlingar av Tom Clancy eller liknande…
Har läst tre Coelho tror jag det är o tycker de har varit helt ok ibland bättre, även min sambo har läst några o har nog ungefär samma uppfattning. Önskar att min sambo ville läsa mer men är glad att han iaf är tillräckligt mycket läsare för att förstå mig även om han inte fullt förstår min snabbt växande samling…
Aftonbladet ligger lite efter här… Det här har ju vi debatterat snart ett år!
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article4567178.ab