Jag är ganska förtjust i att läsa böcker om hur man kan vara lite snällare mot naturen. Ibland får jag ren svettångest av hur svårt det är att faktiskt bestämma själv – som till exempel när den ekologiska frukten är inslagen i plast, nedlagd i en plastbytta. Vad är charmen med plast? I helst don’t do plast.
Jörn Spolanders ”Cykla, panta och rädda en isbjörn” är en jättebra miljöbok för barn. Den är rättså konkret (även om mycket som handlar om miljön faktiskt är väldigt abstrakt), den är kul (ett skäl till att äta veggie = kor fiser ut megangas och fisar är väl kul?) och den är himlans fin. Problemet med miljöböcker tycker jag annars brukar vara att det finns miljarders saker att berätta, men ett begränsat antal sidor att berätta det på. Och verkligen: det är den här bokens problem också. Den blandar högt och lågt, litet och smått och även om det förmodligen är få svenska ungar som blir påverkade att avstå från eventuella rymdresor efter att ha läst Spolanders bok (kom igen! En resa för 200 miljoner!) symboliserar ändå exemplet författarens sköna livsinställning. Varför kan vi aldrig se det vi har och vara nöjda med det? Förmodligen har gemene man mer kunskap om orörda stränder i Khao Lak än i Hanöbukten. Varför inte titta där man står lite oftare? Spolander talar – snyggt och utan att skriva det på någons näsa – om fördelarna med att upptäcka i Sverige, istället för att flyga till Thailand*.
I boken finns massor av tips på hur barnen kan påverka sina föräldrar eller lärare att snåla på bensin eller el. Jag funderar på att ge boken till mina elever, så att de kan driva miljörelaterade frågor på den skola där jag arbetar. Tyvärr lyssnar ledningen bättre på barnen i elevrådet än på lärarna på arbetsplatsträffarna. I höstas gav jag mina båda rektorer ”Klimatsmart”, resultat: veckobrevet har börjat komma per mail = mindre pappar (men my god! Jag vet att så mycket mer skulle kunna göras). Jag säger er det: vill jag påverka min skolas miljötänk, gör jag det förmodligen bäst genom att dela ut Jörn Spolanders finfina bok till mina elever.
* = här vill jag förtydliga att jag inte har någon särskild aversion mot just Thailand, jag förstår bara inte varför alla flyger kors och tvärs över jordklotet när världen har kraftig rökhosta och Sveriges natur faktiskt är vidunderligt vacker.
12 kommentarer
Hej, jag undrar om någon av bokhororna skulle kunna mejla mig med ett telefonnummer jag kan ringa för ett par korta frågor om ert kommande radioprojekt? För en liten stump i en landsortstidning…
Sådana klimatböcker borde alla ha hemma – det borde bli årets julklapp faktiskt! =)
Moment22: framförallt borde alla tvingas läsa dem. Det finns ju liksom så mycket man kan göra och den gamla slitna klyschan ”alla kan inte göra allt – men alla kan göra något” är så sann. Härmed utser vi den här till årets julklapp – okej? (Om det inte kommer ännu mer miljöböcker i höst).
Det finns ju lite knepiga grejer med såna här böcker. Tillhör man min generation (född 67) blev man som barn matad med världsförbättrande böcker, tvprogram och Kamratpostenartiklar. Syftet gott, ja men jag blir liksom lite matt i hela kroppen och vill nu som då hellre dra fram en Kalle Anka. Vill man påverka barnen är det kanske bättre att göra det som förebild än att predika.
Sorry, låt en kul bok som brinner av berättarglädje bli årets julklapp!
Bokaktivisten: men jag tycker verkligen inte att den här boken är predikerande. Pågrund av den fluffiga layouten tillåts Spolander servera miljöfakta i isbjörnsmagar, avgasmoln och salladsblad. Min erfarenhet är att barn är väldigt nyfikna och ska de läsa en faktabok, tycker jag att de ska läsa ”Cykla, panta och rädda en isbjörn”.
Hrmf… predikande, heter det nog.
Men du Bokaktivisten – det är ju inte vi i vår generation som ska få boken i julklapp. Och förresten kan man ju ge fler än en bok till barnen. Jag tycker att den här är så kul och samtidigt lär man sig en massa saker. Det är liksom inget skriva på näsan, utan mer någon som förklarar fantasifullt hur saker och ting funkar och inspirerar till att lära mer. Det gillade i alla fall mina barn och nu har vi massor av spännande samtal.
Trevlig sommar allihop!
… och, det glömde jag, berättarglädje är det sista som saknas i den här världsförbättrande boken. ;-)
Johanna och KUL: Ok, jag ska faktiskt läsa boken och se om jag blir övertygad.
Och vem fan bryr sig om miljön????
It is a real shame that parent’s here lack the critical thinking skills to recognize that this book is political propoganda directed at their children by the activist WWF and SNF. Please try to help your children out of fear and be a bit scientifically balanced by reading ”The Sky’s Not Falling!” by Holly Fretwell.
In Swedish, for those of you with a spark of curiosity about real scientific evidence, you might like to try ”Chill-out” by Lars Bern & Maggie Thauersköld.