Eftersom jag ofta får biblioteksböter av ren lättja och eftersom jag känner mig en smula osolidarisk om jag håller på mina böcker längre än vad jag och bibblan kommit överens om, ägnades förmiddagen åt att fläkta mig med ”Fri”, som borde lämnas tillbaka innan biblioteket stängdes. Väl på biblioteket handlade jag impulsivt, knallade nonchalant ner till H och fann, inspirerad av Unni “Plattform” av Michel Houellebecq. Hög på skönheten hos Panache-omslaget kröp jag vidare neråt C, som en slags hyllning till Caroline, vågar jag kanske mig på Cartarescu tillslut. Så jag lånade tre böcker på en gång. Sedan kom jag hem och skalade av mig hela min vinterutrustning, satte mig naken på balkongen i snöstormen och förmodas ligga nedbäddad i en säng nästa vecka, läsandes förhoppningsvis kalaslitteratur med definitiva kalasomslag.
När skummade jag dvd-fodralen för att se om något kunde ge mig sällskap ikväll, föll förresten min blick på pc-spelet ”Sim City”. Jag har själv varit totally into det fiktiva stadsbyggandet och ett tag lockades jag av att låna det, men sedan tänkte jag på mina nya vackra böcker och slog undan tanken. Jag påmindes av Anna-Stinas kommentar ikväll. Vad i hela fridens namn gör ”Sim City” på ett bibliotek? Dataspel i all ära, men jag vill hellre att mina elever ska låna böcker än dataspel på sitt lokala bibliotek. Vad är det som händer? Och är det det som är Dieselverkstadens kulturpolicy eller är det Strängnäs kulturpolicy, som Lena Kjersen Edman nämner i kommentarerna till samma inlägg eller har det inte alls med saken att göra?
5 kommentarer
Jag kan tänka mig att biblioteken lånar dataspel så att det ska bli tillgängligt även för de barn vars föräldrar inte har råd att köpa. Kanske kan det också vara ett sätt att locka in icke-läsande barn på biblioteket??
Ur en demokratisk synvinkel är det såklart hedervärt, men har barnen öht tid att läsa om vet att de bara får låna Sim City i en vecka? Å andra sidan kanske de lånar något när de sedan lämnar tillbaka spelet. Fast jag undrar det.
Även ”Plattform” är fenomenal (om än på ett annat sätt än Cartarescu), tror m.a.o. du har en briljant februari framför dig!!
Jag tror man ska se tv-spelen som en egen konstform och som ett särskilt berättande, och jag tror inte det är enbart som lockvara biblioteken köper spel. Själv är jag inte alls insatt i spelvärlden, men det finns bibliotek, t ex Malmö stadsbibliotek, som har en väl genomtänkt inköpspolicy.
Och det är väl egentligen inget fel i att en unge lånar hem Sims och spelar lite :) Forskningen visar att de barn som läser mest är också de barn som använder andra medietyper mest, t ex datorer och tv-spel.
Även biblioteken måste hänga med i utvecklingen, ja de om någon måste verkligen det för att kunna redovisa bra statistik och för att få fler besökare. Kanske lockar spelen någon som annars inte skulle kommit till biblioteket, och som i bara farten får med sig en bok också :)