…mörkrädd kan man ju ändå bli. Jag är väldigt mörkrädd och är inte så förtjust i skräckisar, jag sover med lampan tänd efter vilken Patricia Cornwell som helst, fy fan för Temple Gault och hans gestaposkor. Många är de nätter då jag legat vaken alldeles paranoid och väntat på att Temple ska slå sig in genom fönstret. Det har han ännu inte gjort, konstigt nog.
Men ändå, alldeles oavsett vad jag tycker om genren så är det ändå roligt att vi börjar få fler och fler skräckförfattare på den svenska litteraturarenan. John Ajvide Lindqvist och Andreas Roman till exempel. Det är kul när scenen breddas och och ny litteratur gör entré.
7 kommentarer
She is one of the best.
Signe
Han med. roman alltså.
Åh herregud, Temple Gault! Han är så alltigenom fruktansvärt obehaglig; en genialisk nemesis på alla sätt och vis. Särskilt tillsammans med Carrie. Jag gråter lite blod när jag tänker på hur kass Cornwell blivit sedan hon av någon outgrundlig anledning bytt berättarperspektiv från första till tredje person. Det är förstås mer än det som ligger bakom, men faktum kvarstår: allt som Patricia Cornwell gett ut efter The Last Precinct (den franske varulvsmannen är nästan Temple-läskig!) suger. Jag fortsätter att kasta mig över hennes Scarpetta-böcker i engelsk hardcover och blir alltid lika besviken. Dagens bokrelaterade löfte: hädan efter ska jag endast köpa Cornwell i pocket. Hon är VERKLIGEN inte hardcover-worthy längre.
Har aldrig tänkt på Cornwell som skräckförfattare. Är hon det??? Hmmm… Etiketter är i sig inte viktigt, men det blev en liten tankteställare för mig som envist hävdar att jag INTE gillar skräck. Inte någon form alls. Cornwell=skräck?!?! Men visst håller jag med om att Temple är en fruktansvärd figur, men han känns liksom lite för mycket. För beräknande, för läskig, för okänslig… Tja inte riktigt mänsklig helt enkelt. Instämmer också i att Scarpetta böckerna blivit sämre med åren så jag har faktiskt gett upp. Läser gärna om de första, men sen kan det vara.
Nej, tycker inte Cornwell är skräckis, det var mer skrivet utifrån att jag inte klarar skräckisar eftersom jag dör redan på Cornwellstadiet :-)
Jag tycker Temple är fruktansvärd! Däremot Loup-Garou, det känns mest som en patetiskt lurvig figur, inte liksom RIKTIG.
Visst är det synd att Cornwell har tappat sin mojo!
Vilken av Cornwells böcker är Temple Gault med i?
Marianne B: Cruel and Unusual (Kuslig likhet), From Potter’s Field (Offer utan namn) och, i viss mån, The Body Farm (Kroppspråk).