Jag var nästan tvungen att kliva upp ur det citrontårtsdoftande skumbad jag njöt söndagseftermiddagen med, bara för att delge er den fantastiska bok jag håller på med nu: ”Man ska ju vara två”. Om män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd. Det är klart att ämnet appellerar, norrländska i exil osv osv. När jag läser:
På en och samma gång blir glesbygden både till en nationell och individuell berättelse, någonstans man framför allt kommer ifrån och framstår därför ofta som en plats man bör lämna – för att sedan melankoliskt minnas.
Javisst. Ni förstår har jag en fortsatt smurrig läskväll framför mig.
7 kommentarer
Vad roligt att du läser den! Jag bara älskade den och hade den som utgångspunkt när jag gjorde en Första Maj-special för OBS i P1. Då skrev jag:
”De norrländska männen, som sitter fast i ett medelklassideal om hur den romantiska kärleken bör se ut … beger sig på jakt efter den till huvudstäderna i Baltikum eller till världsmetropolen S:t Petersburg. Varför just dit? Därför att dit går det flyg och bussar. Dit tycker den urbana medelklassen om att resa. Men där finns inte de kvinnorna som objektivt sett skulle vara intresserade av att leva på landsbygden; varken den svenska eller den ryska. Och det är här den skira verkligheten, med Jan Myrdals ord, trasas blodig av drömmarna.
Vore det inte bättre om männen istället åkte ut till Sibirien, till de ryska byarna där kvinnorna skjuter björn och kör skoter, kvinnorna som skulle trivas i Norrlands inland därför att de hade känt sig som hemma där? ”
Men åh! Jag tänker lite tvärtom, eftersom jag fastnade för så mycket i det inledande kapitlet. Om att norrlänningen är så fastetsad i myten om sig själv, att den norrländske mannen är den enda som ska stå fastcementerad medan resten av världen utvecklas. Kanske inte alla norrländska män vill ha en kvinna som skjuter björn och kör skoter? Varför måste vi pracka på dem just de kvinnorna? Hur ska det norrländska samhället förändras om vi fortsätter att låsa in den norrländske mannen i hans roll?
Det är intressant! Går det att lyssna på din 1 majspecial? Det vore smutt. Ska försöka leta fram!
Tyvärr var det länge sedan och är nog borta:) Jag kanske lägger ut texten på min blogg – det var ett långt resonemang. Men jag vill verkligen inte låsa den norrländske mannen i hans roll, Gud bevare! (Märker hur uppjagad jag blir, ämnet ligger mig väldigt varmt om hjärtat, jag har ju bott i Jämtland och Medelpad i ett antal år).
http://inga-lina.bloggagratis.se/2008/01/07/438711-forsta-maj-nej-almanackan-har-inte-flippat/
Nu har jag lagt ut den :)
Åh fint! Ska genast läsa. Trodde nog inte heller du ville låsa in :-)
Fantastiskt att äntligen få titel och författare. Jag hörde om boken på P1 och blev genast sugen att läsa den. När jag spenderade en del tid i Piteå och Luleå i höstas försökte jag att få tag i den men det var inte så lätt.
– Hej bokaffärskassörskan. Jag letar efter en avhandling, ev. i populärversion, som handlar om norrlänska män och deras relation till kärlek. Jag vet inte vad den heter och hon som skrivit den heter kanske Lisa i förnamn.
Nu blir det lättare!
men om man ska prata om en cementerad roll för den norrländske mannen och, framförallt, hans potentiella nya hustru — borde den inte vara den motsatta? typ att han letar efter en kvinna som står hemma i köket/ladugården/whatever, och inte en kvinna som skjuter björn och kör scooter (precis som mannen)…