Helena von Zweigbergks nya relationsroman ”Ur vulkanens mun” är en fantastisk berättelse om Anna, Mats och barnen Molly och Sebbe och vad som händer när de försöker reparera sin familj och sitt äktenskap under en vecka på Sicilien.
Såklart har bokhororna läst och eftersom vår samtalsrecension om ”Blixthalka” häromdagen verkade falla rätt väl ut så fortsätter vi på den inslagna vägen och samtalar idag om Helenas bok.
Stora Joh: Jag gör vågen.
Mellan Joh: Då gör jag dubbelvågen.
Stora Joh: Här kommer trippelvågen.
Mellan Joh: Meh, då gör jag väl kvadruppelvågen.
Stora Joh: Då gör jag alltid en våg mer än vad du gör.
Mellan Joh: Jag ska bygga ett Helena von Zweigbergkaltare hemma.
Stora Joh: Jag HAR redan ett Helena von Zweigbergkaltare hemma.
7 kommentarer
Hahahaha, gud vad ni är roliga!
Själv ritade jag HvS:s näsa i profil i mitt latteskum imorse, och jag inte ens läst boken än!!
Hhmm, det där blev lite för mycket… nu känner jag att motvalsfia börjar krypa fram och bjäfsa; så himla bra är den väl inte….men jag har ju inte läst den än och efter Street är jag än mer sugen på den.
Jo, alldeles precis så bra är den! Jag tror det kommer vara årets roman för min del, tänk, redan nu!
Åsa – vänta bara tills du börjar läsa. Mitt i allt sitter du också i en bil på väg till brädgården. För att fixa material till altaret.
Haha, ja ni har nog rätt. Men ni vet ju hur det är med förväntningar, man vill ju liksom skriva ner dem för att det inte sedan ska bli obalans i läsningen. Vill inte hypa ihjäl den.
Bra bok? Absolut. Fantastisk? Nope. Hemma hos mig blir det inget altare.