På sistone har jag känt mig very Lee Fiora. Jag misstänker att det beror på att självkänslan vacklar och fan, det är så svårt det där: att vara helt trygg i sig själv. Skaka av sig uttalanden om intelligens, utseende eller bedrifter och gå vidare, fundera lite mer på vad det egentligen bottnar i när jag tror att jag ska implodera om jag inte får äga den där boken, klänningen eller italienska oliverna. Och Mia Törnblom – jag får verkligen ta sats för att erkänna att jag läser det mesta jag ramlar över om henne och det är verkligen inget svårt alls, för det står om henne överallt i perioder. Flygplanstidningar, hälsotidningar, månadstidningar, reklamtidningar. Mia Törnbloms språk tilltalar mig inte och eftersom hon skriver självhjälpsböcker är ju inte handlingen någonting att tala om, men jag har ändå hennes första självkänslabok i bokhyllan (och ja, det är min skämsbok även om jag försöker skaka av mig alla prettoutsvävningar) och när hennes ”En härlig bok” levererades till Bokhorakollektivet var det liksom självklart att jag skulle kolla igenom den. Jag är den Bokhoran som do Mia Törnblom. Sedan läste jag i (duktiga) Terese Alvéns blogg att hon kladdar ner tre bra saker med sig själv och tre saker hon är tacksam för varje kväll i Mia Törnbloms härliga bok och nu tänkte jag göra samma sak. För då kanske jag faktiskt kan skaka av mig alla skämsrys som svallar min kropp när jag erkänner att jag kommer att jobba med mig själv Mia Törnblom-style. För man vill ju gärna tro att alla andra man träffar är väldigt säkra i sig själva och aldrig biter sig i läppen när de har sagt någonting som landat som en våt filt över rummet, men jag är väldigt mycket Lee Fiora och jag tänker också ”I carried a water melon” minst 40 gånger om dagen, så jag tänkte helt enkelt vara snäll mot mig själv (dagens citat ur härliga boken: ”Den viktigaste relationen vi har i våra liv är den vi har till oss själva”, erkänner jag med viss rodnad). Dessutom tycker jag att det rättfärdigar det totalt meningslösa i att trycka en bok med drygt 365 sidor som bara innehåller ett käckt citat varje dag, om jag använder den som anteckningsbok.
En härlig bok
Föregående inlägg
1 kommentar
Vi hade Mia Törnbloms första som bokcirkelsbok i min oseriösa bokklubb(oseriös för att det är svårt att få folk att faktiskt prata om böckerna, och för att skilja den från den nya som jag startat med hjälp från bokhororna och som har sin första träff på torsdag!!) och jag måste erkänna att det var den bästa bokcirkelsboken vi haft.
Den träffade gänget (tjejer 25-40 år) precis där många av oss var, och vi kunde bonda och prata om sådant man vanligtvis inte pratar om utifrån boken!