Jag håller på med norske Jan-Sverre Syvertsens ”I det fördolda” inför påskekrims-hallabaloot nästa vecka. Det börjar med att en norsk ambassadör mördas på ett hotellrum i Reykjavik. Jag brukar ju gilla nästan alla av isländske Arlandur Indridasons deckare så det känns som ett kärt återseende varje gång jag läser om ön. Döm om min förvåning och förtjusning när jag hittar det här på sidan 34 (kursiveringarna är mina) :
”Det var en av de isländska utredarna, en hygglig kille som hette Erlendur, som hade börjat ana oråd. Lisa hade omedelbart förstått vad han menade. Den andra utredaren, en kvinna som hette Elinborg, hade lett arbetet på hotellet och börjat bläddra igenom pappren som om hon fått ett nytt filter att se fallet igenom.”
Nog för att Erlendur kallas hygglig kille – han är ju egentligen en surgubbe – men att den andra utredaren dessutom heter Elinborg? Precis som i Indridasons böcker. Slump eller medveten blinkning från Syvertsen? Hursomhelst, jag gillar det!
En annan förvånande sak med boken är att jag blir sugen på mat.
Mat!
Jag upprepar; det är en norsk deckare. Jag kan säga en massa positiva saker om Norge, men inte är det ett matland. Och nu, hallå liksom, men det lagas pasta med tryffel och kammusslor, det äts perfekt stekt (rött) lamm, det dricks gott vin och champagne. Ja, till och med leverpastejmackorna framstår som delikata. Jag sitter bara och känner hur snålvattnet rinner till! Inget mindre än otroligt faktiskt. Och mycket långt ifrån Harry Holes urtrista, och autentiska, djupfrysta Grandiosa-pizzor.
Själva ”I det fördolda” då? Jorå, det verkar utvecklas till en bra deckare!
5 kommentarer
Har hittills bara läst Änglarösten av Indridason. Fastnade inte riktigt för den. Är hans andra deckare likvärdiga eller snäppet bättre? Eller missade jag bara något fundamentalt i hans skildringar?
Johanna, du er faktisk den første som har kommentert Erlendur og Elinborg-koblingen – og det er ingen tilfeldighet at den er der. Liker bøkene hans og hadde lyst til å si ”Hei!” til Indridasson.
Og det der med at Norge ikke er et matland, vel, hvis du noen gang kommer til Oslo skal jeg personlige vise at du tar feil. Kamskjell- og trøffelretten fikk jeg servert for mange år siden på en restaurant som heter Baltazar som ligger bak Domkirken i Oslo. Kokken kom selv ut og fortalte at han hadde vært i Italia noen dager tidligere og selv hentet trøfflene og vinen han ville servere. Nemlig.
Jan-Sverre – vad kul med hej-et till Indridasson!! Såna grepp är alltid bra i en bok. Fler borde hälsa!
Att Norge inte är ett matland.. hm, jag har bott i Bergen i ett helt år så jag är ganska övertygad på den punkten, men om jag kommer till Oslo någon gång så ska du absolut få pröva att bevisa motsatsen. Jag hör av mig ;)
Hvis du har bodd i Bergen kan jeg jo forstå inntrykket. Den gode maten finner du først og fremst i Oslo, men også i Stavanger, som lever stort på det internasjonale oljemiljøet og Tromsø, der blant annet Emmas Drømmekjøkken befinner seg helt på toppen av listen.
Håper vi sees på krimkveld i morgen – og velkommen til Oslo :)
Ja, krimkvällen imorgon är inbokad! Ska bli kul att lyssna på bokprat!