Man skulle kunna skriva hela uppsatser om problematiken i svenska skolor nuförtin och om allting man skulle vilja förändra, men det här är inte rätt forum. Däremot fick jag en liten droppe hopp och litervis med solstrålar när vi, ganska spontant faktiskt, läste ”För alltid Milena” i skolans bibliotek häromdagen. Bibblos var sjuk och vi fick roa oss själva. Bibblos hade varit sjuk länge och boktravarna låg höga på hennes skrivbord. Där låg Nelly Rapp, Lasse-Maja och alla de andra böcker mina 8-åringars fingrar så gärna ville plocka med sig därifrån, men inte fick röra innan de blivit ordentligt registrerade.
I ”För alltid Milena” har David och Milena en kärlekskris. David älskar Milena ända från tårna, men hon har sett honom med hans nya styvsyrra Agnes och är sotis. Dessutom har klassens obligatoriska störunge spridit ut fula rykten om David. David beslutar sig för att hämnas. En raffinerad hämnd som innehåller såväl Busans bajs som godis, och när mina elever inser vad David ska göra börjar fnisset som de första bubblorna i en pastagryta. Sedan stormkokar skrattet i det öde biblioteket. Och mitt hjärta värms, för vi har ett fint litet Kodak moment och dessutom, noterar fröken, att elevernas förmåga att läsa mellan raderna har ökat avsevärt sedan augusti. Utveckling är fint!
P.S. Per Nilssons böcker om David är fortfarande en oväntad joker i vår högläsningsserie: kalasbra!
3 kommentarer
Det låter underbart! Ögonblicken då högläsningsåhörarna inser vad som snart kommer att hända är fantastiska.
Vilken ålder på klassen?
Hehe, de här små böckerna funkar alltid på något sätt. Läste faktiskt”Flickan jag älskar heter Milena så sent som igår. Det är så fint hur han lägger upp strategin för hur han skall få Milena att se honom.:)
Markus: de är 8-9 år. Jag tror alltså att David och Milena är några år äldre, men det verkar funka. I sista boken sprider Fredrik, klasskompisen, ut ett rykte om att David och Milena har gjort ”Det”. Jag är tvekish om vi har samma preferenser, jag och barnen, men det verkar funka ändå.