Då var det klart. Jag har gott om plats att utöka, böckerna är sorterade relativt luftigt så att det ska gå att trycka in 1-2 böcker till på varje hylla och jag är nöjd. Nu ska jag bara måla över de där jävla tulpanerna som den förra hyresgästen (?) har envisats med att smeta dit överst på väggen.
Och för er som undrar över hur jag hittar – jag har aldrig sorterat mina böcker tidigare så jag är van att memorera mina hyllor. Det blir alltså ingen skillnad mot innan jag klev in i färgsorteringens förlovade land.
63 kommentarer
Det blev ju kalassnyggt! Mucho finfint.
Snyggt! Jag har mina böcker huller ombuller, men man hittar oftast det man letar efter ändå!
Daniel: Glöm inte att du gjorde grovjobbet! Så du kan ta åt dig en del av äran för min fina vägg.
Äsch.
Det här var ett mycket övertygande argument för färgsortering. Jättesnyggt!
Jättesnyggt men min inre bibliotekarie ryser likafullt…
Fiiint! I det rummet kan man ha det bra känner jag :)
Riktigt snyggt! Vad är det för bokhyllor du har?
Jättefint! Men vilket jobb!
Här kan du läsa om hyllorna – det är vanliga Billysar från IKEA faktiskt:
http://www.bokhora.se/blog/bokaktuellt/omslag-och-bokhyllor/2008/09/halvvags/
Jag liksom memoerar också positionen på mina böcker. Ingen hittar utom jag. Jag tycker att det är ett bra system.
Jag tycker det ser lite obehagligt snyggt ut. Som en Riefenstahlfilm ungefär. Fast det är nog bara mest en ursäkt för min egen totala brist på ordning,
Hjälp!
Det känns psyco, ju! Ta inte illa upp Johanna, men bibliotekarie som jag är så får jag stora självan!
Men, trotts allt: Huvudsaken med att organisera böcker är man man ska kunna finna dem snabbt, om du gör det så är det ju finemang. men, det är inget för mig.
Det bästa med färgsortering måste ju vara att det samtidigt som det är pedantisk ordning så är det fullständigt kaos. Mycket tjusigt!
Känns lite som att komma in i en Ordning & Reda-butik. De färgsorterar ju oxo.
Själv upptäckte jag just att våra nya gardiner i vardagsrummet ser ut som duschdraperier. Hoppsan.
Sjukt snyggt blev det! Jag har böcker av samma författare stående tillsammans men ingen ordning utöver det. Alltså skulle det för mig inte bli någon större skillnad med färgsortering. Hm, tål att tänkas på. Vore kul om alla bokhoror kunde fota sina bokhyllor och lägga i bloggen.
Vi hade första bokcirkelmötet idag (bokcirkeln som startades inspirerat av ert inlägg kring detsamma) och det gick väldigt bra. Kul att ni kan inspirera så mycket.
blev mkt snyggare med den vita raden längre ner tycker jag…
Jag vill inte verka som värsta partydödaren här, men blir inte det här med färgsortering lite som att säga att färgen på böckerna är det viktigaste? Att de bara är en färgklick i rummet, liksom.
Om jag kom hem till någon som hade färgsorterat sina böcker hade jag nog tänkt ”Snyggt, men här bor någon som bryr sig mer om inredning än om litteratur.” Vilket förstås är orättvist, men så hade jag nog tänkt.
Tja, det är ju inte som om jag gått ut och köpt 1200 böcker för att få in lite färg i rummet.
Fascinerande att en redogörelse av hur man sorterat sin bokhylla kan leda till att människor känner sig provocerade.
Åh Jessie! Jag blir helt superglad när jag läser att ni har kommit igång med bokcirkel och att vi varit med lite och inspirerat. Mycket mycket roligt tycker jag!
Jag tycker också det är lite intressant att just färgsortering är något som väcker känslor. Bokstavsordning är okej, eller efter genre. Men färg verkar vara lite känsligt för många. Jag har aldrig sorterat mina böcker innan, jo, efter höjd förstås (jag blir fortfarande lite lite störd över att det inte är raka kanter i hyllan nu) men inte efter något annat. Det verkar inte vara någon som tycker att en person med 1200 böcker huller om buller inte bryr sig om litteratur, men den här bokhyllan verkar signalera inredningsintresse som smäller högre än litteraturintresse. Och jag tycker inte att det är något fel med det egentligen, alla gillar ju olika saker. Men en så stor bokmängd som jag har, tror jag inte någon som inte bryr sig om litteratur orkar skaffa sig. Det är en ganska dyr regnbåge jag har där.
Till bibliotekarierna: det är klart att sorteringen i ett öppet bibliotek mest handlar om att man snabbt skall kunna hitta en bok där. Man vill oftast gå in, ta sin bok/sina böcker (kanske rota lite i hyllorna, men då också efter vad som intresserar en) och gå. Det stämmer inte för ett privat bibliotek. Jag är direkt ointresserad av att någon annan skall rota i mina böcker, så jag har inget som helst behov av att sortera dem på ett sätt som gör dem lättåtkomliga. Även om det skulle ta mig fem minuter att hitta varje bok i en färgsorterad bokhylla (och det gör det inte) skulle jag de flesta dagar ägna tio minuter åt att leta, och tjugotre timmar och femtio minuter åt att leva med utseendet. De flesta av mina böcker läser jag en gång, och sedan ägnar de flera år åt att stå i bokhyllan utan att jag har något behov av dem. Då kan de lika gärna se så snygga som möjligt ut när de faktiskt står där.
//JJ
Nu kommer jag vara tvungen att färgsortera mina böcker igen. Suck.
//JJ
Johanna Ö> Nej, men du har uppenbarligen sorterat dem efter färg framför funktionalitet. Själv kan man väl alltid hitta i sin bokhylla oavsett sortering, men det är värre för en kompis som hälsar på.
Men fan, jag bara gnäller. Gör som du vill förstås. Snyggt blev det i alla fall!
Varför har man böcker i en bokhylla som man vet att man inte tänker läsa om eller har någon annan relation till? De samlar ju bara damm.
För mig är kriteriet när jag behåller en bok som jag läst att den på något sätt ska angå mig, helst vara en vän.
Samma procedur är det förresten när jag byter telefonbok – de som inte är mina vänner (eller jobbkontakter) åker ur systemet.
Det är en skön reningsprocess att verkligen tänka på vilka som är ens vänner, vare sig de är av papper eller av kött och blod. (Om de f d vännerna är inbundna eller inte. eller vilken färg de har, det har inte med min gallring att göra.)
Men man är olika, och det gör att det är skoj att vara människa.
Jag har hört talas om att det också finns vuxna människor som inte behåller sina mest älskade barn- och ungdomsböcker.
Låter otroligt, men det lär vara sant.
Just omläsandet är väl det enda som egentligen talar emot färgsortering. Inte så att jag inte hittar, för det gör jag (och mina kompisar är vana vid att inte hitta i mina hyllor, det brukar vara jag som ilar runt och plockar fram sådant jag tycker de ska läsa) men för att det kommer gapa en massa hål här och där.
Jag läser om de flesta av mina böcker. Många gånger till på köpet. En del böcker har jag säkert läst uppemot 50 gånger i modern tid höll jag på att skriva, och de barn- och ungdomsböcker som har betytt något särskilt för mig finns förstås i min hylla. Dock som nyinköp. Eftersom jag är äldst i en syskonskara på tre är det lite oklart vem som egentligen äger familjens barnböcker så de har fått stanna hos mamma och pappa i väntan på barnbarn.
Lena: men även om man läser om en bok så kommer man fortfarande, om man har ett par tusen böcker, att ägna fruktansvärt mycket mer tid åt att titta på dess rygg än att leta efter den. De flesta böcker sparar jag eftersom jag kanske skulle vilja läsa om dem någon gång, även om det förmodligen aldrig kommer att ske.
Det främsta syftet med att sortera böcker är inte att göra det enkelt att hitta. Det främsta syftet med att sortera böcker är att uppnå det som den som sorterar vill uppnå.
//JJ
Min kille har sin bokhylla sorterad i bokstavsordning men trots det har jag ändå ägnat väldigt mycket tid åt att titta på den och vilka böcker som finns däri, så till den grad att han ibland brukar bli överraskad över att jag kan hans hyllor nästan utantill. Det behöver man ju liksom inte egentligen när böckerna går från A till Ö.
Vi är ju, som Lena säger, så olika som personer. Jag tycker väldigt mycket om att ligga i soffan och titta på hyllorna och tänka lite på varje bok en stund, även om jag inte har tänkt läsa den just precis då. En del andra slänger böcker, en del sorterar efter väldigt komplexa system, andra efter färg eller inte alls och så vidare och så vidare.
Och det är både skrämmande och roligt att det finns så många extrema boknördar därute, vi är uppenbarligen väldigt passionerade när det kommer till bokhyllorna.
Färgsorteringen blev verkligen vacker!
Det är roligt när man börjar prata om sina bokhyllor, alla boksamlare har ju sina små böjelser. Själv lider jag av att jag har svårt att gallra ut och göra mig av med böcker. Ordning fanns nog i bokhyllan (lite grann) från början, numera petas böcker in lite varstans där lucka uppstått. Pocketböcker är bra, de är så lättvindiga att passa vidare, men annars hua inte kan man göra sig av med böcker.
Daniel: Jag tror att det är helt logiskt att en bokhyllas organisation väcker starka känslor hos människor som är Läsare, som lever genom, av och med böcker. Det är ju en stor del av ens identitet. Om böcker är en så stor del av ens liv har organiserandet av böckerna, de inre strukturerna, också betydelse (vare sig det är färg, alfabetisk, pocket/inbunden, eget system, bara favvosar kvar m.m.). Om jag ska kvasipsykologisera till ytterlighet kan jag säga att jag får rysningar av att tänka min egen hylla (inte andras) i alfabetisk ordning (för statiskt organiserat),färg (för inrednings-konsumtions-representationsladdat) bara favvosar (även det som inte är perfekt har betydelse för vem jag är) o.s.v. Det är strikt min inre organisation som styr.
Sedan är bokhyllan, liksom jag själv, långt ifrån perfekt. Den är för liten, av inte så snygg budgetmodell, för dammig, aningen för rörig, andas tidsbrist och har stora luckor i beståndet. Men snart, så fort jag full koll på allt annat i mitt liv, då.. den har stor potential.
Kära bokhora J
Hur ska jag få min man att förstå att detta är det enda raka sättet att sortera böcker? Vi har 7 st breda billys med överhyllor nu, och de står sorterade i ämnesordning (nåja). Han samlar dessutom s k comics, något jag tycler blir extra fult i hyllorna. Har ni några andra förslag på hur vi ska sortera böcker för att det ska vara både snyggt och funktionellt? Han kommer inte gå med på färgsorteringen, det vet jag..
Mvh
Ulrika
Asalun: Ja, visst är det så – men att all annan sortering, ja t o m ingen sortering alls, är okej förutom just färg är väl det som är lite intressant i sammanhanget. När jag tidigare på bloggen nämnt att jag inte sorterar har det inte genererat mer än en axelryckning och inget ifrågasättande av hur jag hittar osv.
Men jag håller med dig i övrigt!
Åh Ulrika! En boknörd måste ju få full frihet i sin hylla! Det ser vi ju inte minst på kommentarerna här :-)
Men kanske tidskriftssamlare till hans comics? Även om det säkert smärtar att behöva gömma ner dem. Det skulle nog ha ilat lite i mitt hjärta i alla fall.
Jag kan nog inte ge några råd egentligen. Nu bor ju jag ensam och har inte behövt kompromissa men det kan säkert leda till krock den dagen jag och D flyttar ihop eftersom vi har olika sorteringssystem (och otroligt många dubletter blir det då dessutom). Update: OM den dagen kommer då vi flyttar ihop menar jag förstås.
Jag tycker att det alltid är snyggt med böcker oavsett hur de är sorterade.
Jag har nyligen bytt från genre-sortering till bokstavsordning och det är väldigt spännande att se vad som finns i hyllorna som man glömt bort.
Det fina med färgsortering och annan kaosartad sortering är ju att man tvingas titta igenom sina böcker varje gång man ska hämta något i hyllan, så man inte glömmer bort vad man har.
Joh Ö: jo, det är ju lite lustigt att just färg provocerar så.
F.ö. bröt min dotter ihop när jag sorterade om i mina hyllor, hon hade väldigt svårt att acceptera att de böcker som stått på en viss plats i ”hela” hennes då 9-åriga liv nu stod ngn annan stans. Tryggheten var hotad. Numera har hon sin egen sortering i egna hyllor, bl.a. med en strikt Harry Potter hylla.
Åh vad jag känner igen mig i din dotter Asalun! Precis så har det varit för mig genom hela min uppväxt. Jag tror det är därför som jag också försöker återskapa min mammas bokhyllor hela tiden nu i vuxen ålder. Men hon fick verkligen inte stöka runt i dem hon heller. Ett av mina tidigaste bokminnen är från när jag precis lärt mig läsa och kopplade ihop en titel som hette ”Dags att dö” med boken bredvid, Orwells ”1984”. Jag var väldigt rädd för att hela jorden skulle dö år 1984 minns jag. Men jag var bara i 3-årsåldern så jag kanske är förlåten för det lilla misstaget.
Haha, tidiga intertextuella kopplingar kanske, Joh Ö.
Milde moses! Har alltid ansett det här med färgsortering vara en smula suspekt. (I enlighet med tidigare kommentarer.) Men det här blev ju bara för snyggt! Kan kanske ge själen ro att fokusera på läsningen…
På den tiden litteraturen rymdes i ämnet ”estetik” på universiteten måste de ju ha kört med färgsorterade bokhyllor, det förstår man ju! :-)
Så sjukt snyggt!
[…] jag ser det här blir jag väldigt sugen på att färgsortera mina böcker. Den inre ordningsfascisten (jag har […]
Oj vad sorteringar kan uppröra och engagera – ett tecken på hur totalt man kan förlora sig i böckernas värld…
Jag tycker det är snyggt med färgsortering, men står i valet och kvalet om det här med serier. Hur gör ni färgsorterare med serier där ryggarna har olika färger? Delar upp dem (huga säger pedanten i mig, men hurra säger esteten i mig). Vilken sida ska man välja när man fått gener av två livsfilosofier?
Någon som har en bra idé?
Kerstin: Jag har ju ”sprättat” mina serier hejvilt, så var det även redan innan färgsorteringen.
Ett alternativ är ju annars att ha en speciell hylla för serierna, precis som jag har en för alla mina språklexikon, grammatik- och marknadsföringsböcker. Den står i en annan del av rummet och där har jag också en hel del av mina Offside- och Filtertidningar pyrdligt uppdunkade.
”Tja, det är ju inte som om jag gått ut och köpt 1200 böcker för att få in lite färg i rummet.”
Jag brukar inte posta sådana här inlägg, men: lol!
Till mannen som klagade på färg framför funktionalitet. Vilken funktionalitet har böcker när man inte läser dem? Det här ger ju snarare böckerna en ny funktionalitet – inredningsmässigt.
För besökare spelar det väl dessutom ingen roll om böckerna står i bokstavsordning eller inte? Det är ju inte som att besökaren redan vet vad som står i bokhyllan och letar efter något specifikt. Snarare är det ju ett browsande som pågår – och nu ett snyggare sådant.
Om det inte är några problem för Johanna att hitta böckerna ser jag inga som helst nackdelar med att färgsortera. Annat än att vissa människor ironiskt nog dömer lägenhetsinnehavaren som en bok efter dess omslag.
Underbart snyggt! Jag sorterar också mina efter färg, enklast så tänkte jag, synd bara att jag inte har lika många som du!
[…] jag har sorterat min bokhylla (efter färg, vilket orsakat lite storm, diskutera gärna fenomenet här) pratade jag och producenten lite kort om sortering och katalogisering. Jag har lite styvt 1300 […]
[…] till sådant som nämns i veckans avsnitt: Sveriges mest kontroversiella bokhylla (se kommentarerna) Förläggarna missar sporten (artikel i DN) Mitt tidigare inlägg i ämnet DN […]
vad häftigt. Synd att jag inte har tillräckligt många böcker för att kunna göra så där. Men om jag hade haft hade jag definitivt gjort det :)
[…] får verkligen känslor att svalla likt inget annat. I höstas när Johanna presenterade version ett av den färgsorterade bokhyllan inkom 47 kommentarer, där dogmatismen hos vissa människor framkom […]
Dogmatism … herregud,
vad är dogmatiskt; att gå strikt efter färg eller strikt efter bokstav eller strikt efter sitt eget huvud?
Vad jag menade tycker jag framgår rätt tydligt i mitt inlägg, men okej då:
Dogmatism är för mig när man inte låter andra gå efter sitt eget huvud, utan istället med emfas – som din (!!!)-kommentar i det nyare sorteringsinlägget – fastslår att de som färgsorterar är ytliga människor som bara ser bokhyllan som en inredningsdetalj.
Att jag och Johanna sorterar vår bokhylla i strikt färgordning gör oss inte dogmatiska. Däremot vore vi dogmatiska om vi tyckte att alla som inte gjorde det var dumma i huvudet.
Tja, nog verkar det som om du tyckte att jag är dum i huvudet,
eller något annat som gör mig mindre värd.
Du låtsas citera mig, men det gör du inte alls. De åsikter du
tillskriver mig är långtifrån mina.
Detta är vad jag tycker:
Jag är mer intresserad av det som finns innanför pärmarna. Använder
mina böcker dagligen och har därför behov av att snabbt hitta rätt.
Innan jag började sortera på riktigt hände det att jag var tvungen att ge upp. Jag trodde att jag mindes hur boken såg ut,
men det gjorde jag inte och hittade därför inte den bok jag sökte.
Bokhorornas sida handlar om innehållet i böcker. Det är i alla
fall därför jag söker mig hit. Jag (och många med mig) protesterar
när böckerna behandlas som inredningsdetaljer. Får vi inte det?
Min egen personliga åsikt är att det estitiseras alldeles otroligt för
mycket i svenska hem. Folk ägnar sig åt att bo i stället för att leva.
Estetiken är inte given en gång för alla. Den följer modesvängarna.
Den demonstrerade bokhyllaren är ett
tydligt exempel på detta. (när annars, om inte just nu, skulle en vuxen
människa stoltsera med rosa böcker?).
Modesvängarna skriftar snabbt,
därför bidrar trendnissar obönhörligt till överkonsumtion och kapital/miljöförstöring.
Jag bryr mig inte ett dugg om hur enskilda människor har det hemma.
Men den som
går ut i offentligheten med sitt ”privata”
bör vara beredd på att möta andra åsikter. Även mina.
1) Jag kanske är väldigt naiv nu för jag är också helt ointresserad av inredning, men jag tror inte att en oläsande person i första hand skulle välja att köpa in (konsumera!) ett stort parti böcker och färgsortera dem för att få en färgklick i sitt rum. Det känns som att det finns mycket smidigare genvägar till färgklickar än just det sättet. Fondväggar, fototapeter, textil. Snarare än att lägga in en annons på Blocket om att man behöver ca 20 titlar i grönt, och sen 20 i orange, osv.
2) Det är alltså okej för miljön om man har massa böcker men inte färgsorterar dem? Är det just färgsorteringen som är ondskan här? För din alfabetiska bokhylla är ju okej, men inte andra varianter av sortering. Man får helst inte vara estetisk med det man har, för det i sig är ett miljöhot?
Ja det där har jag också undrat över. Att det är okej att ha en stor bokhylla hemma så länge man inte har intentionen att göra den (vad man själv tycker förstås) snygg?
Man får konsumera (…) böcker så länge man inte gör något estetiskt med dem sen, för då kan alltså någon annan bli inspirerad att också konsumera?
Sedan får du faktiskt Lisa, om du vill att jag ska ta dig på något enda allvar och orka lyssna på dina protester, sluta upp med att kalla mig för ytlig trendnisse och säga att jag behandlar mina böcker som inredningsdetaljer. Jag bor i en lägenhet som nästan enbart består av böcker. Det finns inte ett uns heminredningsintresse i min kropp. Eller i lägenheten. Men jag vill göra det estetiskt tilltalande med de få saker jag äger. Vill inte du?
P.S. Stoltserar gärna med mina rosa böcker – flera favoritförfattare som t ex Dagerman, Martinson, Alakoski, Jelinek, Thorgren m fl har rosa ryggar. D.S
Lisa: Gå tillbaka och läs de två kommentarer som du skrev i det andra sorteringsinlägget i lördags natt klockan 01.38 och 01.46. Förklara sedan för mig hur jag ska kunna tyda det du skrev där som något annat än att du ser ner på dem som färgsorterar sina böcker.
Förklara sedan gärna vad det är som är så hemskt med att ”stoltsera med rosa böcker”, som du gjorde här ovan.
Daniel:
Det är inte ett dugg ”hemskt” att stoltsera med rosa böcker.
Bara ett tydligt tecken på trend.
Denna och övriga frågor som ni tre ställer
(Johanna + Johanna + Daniel)
verkar vara ett slags gräl för grälets egen skull.
Eller en överreaktion från ett gäng ömma tår.
Jag drar mig ur
och fortsätter att med nöje läsa bokhorornas texter om böckers innehåll.
Inga ömma tår här inte. En viss irritation över att bli kallad ytlig om och om igen, men det känns långt ifrån uttrycket ömma tår.
Så länge jag hittar och trivs i mina hyllor och du i dina borde det vara det enda som räknades.
På biblioteket i den stad där jag bor, håller man nu på att rensa ut och flytta om i stor skala! Jag tycker att det är hemskt, böcker som har stått på samma ställe i hur många år som helst, står nu på helt andra ställen eller finns inte alls! Känner mig alldeles vilsen när jag går omkring där, men förmodligen så vänjer man sig, och snart har man glömt hur det var förut!
I mina egna bokhyllor flyttas böckerna mycket sällan om, och nya stoppas in där det möjligtvis finns något litet hål! Fast ibland måste jag rensa lite för att inte drunkna, och då brukar jag lämna några stycken till en Second Hand-affär, så att andra kan få glädje av dom!
Johanna:
Ordet ”ytlig” har jag inte använt.
Maria:
Här går ständiga transporter:
Från vår bokhylla till second handen,
från många olika second hands hem till oss. En idrottsförening säljer
pockets för 5 kr. Underbart.
Och de vi tror/vet ska återanvändas hamnar i hyllorna.
Helt oestetiskt kan man tycka.
Vi började sortera vår bokhylla enligt din horisontella princip men valde istället den lodräta varianten. Vi är också mycket nöjda.
Det här är mycket logiskt. Man kommer alltid ihåg vilken färg bokryggen hade, så då hittar man snabbt och enkelt.
[…] till sådant som nämns i veckans avsnitt: Våra bokhyllor diskuterade hos Bokhora, del ett samt del två Verner von Heidenstam – Nobelprisbelönad […]
[…] Nu katalogiserar jag böckerna så att jag lätt ska kunna hitta dem oavsett organiseringssystem (jag lär ändra mig på den punkten fler gånger!). Förutom titel och författare skriver jag in språk, genre, färg på ryggen, nummer och serie (om det är en del av en serie), läst/oläst, plats den utspelar sig på, och om jag lånat den av någon. Planen är att sedan jobba strikt med indelning efter färg på ryggen, oavsett genre. Anledningen till att jag väljer detta är att jag har ganska många böcker, som dessutom är i väldigt varierande storlekar, vilket gör att en ordning efter till exempel författarens efternamn ger ett visuellt väldigt rörigt intryck. Normalt sett är det svårt att hitta böcker enligt färgsystemet (om man inte har så få att man vet precis hur alla ser ut), men med min katalogisering till hjälp bör det inte vara några problem… Jag lägger upp en bild på det färdiga resultatet när jag är klar. (Bild här ifrån Bokhora http://bokhora.se/2008/helvags/) […]