Om jag ska vara lite så här ”svår” brukar jag nämna att jag läser rumänen Cârtârescu, för han är väldigt ordintensiv och kompakt och det krävs ganska mycket mer av mig när jag läser honom än när jag läser en viss typ andra böcker. Dessutom: Rumänien, rött vin, svart polo och scarf. Föreställ er.
Jag har tafsat på ”Orbitor. Kroppen” och ”Nostalgia”, men hittills bara pärm-till-pärm-läst ”Orbitor. Vänster Vinge”. Nu kommer ”En lycklig dag i mitt liv”, där Cârtârescu får visa upp sina talanger som poet för svenskarna.
Jag brukar inte precis räkna upp lyrik som en kategori som jag gillar att läsa, men eftersom det handlade om min lille favoritrumän fann jag saliv rinnande ur mina mungipor inför tanken på en aptitretare till ”Orbitor. Höger Vinge”, som släpps senare i höst. Och ”En lycklig dag i mitt liv” ger mig verkligen lyckorepriser. Jag tycker så väldigt mycket om Cârtârescus sammansatta ord.
Ur ”Diskhodikten”:
en dag blev diskhon förälskad
den var kär i en liten gul stjärna i köksfönstrets hörn
den bekände detta för vaxduken och senapsglaset
den klagade hos de våta besticken.
Jag gillar hur Cârtârescu väljer orden. Vaxduken! Senapsglaset! Jag gillar Cârtârescus fantasivärld av förälskade diskhoar.
Och det här – mina vänner – är ingen svår poesi. Det är ingen polotröjepoesi med långsamma uppläsningar, för jag är bara en nybörjare och tro mig! Jag är inte van vid sådant. För den som gillar den svåråtkomliga poesin: är det här banal poesi? Jag vet inte. Jag har inte gått kursen. Men inte kan jag tro det. Det är ju Cârtârescu. Läs! Läs! Läs!
”En lycklig dag i mitt liv” tycker jag att ni ska kolla upp om ni 1. gillar poesi i allmänhet 2. är nyfikna på Cârtârescu men baxnar inför inledningen i ”Orbitor. Kroppen” (I do) eller 3. om ni känner för lite hantverkskonst med sammansatta ord. Åh, åh, åh! Det här är en bok som jag gärna smakar på!
8 kommentarer
Den vill jag läsa, citat är ju helt underbart!
Åh det här låter ju för underbart för att vara sann. Ska klicka hem diktboken (och jag läser ganska mkt poesi eller gjorde det förr åtminstone, och tycker inte att det låter banalt!) och någon av de andra så fort mitt bokstopp är över. Härligt, tack för inspirationen!
Fantastiskt att hans dikter kommer på svenska. Har läst några i en rumänsk antologi. Den här ser jag fram emot. Älskar Orbitor, vars tredje del kommer på svenska i höst. Kommer att sitta bänkad på bokmässan i Göteborg när han talar.
Åh! Det här vill jag VERKLIGEN läsa. Finfint Lillejo. Jag var på poesiuppläsning igår och kunde återigen konstatera, poesi är en svår skrivform för mig att ta till mig. Det går bättre med vissa poeter dock och jag tror det här skulle kunna funka mucho bra.
JohK, jag har precis som du använt mig av Cartarescu som alibi (mest för att slippa läsa Tusen strålande solar som alla vill att man ska läsa). Håller själv på med Vänster vinge just nu och gillar. Synd bara att den ligger så långt ner i pågåendehögen, långt långt ner under mer brådskande jobb- och researchläsning.
Såg redan tidigare att du läser den boken av honom och bara därför var jag såååååå nära att oplanerat beställa hem den. Men jag ska bara läsa Orbitór – Kroppen, innan jag sätter tänderna i hans poesi.
På något sätt kan jag tänka mig att han ÄR poet eftersom han så mångt och mycket laborerar med orden och målar med meningar i triologin. Jag älskar hans språk, men visst fanken krävs det koncentration när man läser honom!
Läste ”Vänster vinge” nu i somras med stor fascination. Men fick pytsa ut den som vitaminbrus varje dag för att mäkta med mig att läsa den klart:)
En rolig grej är att jag har strukit under meningar och markerat stycken som i läsande stund var intressanta och kanske vackra… men i efterhand ter sig dessa markeringar totalt kaosartade:)
Men bara för ditt inlägg här så måste jag väl ta och köpa hem den där boken… och en polotröja *S*
…är det någon mer än mig som tyckte att ”Orbitór: Vänster Vinge” är en sämre roman än ”Kroppen”, som jag fullständigt förälskat mig i? har inte läst tredje delen än, men nu har jag enorma förväntningar!
…Jag slänger min polotröja och lägger ner baskern i byrålådan. Diktboken ”En lycklig dag i mitt liv” är inte ens i närheten lika vibrerande och fantastisk som trilogin.
Med sporadisk läsning tar jag mig sakta igenom boken (Orbitór) Kroppen just för tillfället. Läste upp ett kapitel för min man och han knorrade bara:
– Vilket metafysiskt dravel!
– Äsch säger jag, han har ju inte fattat grejen:)