• Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      Bonusfamiljenmysteriet är löst – en berättelse om att…

      2022-04-142022-04-14

      Marcus

      Bonusfamiljen driver mig till vansinne

      2022-01-092022-01-10

      Marcus

      Vi for till Villekulla

      2021-12-062021-12-07

      Marcus

      Liam Norbergs märkliga bibliotekshistorier

      2021-11-132021-11-13

      Marcus

      Efterlysning – vems hand pryder mitt bokomslag?

      2021-04-242021-05-05

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      En trasig historia – Marie Tillman

      2020-10-112020-10-11

      Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      Bonusfamiljenmysteriet är löst – en berättelse om att…

      2022-04-142022-04-14

      Marcus

      Bonusfamiljen driver mig till vansinne

      2022-01-092022-01-10

      Marcus

      Vi for till Villekulla

      2021-12-062021-12-07

      Marcus

      Liam Norbergs märkliga bibliotekshistorier

      2021-11-132021-11-13

      Marcus

      Efterlysning – vems hand pryder mitt bokomslag?

      2021-04-242021-05-05

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Recensioner

”Hungerspelen” – Suzanne Collins

AV Johanna Karlsson 2008-11-182008-11-17
2008-11-182008-11-17

Jag har förresten läst Suzanne Collins ”Hungerspelen”, som är en ganska typisk ungdomsbok, men som jag  som vuxen verkligen uppskattade.

Jag kommer ihåg när jag såg ”Flykten från New York” tillsammans med min kusin för kanske 20 år sedan. Den utspelar sig 1997 och okej då, jag var 8 år, men det kändes liksom helt rimligt att hela Manhattan skulle ha blivit ett fängelse så långt in i framtiden. Millenniumskiftet fanns inte ens. Framtiden var spännande, otäck och lite farlig. Jag har nämligen fått lära mig att i framtiden har världen antingen gått under av krig eller miljöförstörelse eller så går alla klädda i tajt silver. Det är sällan det bara är 2067 och ungefär som nu.

”Hungerspelen” utspelas i framtiden, när en massa krig har skakat Nordamerika, så att hela landet är uppdelat i distrikt. De flesta distrikt är väldigt fattiga, jag tänker ”tillbaka till 1800-talet” när jag läser beskrivningarna av huvudpersonen Katniss vardag. Men man ska inte missledas att tro att alla jagar kaniner och skjuter med pilbåge i Suzanne Collins framtid. Det finns även en ganska high tech huvudstad, där man varje år direktsänder en ”Battle Royale” för ungdomarna i landet. Två från varje distriskt utses (genom lottdragning – så lågstadie!) att delta i Hungerspelen, en slags dokusåpa-tävling där en ensam vinnare ska döda alla sina motståndare i ett gigantiskt vildmarksäventyr.

Katniss, vår hjältinna, halkar in i tävlingen som ersättare för sin lillasyster, vars lott har dragits i direktsänd tv. Katniss är lite typiskt killtjejig, som hjältinnor ofta är i sådana här äventyrsromaner för unga tjejer, det råder liksom ingen tvekan om att Kat, som hon kallas, har en hel del talanger som hon kan dra nytta av i tävlingen, även om Kat inte alls är så tränad och kallblodig som ungdomarna från de övre distrikten (de som ligger närmast huvudstaden). Som grädde på moset måste Kat tävla mot en kille från sitt eget distrikt som hon råkar tycka är rättså schysst. En kille som dessutom har erkänt sin kärlek till Kat under din gigantiska tävlingsinvigningen…Klart att det måste vara lite kärlek med i boken också. Jag gillar sånt.

Och jag gillar hur Collins hanterar Kats känslor, jag gillar Collins språk. Jag kan mycket väl föreställa mig hur tävlingsarenan ser ut (den är gigantisk), för författarinnan beskriver det så galant. Collins läser man inte för hennes språktalanger, men hennes känsla för språk är verkligen inte i vägen, sättet som hon behandlar språket är väldigt praktiskt, inga omständliga och evighetslånga nominalfraser. Man vårbäcksporlar genom orden och jag tycker att sånt är skönt.

”Hungerspelen” läser man med stor behållning även som vuxen, formatet är perfekt och historien är som gjord för sträckläsning. Okej då att jag blev lite besviken på slutet, men det är ju tydligt att Collins och jag inte har samma syn på romantik.

För övrigt snackar Collins om att ”Hungerspelen” ska vara en trilogi. Gud förbjude, jag är så nöjd med att lämna Kat därhän. En av huvudkaraktärerna gör någonting som inte kan passera ostraffat, säger Collins och så kanske det är när man skriver för ungdomar, men för mig, som vuxen läsare, vill jag inte bli curlad för mycket med tillrättalagda avslut. Å andra sidan måste jag väl inse att jag inte tillhör den främsta målgruppen. Av recensionerna på förlagets hemsida att döma tycker målgruppen att boken är hysteriskt bra.

13 kommentarer
Johanna Karlsson

Jag är uppvuxen i Hallsberg och arbetar som lärare i Rinkeby utanför Stockholm. Jag har även jobbat i ett par år på ett litet bokförlag. I höst läser jag en kvällskurs i fantasy på SU. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Jag läser helst i badkaret.

Föregående inlägg
Dubbelrecension: ”Pause/Play” – Yesim Bilgic
Nästa inlägg
”Hundolja och andra berättelser om det sällsamma och makabra” – Ambrose Bierce

13 kommentarer

Helena 2008-11-18 - 12:39

Stephenie Meyer tycker också att ”Hungerspelen” är hysteriskt bra. I intervjun jag gjorde med henne hypade hon Suzanne Collins till skyarna och hon har även i andra sammanhang pratat gott om boken. Jag började läsa, men kände mig inte direkt sugen. Det får bli ett senare projekt.

Reply
Boktoka 2008-11-18 - 16:24

Jag gillade Hungerspelen väldigt mycket. Till skillnad från JohK så gillade jag slutet också, och att det öppnade för en fortsättning. Jag vill gärna läsa mer, men kommer antagligen ha hunnit glömma det längtet när del två väl kommer ut.

Och sambon gillade också boken och vill läsa vidare NU. Inte så vanligt att vi 1) läser samma bok, 2) gillar den båda två.

Kanske måste vi köpa del två direkt den kommer på engelska.

Reply
Emma R 2008-11-18 - 21:29

Å nej inte en fortsättning! Jag gillar verkligen boken och jag gillar att slutet öppnar för min fantasi och tvingar mig att fundera. Jag vill inte veta hur det går ”på riktigt”.

Reply
Maria 2008-11-18 - 21:48

köpte den till jobbet men hann inte läsa den innan den blev utlånad. skall bli spännande att få raporter om det hela.

Reply
Ida A 2008-11-19 - 12:14

Åh!
Älskade boken och kunde verkligen inte sluta läsa den. Det var en sån bok som man tänker: hm 2 minuter över, då hinner jag läsa lite iallafall.

Jag har faktiskt inte något emot en fortsättning, jag ser fram emot att tillbringa mer tid i Kattniss mörka värld, och jag vill veta hut det går (jag är kanske skadad av för mkt ungdomsläsnign, jag vill ha avslutade historier).

Sen är inte Meyer den enda kända författare som talar sig var om Hungerspelen, även Stephen King är ett stort fan.

Här var annars en gång så jag var besviken att boken kommit på svenska så fort, och att jag upptäckte den direkt. Om det hade dröjt lite så hade det hunnit komma en fortsättning på engelska och då hade jag kunnat läsa den med en gång!

Reply
asalun 2008-11-19 - 13:11

Jag undrar, om man är lite känslig av sig, törs man läsa Hungerspelen ändå? Jag har haft den hos mig två gånger, men fått så mycket ångest bara av framsidan att jag kastat den ifrån mig.

Reply
Ka 2008-11-19 - 13:54

Samma här, asalun!

Reply
Johanna K 2008-11-19 - 15:01

Asalun och Ka: Känslig på vilket sätt? Lite mörkrädd eller lite blodrädd? Tja… ”Hungerspelen” är ju väldigt spännande. Hotet om att bli dödad hänger hela tiden över Katniss. Och hennes motståndare faller döda åt höger och vänster, för det är ju det tävlingen går ut på. Men det är förklaringar som Sarah fick en pil i bröstet och segnade ner på marken, så jag vet inte riktigt. Inte så blodigt, inte så skrämmande, mer spännande, tycker jag.

Reply
asalun 2008-11-19 - 15:22

Som att i att inte klara av mänsklig förnedring i spel (inte ens Idol) och absolut inte kopplat till våld. Som att i barnaåren plågats svårt av att fel man skickas till Vietnam i slutet av Hair. Som att som tonåring ha ångrat att ha läst den där King-boken där någon ska jagas i TV för att dödas. Inget för mig antar jag.
Ka, skönt att vi är två.

Reply
Johanna K 2008-11-19 - 15:43

Asalun: Nej, nej, nej! ”Hungerspelen” alldeles för mycket våld och cynism isåfall!

Reply
Klara 2009-06-28 - 19:03

Väldigt bra och spännande, (men hemsk) bok!
Jag gillade den väldigt mycket!

Reply
Recension: Hungerspelen av Suzanne Collins « Bokslukarens blogg 2009-07-11 - 17:11

[…] läste om den här boken på Bokhora (http://www.bokhora.se/blog/recension/2008/11/hungerspelen-suzanne-collins/) och köpte den sedan när den utkom i pocketversion i juni. Dystopier som den här boken […]

Reply
”Hungerspelen” av Suzanne Collins | Lottens Bokblogg 2012-02-04 - 13:51

[…] urval andra bokbloggar som skrivit om Hungerspelen är Paulas Bokblog,  Bokhora, Böcker med mera, och Unga […]

Reply

Lämna ett svar till Maria Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan