”Innan jag dör” – Jenny Downham

Innan Tessa dör finns det en del grejer som hon vill hinna med. Hon vill ha sex, testa droger, bryta mot lagen, bara säga ja en hel dag, köra bil. Tessa är 16 år och har leukemi. Tessa har haft sjukdomen i flera år, men nu börjar tiden och hoppet ta slut. Hon bor tillsammans med sin pappa, som är ledig från sitt jobb för att kunna vara hemma med Tessa, och sin lillebror Cal. Tessa pendlar mellan att vilja krama ur det allra sista ur sitt så unga liv och att ligga håglöst under täcket och hata hela världen. Självklart förstår man Tessa, man vill krama om henne och hålla alla världens tummar att sjukdomen ska släppa sitt hårda tag om henne. Naturligtvis kan man inte det. Dessutom blir man ganska arg på Tessa emellanåt. Det är inte alltid som karaktärer skildras så verkligt nämligen. Det är lätt att dras med i historien.

”Innan jag dör” är emellanåt riktigt deprimerande, ibland kittligt romantisk, Tessas väg är ganska spikrak (neråt), men man vill vara med ända till slutet. Och visst, historien är lite förutsägbar emellanåt, men det spelar ingen större roll. En soluppgång kan väl vara vacker trots att man har sett hundratals förut?

Det bor en ung kille i huset bredvid Tessa. Han är lite äldre än henne, inte särskilt snygg eller cool, men sånt vet vi ju spelar inte så stor roll. Och ja, man gråter när man läser. Jag kan inte föreställa mig den som inte skulle gråta när den läste ”Innan jag dör”. Boken är en roman för unga vuxna, med gigantiska hjärtan och dörren öppen för Tessas öde. Jag gillar!