#2: ”Hey Dolly” – Amanda Svensson
Hey Dolly, jag önskar att jag hade lärt känna dig när jag var lika oemotståndligt, ångestframkallande ung som du. Då hade vi kunnat mötas bortom Skunkdagböcker, Morrisseycitat och riot grrrls och bli riktigt snortajta, du och jag. Du skulle ha varit den där galna, kompromisslösa tjejkompisen som jag så innerligt behövt för att komma över mitt litterärt och popkulturellt odlade utanförskap, komma över mig själv. Dolly, det är min bestämda uppfattning att det behövs fler tjejer som du – i fiktionerna såväl som IRL. Nu tar du dig in (utan att knacka på) i mitt liv lite för sent, och du får mig mest att känna mig gammal och trött. Men ändå: språket! Halsbrytande, burdust, kamikazeartat, en välbehövlig vitamininjektion i Litteratursverige. Bara Amanda Svenssons egensinniga språkbehandling torde vara skäl nog för att Jessica ska slippa äta upp sin text. Jag säger grattis till Borås Tidnings Debutantpris redan nu, Amanda. It’s in the bag, baby.
3 kommentarer
Boken är helt underbar, språket är än mer underbart. Köpte och läste inom några timmar.
Tips på fler böcker med sådant vackert språk?
Malin: vackert språk finns det många varianter på. Kan faktiskt inte på rak arm komma på någon vars stil påminner om Amanda Svenssons, men om du inte läst Monika Fagerholms underbart halsbrytande prosa avundas jag dig. (OBS! Jag jämför inte Amanda med Monika Fagerholm, det vore lite väl snällt.) En annan ung kvinnlig författare som debuterade med en egensinnig roman är Anna Jörgensdotter. Hennes protagonist är betydligt skörare och mer destruktiv än Dolly, har kanske mer gemensamt med hennes kompis (glömt namnet) utan ögonfransar, men Pappa Pralin är en fantastisk debut. Läs om du inte redan gjort det!
Helena: tack för tipsen, ska undersökas på aka imorgon! Tack för en bra blogg förresten, alltid blivit nöjd med böcker jag köpt efter att ha läst om dem här.