Måndagsmöte: Christine Falkenland

Inför mitt allra första måndagsmöte var valet av intervjuoffer enkelt. Jag läste länge nästan bara anglosaxiska författare, dekade ner mig i viktorianska herresäten, dimmiga gränder, Ivy League-universitet, soccer moms och Hollywood i nattskrud. Sedan läste jag  ”Öde” av Christine Falkenland och insåg att jag varit dum som försummat svensk nutidslitteratur så länge. I hennes kortromaner finns en koncentration och skärpa som gör dem perfekta för intensivläsning, pärm till pärm, på tågresor, flygplan eller i feberheta sjuksängar. De tål även omläsningar, något jag märkte senast den här helgen, då jag fastnade i ”Öde” igen, som bergtagen av vätan, rötan, den märgkalla fukten på ön Siri inte vågar återvända till. Christine Falkenlands miljöbeskrivningar är alltid underbara, oavsett om det handlar om ett fuktdrypande orangeri på ett sommarkvalmigt gods (”Själens begär”), en rättarbostad i Västergötland (”Trasdockan”) eller Bohusläns karga, vindpinade landskap, en ständigt återkommande miljö i Falkenlands författarskap som harmonierar så perfekt med hennes språk och tematik. Ni vet mitt ständiga mantra ”Språk & Stämning”, förkortat S & S? Christine Falkenland är S & S, i sin allra mest utsökt koncentrerade form. Suggestivt och svartsynt är två andra s-ord som passar bra in på Falkenlands författarskap. Hennes romankaraktärer är ofta självdestruktiva och upplever sig leva bortom nåd. I maj utkommer ”4 x prosa”, som innehåller fyra av hennes fantastiska små romaner, inklusive min absoluta favorit ”Min skugga”, kärleksbloggad av Caro förra sommaren. Ett ypperligt tillfälle att bekanta er med ett av Sveriges mest intressanta och vitala författarskap! Kolla även upp ”4 x dikter”, en lika ypperlig introduktion till poeten Christine Falkenland.

En fullständig sammanställning av Falkenlands vuxenproduktion (hon är även verksam som barnboksförfattare) hittar ni här.

Hej Christine, och tack för att du ville vara med på måndagsmötet! Vad läser du just nu?

Eftersom jag är mitt uppe i slutarbetet med min nya roman, blir det inte annat än fuskläsning nu, strax innan jag somnar. Försöker läsa färdigt ”Shantaram” av Gregory David Roberts, men det är svårt.

Du debuterade som poet, men har sedan dess publicerat ett flertal romaner och ett par barnböcker. Inom vilken genre känner du dig mest hemma? Vad upplever du är den största skillnaden mellan att skriva lyrik och prosa?

Jag började skriva dikt redan i åttaårsåldern, så lyrik är det mest naturliga för mig. I prosan finns ju det här förståelsekravet och sammanhängande textmassan, vilket är utmanande, men som jag också kan uppleva som tvingande. Jag återvänder alltid till lyriken.

Vad inspireras du av i ditt skrivande? (Här är det fritt fram att svara precis vad som helst som faller dig in: författare, böcker, musik, film, TV-serier, årstider, landskap, människor…) Själv associerar jag till 1880-talsförfattare som Ola Hansson och Stella Kleve när jag läser dina romaner, särskilt ”Själens begär”. Har du läst något av dem?

Jag har faktiskt inte läst varken Ola Hansson eller Stella Kleve. Det kanske jag gör nu!

Jag inspireras av allt möjligt, förstås, jag stjäl som en korp! Sedan är det så att jag försöker rikta in mig, när jag har ett projekt på gång. Det vill säga att jag försöker dra till mig allt sådant som jag tror att jag kan inspireras av och som pekar i den riktning jag vill gå. Jag väljer till exempel alltid ut musik att skriva till, som kan fördjupa temat i boken. Ofta letar jag också efter bilder som kan suggerera mig. Men till sist är ju inspirationen en gåta. Något som ofta kommer när man väl har arbetat ett tag, ett slags lyft över det vardagliga.

Vad läste du som barn?

Jag läste allt möjligt som barn. Det fanns alltid många böcker hemma, dels för att mina föräldrar skrev läroböcker i svenska och sammanställde antologier. Sedan hade jag också tillgång till deras bokhyllor. Jag läste nog en hel del vuxenlitteratur för tidigt, till exempel ”Rädd att flyga” som tolvåring, samtidigt som barnböcker. Jag upptäckte Gunnar Ekelöf i elvaårsåldern och det var nog avgörande för mig.

Vilken av dina egna böcker ligger dig varmast om hjärtat? Varför?

Det är alltid den pågående boken som ligger mig varmast om hjärtat. Det är som en förälskelse, kanske. Efteråt måste jag på något vis skilja mig från den, lämna den ifrån mig till läsaren.

Kan du berätta något om ditt pågående skrivprojekt? För visst håller du på och skriver en roman?

Ja, jag har skrivit en liten bok nu igen. Det är bara en aning polering kvar. ”Vinterträdgården” heter den och den ska komma ut till hösten. Jag har skrivit om kärlek på ett för mig helt nytt sätt.