Måndagsmöte: Sara Stridsberg

Glad bokmåndag! Idag träffar vi en av Sveriges mest spännande yngre prosaister. Sara Stridsberg debuterade skönlitterärt med ”Happy Sally” 2004 och belönades med Nordiska rådets litteraturpris för ”Drömfakulteten”. Hon har även översatt Valerie Solanas SCUM-manifest till svenska. Just nu väntar jag – och många med mig – spänt på Saras tredje roman, ”Subrosa”, som vi kunde smygläsa i DN förra året.

Hej Sara, vad läser du just nu?

Jag läser alltid många olika saker samtidigt. Just nu Falkenlands ”Vinterträdgård”. Lars Noréns dagböcker. Kathy Acker över Susannes axel. Julia Kristiva. Henrik Ibsens samlade på uppdrag. Handledningstexter. Tidningen. Brev. Uppslagsverk. Och allra mest just nu faktiskt Pippi Långstrump, Spöket Laban, Lilla Anna, Pulvret, Max m.fl. för mitt barn.

Hur ser dina läsmönster ut? Är det någon typ av litteratur som är över- respektive underrepresenterad i din bokhylla?

Jag läser alltid någonting, men jag får allt svårare att avsluta saker. Drömmen om en bok kan ibland vara starkare än mötet med den.
Det är definitivt en särskild sorts böcker i mina hyllor skulle jag nog säga, men jag vet inte hur jag ska beskriva dem. Skattkisteböcker. Klenoder. Skönheter. Men på mitt kontor där jag sitter och skriver är konstböcker definitivt överrepresenterade.

Har du några skämsböcker?

Jag tror det. Och jag skäms för att jag skäms. Jag har nämligen lagt märkte till en dålig ovana hos mig själv att råka nämna just en särskild sorts böcker i första hand när någon frågar vad jag läser och låta andra sorters böcker förbigås med tystnad. Det senare har nog hänt t.ex. Marian Keyes söta böcker.

Jag har upptäckt att jag läser fler kvinnliga författare än manliga. Hur ser könsfördelningen ut i ditt läsande?

Min bokhylla har alldeles för få manliga författare än så länge. Men jag arbetar på det. Jag säger som Svenska Akademin: kvalitet är ledordet.

Vad läste du som barn? Har du alltid sett dig själv som en läsare?

Jag läste allt och alltid såsom barn ofta gör. Jag bodde permanent i en bok och var bara ibland på sällsynta besök i världen utanför. Jag önskar att det kunde vara så igen. Jag läste barnäventyrsböcker blandat med Kerstin Thorvall och Pockettidningen R och Dikter för svenska folket och Allersromaner. Jag tog det jag fick tag i, högt och lågt. Kanske kommer en sådan tid tillbaka senare.

Har du någon särskild bok du vill tipsa våra läsare om?

”Dykungens dotter” av Birgitta Trotzig som är den bok jag nog har älskat allra mest.
Jag läste om den i somras efter femton år och upptäckte att jag måste blivit en annan under tiden. Den här gången fick jag läsa några få sidor om dagen för att klara av det, det var som att nästan dö själv att vara i den boken.
När jag läste den första gången blåste jag igenom den hänförd, förälskad, oskuldsfull.
Jag inbillar mig att det har att göra med att jag idag mer identifierar mig som ansvarig för världens ordning än jag gjorde då. Från offer till förövare, i någon mening.
Det är en enormt vacker och smärtsam bok. Det känns som att bränna sig vid varje ord.

Kan du berätta lite om din kommande roman, Subrosa? Utdraget i DN gav mersmak, let me tell you!

Jag säger som flickorna i läppstiftsfabrikerna: Jag hoppas på det bästa och är beredd på det värsta.