Måndagsmöte: Unni Drougge

Jag har lite svårt att presentera Unni Drougge på ett rättvist sätt. Det är nämligen så att jag gillar henne, utan att ha läst särskilt många av hennes böcker. Inte för att jag inte har velat, utan för att det har kommit saker emellan. Hursomhelst debuterade hon 1994 med ”Jag, jag, jag” och i höstas var hon rejält aktuell med ”Boven i mitt drama kallas kärlek”, som hakade på trenden självutlämnande litteratur och Johanna Ö har skrivit lite om den här.

Vad läser du just nu?
”Bosie”, en biografi av Douglas Murray som handlar om Oscar Wildes älskare, hans bråkiga och stökiga liv. Jag varvar den med seriealbumet ”Kapten Stofil” av Joakim Lindengren.

Läser du så många böcker som du önskar eller önskar du att du läste mer?
Jag skulle vilja läsa tio gånger så mycket om tiden bara räckte till.

Finns det några böcker som du alltid brukar rekommendera och varför?
”Dorian Grays porträtt” är ett måste för alla som älskar språklig finess. Vill man få insikt i den yttersta moderna cynismen bör man också läsa ”Plattform” av Michel Houellebecq.

Vilka författare läser du allt av?
Inga nuförtiden. När jag var yngre höll jag på med sånt, nu vill jag gärna skumma av istället.

Finns det någon genre eller författare som du (helst) inte läser någonting av?
Jag är svag för britter p.g.a. deras fyndiga formuleringskonst och vassa humor. Och eftersom min tid är så knapp vill jag definitivt inte slösa den på lågvattenmärken. Därför blir det mest s k kvalitetslitteratur som passerar min stränga tull. Å andra sidan har jag alltid hyst en fäbless för populärkultur: tecknade serier, film och tv-serier. Jag ser hellre på ”The Office” och ”Californication” än läser en chick lit- eller krim-roman. Ibland verkar det som om det moderna intelligenta berättandet blommar utanför litteraturen. Kolla bara ”Helt hysteriskt”. Eller ”Natural Born Killers”. Finns det litterära motsvarigheter till såna pärlor?

Var läser du helst? Har du alltid en bok eller tidning med dig i handväskan?
Nej, i handväskan har jag min i-Pod fulladdad med radioprogram jag inte vill missa. ”Spanarna” exempelvis. Läser gör jag hemma i soffan eller sängen.

Som kvinnlig förebild, vilken bok skulle du rekommendera alla unga kvinnor att läsa?
Alltså, det är svårt. Egentligen skulle jag vilja anbefalla ”den goda skönlitteraturen” med högt drivna språkliga kvaliteter, men det är många som tänder av på sånt i det stora informationsdånet och allt snuttifierat nonsens vi har blivit vana vid. Idag har vi ju nya villkor också. Selma Lagerlöf och Virginia Woolf kanske inte känns lika angelägna för en ung tjej nu som då. Det var de unga kvinnliga läsarna som upptäckte mig och gjorde det möjligt för mig att fortsätta skriva. Jag känner en enorm sympati för dem och vill således inte vara så snobbig att jag rekommenderar nåt svårläst. Men jag tycker att Inger Alfvéns nästan klassiska ”Dotter till en dotter” ännu håller. Och Katarina Wennstams ”Smuts” är en smart sidvändare som snyggt bäddar in de patriarkala maktstrukturerna i handlingen. Högst läsvärt.