Köpte nya kvinnliga affärsmagasinet Passion for Business i söndags, jag är ju VD gubevars, klart man måste hänga med då. Jag har varit nyfiken på den länge – jag gillar dessutom affärsmagasin a la DiEgo och Att:ention och jag tänkte mig den här som något liknande. Fast jag är lite besviken. Det var för mycket standardiserat tjafs, flytta runt Perelli och Emma Wiklund från tidning till tidning, nu bara iförda slipsar istället för njurbälten för att illustrera att här pratar vi minsann AFFÄRER med stora bokstäver.
Vis av erfarenhet vet jag att man ska ge tidningar några nummer, i vissa fall t o m många nummer, innan man riktigt kan bedöma men jag hade ändå väntat mig mer av Carina Nunstedt och Anna Bråkenhielm. Jag tycker att artiklarna signalerar alldeles för mycket ”kvinnor kan” istället för att ta det som en självklarhet och verkligen prata affärer med dem, på riktigt. Jan Gradvalls fina Antonia Ax:son Johnson-porträtt undantaget.
3 kommentarer
I agree. Två vd:s samtycker ;) Jag köpte med stort intresse i fredags och läste på en liten tågresa, och mja… det var ju för lite att bita i alltså. Och för ytligt.
Har inte läst tidningen själv ännu. Men det är sorgligt att många aktörer fortfarande tror att de måste trams till information om ekonomi och affärer för att nå ut till kvinnor. Självklart behövs inte det. Värsta exemplet jag tagit del av var när en föreläsare från en av de större bankerna i Sverige för några år sedan berättade om att de hade träffar om ekonomi riktade mot kvinnor och att de då hade med någon föreläsare som berättade om något mer lättsamt ämne för att lätta upp det hela. En gång hade de haft en föreläsare som pratat om astrologi!
[…] Bokhoran Johanna Ö var inte imponerad. Jag måste nog djupläsa lite mer för att kunna uttrycka en bestämd åsikt. […]