En koncentrationslägerhistoria på ett annorlunda sätt, det är ”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne. Bruno, 9 år, får mot sin vilja flytta med sin familj från deras jättetrevliga liv i Berlin, till det betydligt tråkigare Allt Svisch. Inte nog med att deras hus där är mindre, det finns inga barn att leka med, inga caféer på gatorna, inget att se på, inget folk (utom en massa bakom stängslet utanför trädgården, men dit får han ju inte gå), inga vänner. Det är ett sånt nedköp. Bruno och hans några år äldre syster är mycket besvikna för att Furien gett pappan jobb där.
En dag går Bruno på en hemlig upptäcktsfärd längs det långa stängslet. När han vandrat i en timme ser han en liten pojke sitta där helt ensam på andra sidan. Pojken har precis som alla de andra där inne randig pyjamas på sig. Ingen annan syns till, så Bruno slår sig ner och börjar prata med honom. Shmuel. Det visar sig att de fyller år på samma dag. Shmuel har också en del klagomål på det liv han fått lämna. Bruno blir så glad för nu är det ju äntligen någon som förstår honom. Han börjar ta en promenad bort till Shmuel varje eftermiddag.
Bruno är helt aningslös och det är det som gör den här boken så annorlunda. Det skulle vara väldigt tacksamt att läsa den med en klass, åk 6-9 tex, efter att de studerat andra världskriget lite, och diskutera hans beteende och tankar. Han förstår inte vilka som sitter bakom stängslen, eller varför, han vet inte vad hans pappa gör i Allt Svisch, och han är mer än lovligt naiv när han och Shmuel sitter och diskuterar livet. Men, han är ju en skyddad och priviligierad 9-åring, så vad kan man vänta sig egentligen? Han reagerar knappt ens på att Shmuel är så mager och tunn, och det är faktiskt en lång väg att gå dit så Bruno äter ofta upp chokladbiten han tänkt ge honom. Det blir intressant att läsa om allting från hans synvinkel!
Boken känns annorlunda och ny pga det här greppet. Den är lättläst, och såklart både gripande och upprörande med den naiva Bruno. Perfekt för klassläsning för högstadiet som sagt.
17 kommentarer
Jag besökte nyligen alla 16-åringar i en stor gymnasieskola i Umeå.
Där berättade jag om böcker, gamla och nya, bl a ”Pojken i randig pyamas”. På min fråga om det skulle vara problem för dem att läsa en bok om en
9-åring så var det inte en enda som tyckte att det skule vara något problem. (Då skullle man ju inte kunna läsa ”Harry Potter” sa någon.)
Istället var den här boken – tillsammans med ”Låt den rätte komma in”, ”Intet” , ”Ibland bara måste man” samt Johanns Lindäcks bok i Umeåmiljö – de böcker som de flesta av de här eleverna fascinerades av,
Lena – vad spännande att du berättar om just ”Ibland bara måste man” för vi diskuterade den lite på bokkollot i helgen. Frågan var just hur den går hem hos gemene man bland ungdomar. Klarar dom att ta till sig boken eller sitter dom mest och tänker på att det är killar som är kära? Vi vuxna tycker den är fantastisk, men i en yngre grupp där sånt här brukar vara så känsligt, hur går det då?
”Pojken i randig pyjamas”, den funkar ju givetvis bra för äldre än högstadiet. Ämnet och upplägget är så intressant ju!
(Ja, och så roligt att dom är intresserade av min bok med, såklart!)
Oh! Pojken i randig pyjamas! Och vad roligt att höra att ungdomarna i Umeå gärna tänker sig läsa om en nioåring. Vi har pratat lite om just det och kommer att fortsätta att göra det i eftermiddag, kollega U och jag.
De flesta som köper boken hos mig är faktiskt tjejer i högstadieåldern. :-) (Önskar att jag hade kunat skriva att det fanns en och annan kille som kom in och köpte den också, men tyvärr. Det är bara att hoppas att de lånar den av sina systrar eller flickvänner, eller att de hittar den i skolbiblioteket. För visst är den bra!)
I Umeå, där jag träffade alla i åk 1, var det en kille som frågade om det var tillåtet att dramatisera ”Pojken i randig pyjamas”, Konstigt nog har jag fått samma typ av fråga på en gymnasieskola i Stockholm. Också då var det en kille som frågade, men boken som den gossen ville göra skolteater av var den fantastiska och ruskiga boken ”Intet”.
Hoppas att dagens svensklärare (hög, gy) jobar mycket med dramatisering. Vissa kapitel i Per Nilssons ”Hjärtans fröjd” magnifikt tacksamma att göra teater av. (Behövs egentligen inga förberedelser alls om man nu inte vill göra något publikt utan bara vill ha dialogen som underlag för en animerad diskussion i klassrummet)
Dialog – tänk Gunnar Ardelius kärleksromaner ….
Hej.
jag har nyligen läst den här boken, jag går i årskurs 8 .
och vi fick i svenska uppgift att läsa en bok och jag valde den här.
boken är mycket bra och jag rekomenderar den till tåliga läsare.
Darför att den är ganska trist i början, men slutet är allt mer och mer intressant. mvh. Sabina
jävla hitlernissar.
hatar dom alla.
filmen var iallafall riktigt bra, ville bara rädda den lille pojken
men förstod inte slutet? dog dom alla eller blev dom räddade?!
Svar till ”Ester”. De blev ihjälgasade. På sätt och vis var det ju en slags ”hämnd” för vad pappan höll på med, att hans son dog. Det var både fint och hemskt, att dö tillsammans med sin bästa vän. Man kan säga att Bruno dog för förintelsen! Jag kan säga det att jag grät en hel massa…
Ester
Jag rekommenderar dig att läsa boken istället för att bara se filmen, du kommer få en djupare inblick om förintelselägret Auschwitz.
Hej jag går i nian och ganska nyligen såg jag filmen i skolan i samband med en föreläsning om krig och fred. Alla föreläsningar och filmer vi sett ska resultera i en uppsats och visst fick jag ut mycket av filmen men kan jag få ut mer av boken så strävar jag självklart efter det. Då är min fråga; finns det chans att jag hinner läsa ut den på en vecka? Av hur många sidor består boken?
Jag kollade upp det och svaret är 176 sidor (enligt info hos biblioteken). Det blir 25 sidor per dag i 7 dagar. Det grejar du ju!
Boken kan deffinitivt läsas av alla från ca 12år och uppåt,boken var enormt sorglig tycker jag,det var mycket tårar under denan kväll,jag brukar annars inte gråta,samtidigt vacker,eftersom det handlade även om stark vänskap.
Tror du den här boken är en bra julklapp till min mamma?
Ja, varför inte? Ni kan ju läsa den båda två.
jag tycker att ni har ett väldigt opassande namn, speciellt när det är fler kvinnors ansikten på hemsidan. Inget hat mot er men undrade bara hur ni tänkte! Men en bra bokresention de ska ni ha cred för.
Hej! Hjälp mig med den frågan? Ni som har läst boken hjälp mig.
Hitta ett exempel i berättelsen och berätta varför just detta exempel är typiskt för berättande litteratur.
Tack
vad får man veta om maria i kapitel 6