Jag blir så glad när jag, helt oförhappandes, snubblar över nya skräckfavoriter – särskilt om de har ett sekel eller två på nacken. Missförstå mig rätt, jag är lika äckelfascinerad av Eli Roth och den amerikanska sleazeskräckens mest bloddrypande exemplar som vilken random skräckfantast som helst, men inget kan mäta sig med den mer lågmälda, bras- och läsfåtöljsvänliga skräck som skrevs mot förrförra seklets slut. Tänk bara på en berättelse som Henry James’ ”The Turn of the Screw”: en ruggigt tät psykologisk spökhistoria som åldrats med en värdighet jag tvivlar kommer att skänkas, säg, Dean Koontz samlade produktion. (Jag läser gärna Koontz, så inget ont om honom, men kungen av psykologiskt vässade subtiliteter he ain’t.)
En annan Helenafavorit, som jag misstänker att jag kommer tjata örat av er om innan hösten 2008 är till ända, är MR James. En tredje: H.P. Lovecraft. Enligt Lovecraft själv hette det tidiga 1900-talets skräckmästare MR James, Algernon Blackwood, Lord Dunsany och Arthur Machen. Jag har ännu inte läst något av Blackwood eller Dunsany (tack för tipset, Howard Phillips!) men efter att ha läst ”The Great God Pan”, som skrevs 1890 och publicerades fyra år senare, är jag beredd att hålla med om Machen. Lika skrämd som Stephen King blir jag inte – än så länge har inte ”The Great God Pan” orsakat några sömnlösa nätter – men det är en fantastiskt lyckad studie i ondska och de parallella världar som enligt en av novellens karaktärer lurar bakom en slöja. De flesta människor lyfter aldrig på slöjan, men Dr Raymond är fast besluten om att göra det. I berättelsens början utför han ett medicinskt experiment med syfte att ge patienten en inblick i vad som döljer sig bakom den där slöjan, det som i uråldriga tider kallades ”att se den store guden Pan”. Experimentet misslyckas och den unga patienten förlorar förståndet, men läkarens strävan efter att nå andra världar visar sig få allvarliga konsekvenser. Ett par år senare skakas Londons West End av en självmordsvåg bland unga, förmögna herrar. Samtliga tycks ha drivits till självmord av en primitiv, själsdödande skräck; ögonvittnen som träffat på självmordsoffren strax före döden berättar att de ser ut att ha förlorat sin själ. Vad ligger bakom självmordsvågen? Och vem – eller vad? – är den mystiska Mrs Beaumont, som bär en häpnadsväckande likhet med en Mrs Herbert, som i sin tur påminner om en Helen Vaughn, en gång i tiden inblandad i en skräckartad historia i en liten walesisk by..?
”The Great God Pan” är på många sätt tidstypisk. Här finns den vetenskapliga aspekten med en läkare som försöker leka Gud och de hiskliga följder det får, och dikotomin mellan vetenskap och uråldriga religiösa riter är ett genomgående tema. Londonpornografer lär gå upp i brygga av de atmosfäriska beskrivningarna av Londons dimmiga gränder och gator – det gjorde i alla fall jag. Likheterna med Peter Straubs ”Ghost Story” är påfallande; Alma Mobley/Eva Galli är direkt inspirerad av det shapeshifterperspektiv som Machen anlägger på berättelsens kvinnliga antagonist. Även Stephen King lär ha läst om ”The Great God Pan” innan han satte sig ner och skrev ”N”, en av novellerna i hans kommande novellsamling ”Just After Sunset”. Mer om det senare.
Jag kan tycka att intrigen i ”The Great God Pan” är värdig om inte en lång, regelrätt roman så i alla fall en långnovell av ”The Turn of the Screw”-proportioner. ”Det tog slut för fort” är kanhända ingen legitim invändning – snarare en slags omvänd komplimang – men slutet kommer lite abrupt, förklaringen till det hiskliga är vag och svepande. Kanske är det just den där vagheten som gör ”The Great God Pan” till en så effektiv skräckkberättelse. Som läsare får man onekligen känslan av att det fruktansvärda bakom slöjan är så ofattbart, omänskligt skräckfyllt att det inte går att nämna med ord. ”Show, don’t tell”-metoden är rätt underrepresenterad i dagens skräcklitteratur, så Machens lilla förtätade skräckpärla blir en välkommen påminnelse om att skräck inte behöver vara tarmar och tentakler för att krypa under skinnet på läsaren. Men den bästa skräcknovellen som skrivits på engelska, som Kingen hävdar? Nja, jag håller nog fortfarande ”The Turn of the Screw” högre. Däremot märker jag hur intrigen och stämningen i Machens berättelse dröjer sig kvar hos mig, så jag gissar att jag kommer återvända till Machenland både en och två gånger. Nästa anhalt: ”Drömmarnas berg”, av många ansedd som Machens mästerverk.
Någon annan som läst Arthur Machen?
13 kommentarer
Du har skrivit dethär inlägget i framtiden. Tiden står på 7.02. Men det är inte förrän om ca en timme. Glömt att ställa tillbaka klockan?
Jepp, jag har läst ”Drömmarnas berg” nyss och var mycket nöjd med den. Fina drömmerier i engelsk landsbyggd – mycket besjälad natur (a la romantiken) som sen vänder ut och in på sig självt och blir något mycket läskigare. Som sagt, inga direkta skräckeffekter, men ett väldigt effektivt skapande av skum och olustig stämning.
Har inte hunnnit läsa någon annan Machen än, men har fått mersmak. Det finns tydligen ett rollspelsföretag (Chaosium) som har gett ut tre stycken böcker med noveller, så det blir nog nästa inköp av honom för mig (om man inte ska våga sig på att läsa på datorn).
Efter Machen läste jag några noveller av Algernon Blackwood och kan definitivt rekommendera honom med – känns som den finns en gammal god litteraturskatt att upptäcka här!
Sofie: Ojdå, jag trodde sånt skedde per automatik. Fast rätt passande med tanke på Machens slöjor och dimensioner. :)
Markus: Kul att höra. Drömmarnas berg är ju en rätt sent tillkommen Machen, då han tydligen var mer åt det romantiska hållet än det mer uttalat skräckiga. Och Algernon Blackwood it is – jag är sjukt pepp på att upptäcka en ny litteraturskatt!
Nej.
Men nu är det fan i mig dags.
Åh, Drömmarnas berg står ju påbörjad i hyllan, tack för påminnelsen, blev väldigt sugen att fortsätta på den nu (hm, varför avbröt jag, måntro? Minns ej.).
Bokförlaget Aleph har gett ut en del av Machen.
Det vita folket och andra berättelser (novellantologi, blandade författare där titel är en Machennovell, en lång sådan)
Syner i natten del ett (novellantologi där man kan läsa Machennovellen ”Det inre ljuset, samt en novell av mig ;))
Syner i natten del två (novellantologi där man kan läsa Machennovellen Den flammande pyramiden)
Aleph förlag ligger på is och är ett litet, men översättningarna är inga hastverk. Deras översättning av Lovecrafts Sökandet efter det drömda kadath är mycket välgjord.
Ambrose Bierce noveller kan vara värda att kolla upp för dig. Läs tex The damned thing eller An occurence at Owl creek bridge.
Vilse: Åh, ”An Occurence at Owl Creek Bridge”, bara titeln låter ju helt oemotståndlig! Ska def kolla upp, tack för tipset.
PS: Har kollat upp nu och my god, det här låter ju verkligen som något för mig! Har en hangup på amerikanska inbördeskriget, nämligen.
The Turn of th Screw kommer ut på svenska på Modernista i vinter.
Amanda
Helena: Jag tror du kommer gilla Bierce. Han är en av de amerikanska författarna som tyvärr aldrig riktigt slagit i sverige. Han var veteran från inbördeskriget så hans noveller därifrån är helt klart autentiska.
Han är numera mest känd för The devils dictionary. En samling extremt cyniska och misantropiska aforismer. Lite exempel:
Absurdity, n.: A statement or belief manifestly inconsistent with one’s own opinion
Acquaintance. A person whom we know well enough to borrow from, but not well enough to lend to.
Fidelity – a virtue peculiar to those who are about to be betrayed
Future. That period of time in which our affairs prosper, our friends are true and our happiness is assured
Mad, adj. Affected with a high degree of intellectual independence
Osv.
Bierce är numera mest känd för sin död eller rättare sagt sitt försvinnande. Han reste som 70-åring ner till mexiko för att bevaka inbördeskriget som journalist och försvann spårlöst därifrån.
Som kuriosa måste jag citera Charles Fort (min idol) ang. Bierce försvinnan de:
”Before I looked into the case of Ambrose Small, I was attracted to it by another seeming coincidence. That there could be any meaning in it seemed so preposterous that, as influenced by much experience, I gave it serious thought. About six years before the disappearance of Ambrose Small, Ambrose Bierce had disappeared. Newspapers all over the world had made much of the mystery of Ambrose Bierce. But what could the disappearance of one Ambrose, in Texas, have to do with the disappearance of another Ambrose in Canada? Was somebody collecting Ambroses?”
Den här måste jag läsa. :) Har hittills bara läst några noveller av Machen på svenska.
Har glädjen att berätta att ”Den store guden Pan” och ”Det innersta ljuset” kommer att ges ut i en volym av Hastur Förlag om 2-3 veckor. Den här utgåvan innehåller också Vincent Starretts klassiska essä om Machen från 1918, ”Arthur Machen – a Novelist of Ecstasy and Sin”.
[…] recensionen av vikt undertecknad Marmeladkung lyckats finna är på litteraturbloggen Bokhora: recension av det engelska originalet från 27 oktober 2008. 58.709226 13.834757 FacebookTwitterLinkedInLike this:GillaBli först att gilla denna […]