”Till dess din vrede upphör” – Åsa Larsson

Det är något med Åsa Larsson, jag vet inte om jag börjar bli gammal och blödig eller om hon har börjat skriva så tårarna bara forsar ur en när man närmar sig de sista sidorna i hennes två senaste böcker. Jag sitter på Clarion Hotell, har ätit brunchbuffé och kämpar för att hålla tårarna borta när jag avslutar hennes nyaste roman. Det går ju inte att storgrina bland folk! Fast jag vill.

Det är klart att det är speciellt för mig att läsa deckarserien om åklagaren Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria Mella i Kiruna. Det är mina gator de går på, mitt språk de använder, den där blandningen av svenska och tornedalsfinska (som egentligen inte är så vanlig inne i själva stan utan mer i byarna utanför). Det är i min sjö som ungdomarna Wilma och Simon hittas mördade i den här nya boken ”Till dess din vrede upphör”. Vittangijärvi. Det är klart att det jag skriver nu blir påverkat av detta faktum. För när jag läser om hur Anna-Maria Mella sitter på tossi och läser Vi i villa så blir jag tårögd nästan bara av det. Tossi är ett ord som inte används så ofta i den svenska litteraturen.

Överhuvudtaget har Åsa fångat mer av språkbruket och vardagslivet i Kiruna i den här boken jämfört med de tidigare. Livet i småbyarna där alla känner alla och man går sina skvallerrundor. Allt det som sägs genom att inte sägas, så som det är däruppe. Och om att inte, aldrig tro att man är något, att vad hade hänt om Hjalmar Krekula fått läsa vidare? Hade då de här ungdomarna mördats?

Bokens deckarintrig går tillbaka till kriget och det faktum att tyskarna faktiskt hade en ganska omfattande verksamhet däruppe. Vad händer när Simon och Wilma bestämmer sig för att nysta i det här, vad är det för hemligheter som inte får komma fram och som åkerifamiljen Krekula så desperat försöker dölja?

Jag tycker kanske själva historien är tunnare än tidigare, men fluffet samtidigt mer intressant, spänningarna mellan poliserna Anna-Maria och Sven-Erik efter dödsskjutningarna i förra boken ”Svart stig” till exempel. Och det är en annan sorts komplexitet kring de som är onda, varför har det blivit så och går det att se bortom gärningar och kunna förlåta? Då behöver inte deckarintrigen vara så intrikat.

Jag tror jag vet vem Hjörleifur -enstöringen som har sett mer än han borde och som därför råkar väldigt illa ut i boken – baseras på. Det finns ett liknande original i en av byarna i kommunen som lever på ungefär samma vis och som också har tillverkat och lanserat sin egen myggolja. Näckens myggolja heter den… Ja, det är verkligen igenkänning för oss som har rötterna däruppe.

Mjau, jag vill ha mer Kirunaporr känner jag.