Det är något med Åsa Larsson, jag vet inte om jag börjar bli gammal och blödig eller om hon har börjat skriva så tårarna bara forsar ur en när man närmar sig de sista sidorna i hennes två senaste böcker. Jag sitter på Clarion Hotell, har ätit brunchbuffé och kämpar för att hålla tårarna borta när jag avslutar hennes nyaste roman. Det går ju inte att storgrina bland folk! Fast jag vill.
Det är klart att det är speciellt för mig att läsa deckarserien om åklagaren Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria Mella i Kiruna. Det är mina gator de går på, mitt språk de använder, den där blandningen av svenska och tornedalsfinska (som egentligen inte är så vanlig inne i själva stan utan mer i byarna utanför). Det är i min sjö som ungdomarna Wilma och Simon hittas mördade i den här nya boken ”Till dess din vrede upphör”. Vittangijärvi. Det är klart att det jag skriver nu blir påverkat av detta faktum. För när jag läser om hur Anna-Maria Mella sitter på tossi och läser Vi i villa så blir jag tårögd nästan bara av det. Tossi är ett ord som inte används så ofta i den svenska litteraturen.
Överhuvudtaget har Åsa fångat mer av språkbruket och vardagslivet i Kiruna i den här boken jämfört med de tidigare. Livet i småbyarna där alla känner alla och man går sina skvallerrundor. Allt det som sägs genom att inte sägas, så som det är däruppe. Och om att inte, aldrig tro att man är något, att vad hade hänt om Hjalmar Krekula fått läsa vidare? Hade då de här ungdomarna mördats?
Bokens deckarintrig går tillbaka till kriget och det faktum att tyskarna faktiskt hade en ganska omfattande verksamhet däruppe. Vad händer när Simon och Wilma bestämmer sig för att nysta i det här, vad är det för hemligheter som inte får komma fram och som åkerifamiljen Krekula så desperat försöker dölja?
Jag tycker kanske själva historien är tunnare än tidigare, men fluffet samtidigt mer intressant, spänningarna mellan poliserna Anna-Maria och Sven-Erik efter dödsskjutningarna i förra boken ”Svart stig” till exempel. Och det är en annan sorts komplexitet kring de som är onda, varför har det blivit så och går det att se bortom gärningar och kunna förlåta? Då behöver inte deckarintrigen vara så intrikat.
Jag tror jag vet vem Hjörleifur -enstöringen som har sett mer än han borde och som därför råkar väldigt illa ut i boken – baseras på. Det finns ett liknande original i en av byarna i kommunen som lever på ungefär samma vis och som också har tillverkat och lanserat sin egen myggolja. Näckens myggolja heter den… Ja, det är verkligen igenkänning för oss som har rötterna däruppe.
Mjau, jag vill ha mer Kirunaporr känner jag.
20 kommentarer
Åsa Larsson är Sveriges bästa nu skrivande deckarförfattare, så är det bara. En klart lysande stjärna i ett träsk av medelmåttor.
Vad betyder tossi då, frågar man sig ju nu?
Toa?
Såklart!
Såklart!
Jag använder alltid ordet tossi själv och pojkvänner brukar alltid se ytterst oförstående ut de första gångerna. Sedan börjar de med ordet själv ganska omgående.
Tossi är liksom lite småttigt; inte för dem som uträttar storverk där. För övrigt tycker jag att Åsa Larsson är så oerhört överlägsen alla andra deckardrottningar att det är smått pinsamt.
Men hon ÄR ju överlägsen! Det är närmast skrattretande att ens använda ordet deckardrottning om någon annan än Åsa. Åsa for president!
Jag är halvvägs genom nya boken och tokkär. Utan att ens ha varit i Kiruna. Ändå känns det som om jag vet precis hur det är.
Och Johanna Ö – det här med Stålnackes och Mellas nya förhållningssätt till varandra, håll med om att Larsson använder det grymt smidigt – både för slitningarna i sig, och för att det ger Rebecka Martinsson ett så självklart handlingsutrymme.
Ja, precis! Smidigt är ordet. Fast ändå, man går ju och längtar efter att de ska bli sams. Men det ska fan vara norrlänning och försöka PRATA…
Jag tyckte om Solstorm men de senaste två böckerna fastnade jag inte alls för. Är den senaste boken ändå värd att läsa?
Underbar recension. Tack.
Fick nån sorts manusversion av bokhandel för att recensera- var inte så förtjust i de två senaste men den här är klart den bästa efter ”Solstorm”. Läs!
Jag säger bara Åsa Larsson. Vilken författare, vilket språk, svidande vackert. Sträckläste boken Tills dess din vrede upphör. Tar bilen och kör direkt till bokhandeln och köper de andra böckerna. Jag är mållös!!
Tack Tack Tack
Lisa
Neej, vad är detta? Tossi för mej är någon som det är lite synd om.
Tossi = lite halvgalen, lite tokig.
Tossi = lite halvgalen, lite tokig.
Åsa Larsson vet hur man använder svenska språket. Lysande. Bästa just nu tillsammans med Elisabeth Nemert. Jag blir hänförd.
Jag LÄNGTAR till uppföljaren till ”Till dess din vrede upphör” kommer! MÅSTE få veta hur det går med kärleken mellan Rebecka och Krister,TinTins valpar,Hjalmars liv och allt annat…… Älskar Åsas böcker!
Jag var hemma i Luleå förra veckan, och when in Rome så att säga, så jag läste om den här en kväll, och jag håller med till fullo Kjerstin! Vill få veta mer om hundpolisen Krister och Rebecka och nya lilla valpen n-u!
Hej!
Har varit i Santiago Chile.Dom om min forvaning
nar jag fann bok av Asa larsson som dragare>
Fruktansvärt barnsligt med uttrycket ”Bokhora”. Det hade väl varit möjligt att nå fram till de breda massorna utan att använda ett sådant ord??
[…] som läst och tyckt är Johanna Ögren på Bokhora, Carolina läser och Erik Löfvendahl på […]