”Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?” – Bjørn Sortland

Nu blir det ännu ett topptips den här veckan från mig! ”Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn” av Bjørn Sortland handlar om Markus, 19 år. Efter han gick ut gymnasiet har han jobbat som bagagehanterare på flygplatsen. På en fest träffar han en speciellt snygg tjej – hon har inget hår, är så tunn. De börjar prata. Hon berättar att hon ska flyga till Oslo dagen efter, och vad hon heter. Markus letar bland alla incheckade väskor efter hennes, och när han hittar den lägger han i en liten ikon och en papperslapp ’En ängel vakade över dig under flygturen’. Visst är det fint! Ingrid ringer upp honom när hon kommit fram.

Hon är 24 år, Markus är ju 19. Han fortsätter ringa henne. Han hittar på saker de kan göra. Ibland går Ingrid med på dem, ibland är hon upptagen eller orkar inte. Det speciella i hennes utseende, tex den ”rakade” skallen, beror på cancer. Hon är väldigt sjuk.

Det verkar vara en liten trend i vår, cancer och kärlek. I ”Innan jag dör” var det sjuka Tessa som ville uppleva en lista med saker. I ”Vad är så skört…” är det Markus som vill uppleva en enda sak med Ingrid. Kärlek.

Den här boken är så himla himla fin. Jag älskar språket och stilen. Det är lätt och luftigt, poetiskt, man glider fram över sidorna. Inget klegg trots det svåra ämnet. Inget översvulstigt. Bara vackert. Och ska jag berätta vem som översatt? Gunnar Ardelius. Då förstår ni.

Berättelsen är ganska saklig. Trots den svåra prognosen är det rätt vardagligt. ”Innan jag dör” var ju snyftig, men den här är inte det. Inte att det är glatt, Ingrid och Markus vet ju vad de står inför, men den här boken är mer barskrapad. Kanske lite norsk? Jag tycker att det funkar väldigt bra i kombination, stort allvar och saklighet.
Samtidigt är den humoristisk, fin dialog med små skämt och ironi. Ooh. (Och jag älskar den norska tonen som lyser igenom i dialogen. Ni vet, så att man hör originalspråket i bakgrunden. Ja, det var kanske aningen nördigt.)
Helt enkelt, det är en liten pärla. En cross-over som passar för gymnasiet såväl som unga vuxna och helt vanliga vuxna.

För mig var det dessutom jackpott att äntligen få läsa en bok som utspelar sig i Bergen. Den stad jag bodde i, Norges andra, och ändå är det bara Oslo för hela slanten i nästan all litteratur jag läser. Här det inte uttalat Bergen, men kom igen, det fattar ju alla. Regn, akvarium, museum vid vattnet, och så lite mer regn på det. Bergen så det sjunger om det.