Nu blir det ännu ett topptips den här veckan från mig! ”Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn” av Bjørn Sortland handlar om Markus, 19 år. Efter han gick ut gymnasiet har han jobbat som bagagehanterare på flygplatsen. På en fest träffar han en speciellt snygg tjej – hon har inget hår, är så tunn. De börjar prata. Hon berättar att hon ska flyga till Oslo dagen efter, och vad hon heter. Markus letar bland alla incheckade väskor efter hennes, och när han hittar den lägger han i en liten ikon och en papperslapp ’En ängel vakade över dig under flygturen’. Visst är det fint! Ingrid ringer upp honom när hon kommit fram.
Hon är 24 år, Markus är ju 19. Han fortsätter ringa henne. Han hittar på saker de kan göra. Ibland går Ingrid med på dem, ibland är hon upptagen eller orkar inte. Det speciella i hennes utseende, tex den ”rakade” skallen, beror på cancer. Hon är väldigt sjuk.
Det verkar vara en liten trend i vår, cancer och kärlek. I ”Innan jag dör” var det sjuka Tessa som ville uppleva en lista med saker. I ”Vad är så skört…” är det Markus som vill uppleva en enda sak med Ingrid. Kärlek.
Den här boken är så himla himla fin. Jag älskar språket och stilen. Det är lätt och luftigt, poetiskt, man glider fram över sidorna. Inget klegg trots det svåra ämnet. Inget översvulstigt. Bara vackert. Och ska jag berätta vem som översatt? Gunnar Ardelius. Då förstår ni.
Berättelsen är ganska saklig. Trots den svåra prognosen är det rätt vardagligt. ”Innan jag dör” var ju snyftig, men den här är inte det. Inte att det är glatt, Ingrid och Markus vet ju vad de står inför, men den här boken är mer barskrapad. Kanske lite norsk? Jag tycker att det funkar väldigt bra i kombination, stort allvar och saklighet.
Samtidigt är den humoristisk, fin dialog med små skämt och ironi. Ooh. (Och jag älskar den norska tonen som lyser igenom i dialogen. Ni vet, så att man hör originalspråket i bakgrunden. Ja, det var kanske aningen nördigt.)
Helt enkelt, det är en liten pärla. En cross-over som passar för gymnasiet såväl som unga vuxna och helt vanliga vuxna.
För mig var det dessutom jackpott att äntligen få läsa en bok som utspelar sig i Bergen. Den stad jag bodde i, Norges andra, och ändå är det bara Oslo för hela slanten i nästan all litteratur jag läser. Här det inte uttalat Bergen, men kom igen, det fattar ju alla. Regn, akvarium, museum vid vattnet, och så lite mer regn på det. Bergen så det sjunger om det.
8 kommentarer
Nu är jag så avundsjuk att jag bara vill lägga mig ner och gråta. För Åh, så jag längtar efter att läsa just precis exakt denhär boken.
Åååå en till på sommar-listan! Jag vågar inte tänka på hur många böcker den innehåller nu… Längre semester åt det läsande folket!
Ja, den är tipptopp så se VERKLIGEN till att lägga beslag på den i sommar!
Har läst nu! Håller med om norskheten och påminns om att längta ännu mer efter nästa Harald Rosenløw Eeg.
http://lilaplaneten.wordpress.com/2008/06/09/annu-en-fulltraff/
Ka – men håller du inte med om att den var bra också? Förutom norsk?
Jorå, kolla länken serru!
Å, jag blir så sorgsen över att jag änu inte fått i min hand denna ungdomsbok av Björn Sortland, som du Johanna L beskriver så kärleksfullt och lockande Jag upptäckte på riktigt Björn Sortlands böcker för ett par år sedan när jag var i Stavanger – många av hans böcker är ju inte översatta till svenska.
Jag har nog tänkt på Sortland mer som barnboksförfattare än som ungdomsboksförfattare – men ”Vad är så skört” verkar ju nästan i klass med Gunnel Beckmans ”Tillträde till festen”.
Så nu finns han inte – vilket jag grämer mig över – med bland författarporträtten i min kommande bok.
Jag skickade igår iväg manuset till BTJ på en ny bok:
FANTASY OCH REALITY. UNGA BÖCKER!
Hoppas tonåringar i alla åldrar vill läsa den – trots bristen på Sortland. (Men där finns som tröst flera andra goa norrmän!)
En väldigt fin bok! Grattis Ada & Hanna på Xpublishing till den här pärlan. Jag vaknade kl. 4 i natt, hittade boken av en slump i hyllan och sträckläste.
Och om du, Johanna, blev glad över att boken utspelade sig i Bergen – gissa om jag blev glad över att boken utspelade sig i tyska hålan Osnabrück! Där har jag för tusan bott i åtta månader. Så Felix Nussbaum är en favorit.
En annan känd Osnabrück-bo, förutom Felix Nussbaum, är Erich Maria Remarque (vars böcker är urtrista visserligen, men ändå). Gemensamt med båda är att dom var hatade av Osnabrückborna under deras livstid – men är idag stadens claim-to-fame.