Det här blir andra året i rad som jag ägnar januari åt att blicka österut, mot Finlands unga litterära garde. Kanske är det något med den karga årstiden som manar fram det finska suget? Oavsett vad har jag hittat en ny finsk darling, eller rättare sagt nygammal – jag har tidigare läst och gillat Sofi Oksanens uppmärksammade debut ”Stalins kossor”. En modig, stilistiskt tvärsäker och drabbande skildring av ätstörningar, självdestruktivitet och Sovjetunionens förtryck av baltländerna. (Oksanens mor är estniska.) I ”Baby Jane”, den andra romanen av Oksanen att bli översatt till svenska, fortsätter hon att utmana och fascinera med en såväl språklig som tematisk djärvhet. Framför allt blir man jävligt tagen av den råa, explosiva styrkan i Oksanens skildring av Piki, stans coolaste flata som blir en fånge i sin panikångest, och det förälskade, ömsom rasande, ömsom passiva berättarjaget som maktlöst står bredvid och ser på. Det är våldsamt, innerligt, thrillerläskigt och fruktansvärt vackert, en studie i mänskligt förfall med Courtney Love och Joy Division som soundtrack. Här finns ingen ljusning, inget direkt hopp för karaktärerna som lever utanför samhällets skyddsnät, men visst är de vackraste kärlekshistorierna alltid de olyckliga?
För en knapp månad sedan vann Sofi Oksanen Finlandiapriset för sin tredje roman ”Puhdistus”. Tyvärr får vi vänta ända tills 2010 innan vi får läsa den på svenska, men den som väntar på något gott…
18 kommentarer
”Puhdistus” är absolut bland top 3 för 2008 för min del. Hon skrev den ursrungligen som pjäs (som gästspelade i Stockholm har jag för mig) och sedan skrev om den i romanform. Det är synd att den kommer ut först 2010.
Åh, var det ”Puhdistus” som sattes upp som pjäs i Stockholm? Det hade jag ingen aning om. Ja, synd att man får vänta så länge på den svenska översättningen! Önskar att jag också kunde finska.
Den hade fått fina recensioner i Finland och jag är fortfarande lite sur att jag missade den. Böcker och film består, men med teateruppsättningar får man bara en chans. Kul att du gillade Baby Jane! Jag tyckte den var bra, men samtidigt lite läskig på något sätt.
Taru: Det var just det där hotfulla, oberäkneliga och, ja, läskiga som jag gillade så mycket. Att man trodde sig veta vad det var för slags berättelse, och så blev den något helt annat. :)
Det låter väldigt spännande, Sofi Oksanen är ett nytt namn för mig men beskrivningen låter mycket lovande! Hon hamnade omedelbart på att-kolla-upp-listan :)
Jag håller på att läsa Baby Jane just nu och den är, mkt oväntat för min del, en riktigt pageturner. Jag gillar hur Oksanen har byggt upp sin berättelse, hur små ledtrådar placerats redan tidigt i berättelsen. Nu har jag ju inte läst ut hela riktigt än, men jag tror att hon kommer att ro den här boken i land.
Visst är det lite thrillerkänsla i ”Baby Jane”, Kajsa? Helt klart en bladvändare.
Åh, jag som är finlandssvensk och kan finska flytande (numera bosatt i Sverige) skäms för att erkänna att jag inte läst en enda bok av Oksanen. Skall ta tag i det snarast! Undrar om man kan få tag i dem på originalspråk på Göteborgs bibliotek?
Cosmo, det borde inte vara några problem. Önskar att jag också kunde läsa Oksanen på originalspråk!
Jag läste Baby Jane på svenska (tog en evighet innan Stockholms stadsbibliotek köpte den på finska, orkade inte vänta…) och jag tycker att översättaren Janina Orlov (tror hon heter…) har gjort superbra jobb.
Åh, vad bra. För att erkänna ytterligare; jag älskar att läsa, och svenska är mitt modersmål, men jag har trots att jag kan finska kanske läst max 10 böcker på finska i mitt _liv_. Har helt enkelt aldrig gillat att läsa på finska… Skall nog börja med Oksanen på originalspråk, bara för att upprätthålla mitt ursprung! Om det inte går vägen verkar ju översättaren ha gjort ett bra jobb :)
Sofi Oksanen kommer till Finlands institutet den 16 mars. Hon ska prata om Baby Jane och Puhdistus. Hennes översättare Janina Orlov tolkar om jag förstod det hela rätt. Det här tänker jag inte missa!
Tack för tipset, Taru! Jag ska också försöka gå.
Andra hugade spekulanter kan läsa mer här:
http://www.finlandsinstitutet.se/prog_kalendar_varen09.html
[…] och knappt lämnar sin lägenhet. Inte lika bra som Stalins kossor, men absolut läsvärd. Kolla Bokhoras hyllning, för jag orkar inte uttrycka mig […]
Hejssan! har läst både Stalins kossor och Puhdistus (inte Baby Jane) men vill tillägga i diskussionen att bägge böckerna handlar väldigt mycket om Finlands förhållande till Estland. Faktiskt om ”ovetandet” om grannlandet som var en del av Sovjet. Så klart har det att göra med rädslan inför det stora Sovjet. Det här är väldigt tydligt för mig som växte upp på 70 och 80 talet i södra Finland. Det talades aldrig om Estland…det fanns inte.
Det är som om att landet uppstod ur intet föst efter att Sovjet föll…oj, plötsligt hade vi ett grannland som pratade som vi, hade samma nationalsång osv osv…
Som boende i Sverige (sedan 8 år) känner jag även starka paralleller till många sverigefinnars uppväxt i Sverige. Har träffat så många som upplevt skammen av att komma från det fattiga landet i öst (Finland). Unga människor som inte lärt sig sitt andra språk ordentligt och som haft en konstig längtan till ”rötterna” eller vad det nu kan vara.
Och det känns verkligen skönt att vi idag skriver och talar öppet om dessa saker som äldre generationer har undanhållit oss och även skämts över i åratal.
Oj, det blev mycket men så är också Sofi Oksanen en mästare på att lyckas lyfta upp så mycket viktigt i sin skrift.
[…] We tell ourself stories in order to live formulerar mycket av det jag inte förmådde, Helena på Bokhora gillar, Skuggspelsdocka gillar också, Bokmania likaså. Tags: Oksanen […]
[…] ”Framför allt blir man jävligt tagen av den råa, explosiva styrkan i Oksanens skildring av Piki, stans coolaste flata som blir en fånge i sin panikångest, och det förälskade, ömsom rasande, ömsom passiva berättarjaget som maktlöst står bredvid och ser på. Det är våldsamt, innerligt, thrillerläskigt och fruktansvärt vackert, en studie i mänskligt förfall med Courtney Love och Joy Division som soundtrack. Här finns ingen ljusning, inget direkt hopp för karaktärerna som lever utanför samhällets skyddsnät, men visst är de vackraste kärlekshistorierna alltid de olyckliga?” Av Helena bokhora.se Citatet taget här. […]
[…] Jane som en spännande thriller. Eller alla tre på en gång. Andra läste denna för länge sen: Bokhora gillade, Pocketlover gillade inte, Bokmasken gillade, We tell ourselves stories in order to live […]