Helgen har tillbringats (ja, tillbringats, aldrig spenderats – jag är helt med Therese Bohman på den punkten) i en enda lång omtöcknad läskoma, där nutiden, det där läskigt påträngande som somliga kallar IRL, fått stryka på foten till förmån för trettiotalets London. Mer specifikt: Bleeding Heart Square 7, ett nedgånget hus i en sjaskig del av Holburn där mystiken och gamla spökhistorier frodas. Enligt legenden gick djävulen på bal på Bleeding Heart Square en natt, och när Lydia Langstone lämnar sin våldsamme make och flyttar in i kvarteret upptäcker hon att auran av ondska fortfarande dröjer sig kvar. Vad hände med Miss Penshaw, som försvann spårlöst för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar huset dygnet runt? Vem skickar blodiga hjärtan till hyresvärden? Sakta men säkert inser Lydia att hon lämnat en fara för en annan, betydligt större…
Andrew Taylor vann mitt hjärta med den alltigenom charmerande historisk-kulturella spänningsromanen ”The American Boy”, där pojken som åsyftas i titeln är ingen mindre än Edgar Allan Poe. Med ”Bleeding Heart Square” visar han återigen hur väl han bemästrar en av mina egna personliga favoritsubgenrer: den litterärt färgade historiska spänningsromanen. Deckarens bladvändartilltal gifter sig med atmosfäriska miljöbeskrivningar och välresearchade passager om fascisternas frammarsch i Europa; lärt, Londonporrigt och läsvänligt, för att sammanfatta ”Bleeding Heart Square” med alliteration. Det är mysrysspännande med undertoner av gotik och locked room-estetik, med blinkningar åt såväl Agatha Christies mer ondskefullt betonade deckare (tänk ”By The Pricking of My Thumbs”) som Sarah Waters. Mörka återvändsgränder och ännu mörkare hemligheter, råkalla inackorderingsrum, undangömda dagboksanteckningar och en ständigt närvarande förnimmelse av hot… julafton för anglofilt lagda spänningsnarkomaner! Det är i miljöbeskrivningarna, dickensianskt pittoreska och otäcka på samma gång, som Taylor briljerar, och tack vare att ett klassiskt tredje person-perspektiv varvas med lösryckta dagboksanteckningar och ett intill slutet anonymt, överspänt ”du” skruvas stämningen åt och blir till sist genuint ruggig.
”Bleeding Heart Square” är något så fantastiskt som en spänningsroman som får läsaren att känna sig smart. Och ja, anglofilporrfaktorn är som ni redan förstått skyhög. Underbart!
16 kommentarer
Den låter ju jättespännande och en bok som jag skulle tycka om! Jag har läst De fyra yttersta tingen av samma författare när den gavs ut och jag tyckte att det var så förutsägbart och dåligt skrivet… Men det här låter ju läsvärt!
Fru E, är det sant? Jag har som sagt bara läst ”The American Boy” av Taylor tidigare, men den gillade jag skarpt. Antingen är han väldigt ojämn, eller så är han helt enkelt bättre i den här genren.
Jag gillade verkligen Roth-trilogin och ser väldigt mycket fram emot The American boy (som jag inte hunnit till än) och Bleeding Heart Square. Att åtminstone 1/5-bokhora gillar Taylor gör mig glad!
Paperback Lover, har du läst Lydmouthböckerna också? Jag är jättepepp på att fortsätta umgås med Taylor och tänkte börja med en fristående roman jag har hemma, ”A Stain on the Silence”, men därefter blir det antingen Rothtrilogin eller Lydmouthböckerna. Kanske kör på Rothtrilogin eftersom du rekommenderar den! :) Hoppas du gillar ”The American Boy” och ”Bleeding Heart Square” lika mycket som jag.
Nej, har inte läst Lydmouthserien så jag kan tyvärr inte säga något om den. Men jag började en gång på ”A stain…” och den verkade super, dock glömde jag den någonstans och köpte aldrig nån ny så jag läste aldrig ut den. Typiskt!
Kul med intresse för Andrew Taylor – en av mina absoluta favoriter! Roth-trilogin är oemotståndlig med sitt baklängesperspektiv men Lydmouth-serien är också en riktig höjdare. Visst påminner det en hel del om Agatha Christies ruskiga små idyller på ytan men under detta är det här betydligt mer komplexa historier.
Läs alla som inte gjort det än. Och, för den som vill veta mer om Taylor och hans böcker – jag har skrivit en artikel om hans författarskap i senaste (och sista) numret av deckartidskriften Jury.
Hm, hade hört mycket gott om De fyra yttersta tingen och de andra två tillhörande, och blev precis som Fru E. mycket besviken vid läsningen. Tänkte ändå att den kanske fick sin storhet tillsammans med de andra två delarna, och eftersom jag ändå köpt alla tre delarna samtidigt… men jag har hittills inte kommit mig för att fortsätta läsningen. Är det värt det?
Men den här boken låter däremot himla bra!
Intressant, Gunilla! Jag måste med andra ord läsa sista (snyft!) numret av Jury omedelbart. Följt av mer Andrew Taylor.
Jag tror att jag också läst (eller börjat på) ”De fyra yttersta tingen” och inte gillat den, men den här historiska spänningsromanen låter bättre! Jag har redan beställt den på bibblan! De hade också ”Den amerikanske pojken”. Är det någon som vet om översättningen är OK? Jag blir så irriterad på dåliga översättningar, så då läser jag hellre på engelska.
Hej!
Ett litet tillägg. Ingen av böckerna i Lydmouth-serien finns (så vitt jag vet) översatta till svenska än.
Och, visst är det snyft med Jury – bara att hoppas att någon annan känner sig manad att ta vid med något liknande.
Kuriosa … Taylor tilldelades precis Cartier Diamond Dagger 2009! Läs mer här: http://www.forum.se/Nyheter/Cartier-Diamond-Dagger-till-Andrew-Taylor/
Jag älskade också The American Boy, men klarade bara av 1,5 bok av trilogin. Den här senaste låter dock väldigt intressant, jag har den på bevakning på adlibris.
Hej, måste bara säga att denna bok låter fruktansvärt spännande och som något som passat mig perfekt! Gillade ”Den amerikanska pojken” skarpt så jag ska verkligen se till att läsa även denna.
I was fascinated (for obvious reasons!) to read this review, and the comments. Forum will be publishing Bleeding Heart Square in Sweden, not sure when yet. And there’s also a Youtube preview I made for the British edition (much easier than writing the book) at:
http://www.youtube.com/watch?v=TwydAMeervo
best wishes
Andrew
Håll tummarna. Andrew kommer med största sannolikhet till mässan i höst!
Håller med om att ”Bleeding Heart Square” var bra. Plockade åt mig den på pockeshop direkt när jag läst baksidan; den verkade perfekt.
Men det var lite underligt, när jag läste den så tyckte jag att den var bra men kanske inte toppen och så fort jag inte kunde läsa den så jag gick jag och tänkte på den och började direkt jag kom hem efter jobbet. Tänker fortfarande på den och det är ju inte alltid man gör det. Enda jag kan komma på som jag annars tänkte på var att den var så genomtänkt och välpolerad så mycket ibland att jag började fundera på det.
Ananrs mycket bra tips!