Bo Balderson & Sir Arthur Conan Doyle

Jag är i mitt värmländska föräldrahem på besök och vilar nu ut mig efter en intensiv Arvikafestivalhelg vilken resulterade i en rätt jobbig förkylning så nu är det bara läsning som står på schemat, särskilt eftersom även vädret slagit om och blivit urtrist. Eller rättare sagt: det är utmärkt läsväder. Eftersom jag blev nyfiken på Bo Balderson efter förra veckans spekulationer läste jag  på stört hans ”Harpsundsmordet”. En mycket mysig och munter deckare som kändes avsevärt mycket mindre daterad än vad jag befarat (den är skriven  1969), men de politiska intrigerna var inte så enormt tydliga och de flesta av politikerna som nämndes vid namn var ändå sådana som jag känner igen (och i två fall träffat): Palme, Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm m.fl. Förhållandet mellan Adjunkt Persson och hans svåger Statsrådet liknar det mellan doktor Watson och Sherlock Holmes väldigt mycket. Och det var nog en av orsakerna till att jag gillade den såpass.

Känslan därav var nog också orsaken till varför jag sedan botaniserade lite bland mina här kvarlämnade böcker och hittade en tjock samlingsvolym med Sherlock Holmes historier. Var minst 10-15 år sedan jag läste dem senast så det var ett kärt återseende.  Men det är märkligt hur mycket man glömmer, vad ”Baskervilles hund” handlade om hade jag nästan helt förträngt förutom några detaljer. Nu har jag plöjt hela volymen och vill ha mer.

Både Balderson och Sherlock Holmes var bra ”Reset-knappsböcker”, haft en längre period nu då läsning inte alls känts så roligt som det brukar. Men nu så tänker jag använda den en och en halva dag jag har kvar av semestern till just det.