Det kom en svår men mycket intressant fråga från Ika på mitt ”Den högsta kasten”-inlägg. Böcker som har en rekommenderad bäst före ålder – alltså att de gör sig allra bäst om man läser dem vid en specifik tidpunkt i livet?
Jag kom på två exempel på rak arm. ”Den högsta kasten” dårå, jag rekommenderar läsning mellan 20-25 år, och ”Den hemliga historien” under gymnasiet.
Har ni fler? Berätta!
Böcker med rekommenderad bäst före-ålder?
Föregående inlägg
21 kommentarer
Grottbjörnens folk. Läste den på mellan-/högstadiet nån gång och var helt betuttad och funderade på Nobelpris etc. Laddade med smågodis och höga förväntningar förra sommaren för a walk down memory lane, men var tvungen att sluta efter fem sidor. Katastrof. Helt enkelt uruselt. Boken funkar för nyfikna tonåringar – inte för förlästa 35-åringar.
Jag förstår absolut hur du tänker – när gör sig boken bäst – men kan inte låta bli att inflika en personlig tanke kring Den hemliga historien; jag läste den när jag var kring 25 och det är fortfarande en av mina favoriter. Jag rekommenderade den dessutom till min mamma som alltså läste den i femtioårsåldern. Nu kanske den inte hör till hennes favoritböcker totalt sett men hon tyckte oerhört mycket om den :)
Sagan om ringen! Alltså, hela Tolkientrilogin ska man nog läsa innan man gått ut gymnasiet för att på riktigt gilla. Jag försökte med den senare och orkade inte ens igenom. Den grep helt enkelt inte tag, jag blev uttråkad.
Jag håller med! Läser man den före en viss ålder (gymnasiet kanske) kan den betyda enormt mycket, läser man den ”för sent” tycker man bara att den är fånig.
”On the road” (”På drift”) tror jag inte går att uppskatta efter 19 års ålder. Vi läste den i min bokcirkel förra året och jag, som inte hade läst den tidigare, tyckte den var outhärdlig. De som gillade den hade läst den första gången som 17-åringar…
Instämmer om Sagan om ringen. Kommer inte ihåg hur gammal jag var första gången, men jag har försökt två gånger och kommer inte längre än 150 sidor.
Haha, håller verkligen med! Läste den när jag var kanske 20 och hade nog slängt ut den genom fönstret om jag försökte idag..
Om On the Road, alltså. Sagan om Ringen har jag aldrig tagit mig igenom..
Förresten, vad gäller ”Den hemliga historien” stämmer det nog också att man bör vara gymnasist för att få det där riktigt passionerade förhållandet till boken. Jag var 22 år när boken kom och då läste jag och tyckte om den men den har inte följt mig genom livet, som det verkar ha varit för vissa andra.
”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Läste den om och om igen kring 19-22, men vågar inte öppna den nu sådär 20 år senare… Nån som läst den?
Jag var 40+ när jag läste Ringen-trilogin och älskade den! Har nyligen läst Bonjour tristesse och tyckte att den var bra, men önskade att jag läst den när jag var 20.
Med en galopperande 30-årskris i hasorna är jag benägen att säga att alla böcker med inslag av någon slags mystik bör läsas före 30, medan man fortfarande har någon fantasi kvar… Men å andra sidan tycker jag att det funkar åt andra håller också – inte så att man ska ha åldersgränser (känner fortfarande lite agg mot min barndoms bibliotekarie för hennes onåbara ”vuxenhyllor” när jag ser henne…) men att vissa böckers storhet är svår att ta in om man är för ung, eller kanske i alla fall inte upplevt tillräckligt mycket. Anna Karenina tyckte jag var skittrist när jag läste den på gymnasiet – men fantastisk när jag läste om den för två år sedan. Iofs var jag besatt av ”Flickan vid stenbänken”-serien (Gripe) när jag var typ 13 och trodde att jag skulle älska den för evigt – läste om den när jag var 15 och kände mig lurad…
Jag har försökt att läsa Stephanie Meyers böcker, men kom inte ens igenom den första. Jag hade antagligen slukat dem om jag läst dem när jag gick på högstadiet.
Jag tror inte jag passar in i ”formeln” för vad man ”ska” gilla i vissa åldrar. Jag läste Garp och hans värld flera gånger om när jag var 11-12 (älskade den) även om jag idag nog skulle se det som en ”20-nånting-bok” (minst!). Nu när jag är några och tjugo plöjer jag barn- och ungdomsböcker som aldrig förr och även om jag ofta önskar att jag hade läst dem tidigare (om inte för något annat så för att ha fått chansen att älska dem en längre tid) så känner jag inte alls att jag är för sent ute för att verkligen uppslukas av dem. Det kanske inte har så mycket med biologisk ålder som upplevd sådan? (Vilket kanske inte lovar så gott för mig om jag blir yngre snarare än äldre, psykologiskt sett.)
JD Salingers Räddaren i nöden kändes tio år för sen när jag läste den runt 27.
Jag tycker nog att de flesta riktigt bra böcker inte har en bäst före-ålder, däremot kan de ge intryck av det vid en omläsning. Då är det ju inte bara boken man läser om, utan man återupplever ju (eller vill återuppleva) hela stämningen och känslan man fick kring boken första gången man läste den. Däremot kan man nog, som flera här ovan påpekat, få ett mer passionerat förhållande till vissa böcker om man läser dem som ung, men det beror nog mer på tendensen till passion/känsloengagemang i övrigt innan man passerat 20-25-årsstrecket.
Jag tror att det här precis som mycket annat är en individuell sak, även om många säkert delar samma erfarenheter. När jag var i yngre tonåren läste jag mycket Agatha Christie och tycker att hon fortfarande håller. Det gjorde däremot inte ett par av Stephen Kings böcker när jag försökte läsa om dem, även om en del andra av dem faktiskt HAR hållit. Jag var typ 16-17 när jag läste Den hemliga historien, som enligt mig är otroligt överskattad. Jag ville bara ge huvudpersonerna på käften och jag är i vanliga fall en mycket fridsam och fredlig person. Har aldrig försökt läsa om den.
ÄLSKADE ”den hemliga historien”. Och mad tanke på vad ni skriver om den här så vågar jag helt enkelt inte läsa om den. Det gjorde jag nämligen med Jostein Gaarders ”Spelkortsmysteriet” som jag var helt frälst av när jag var runt 12-13. Vilken besvikelse!! Inte alls lika rafflande och bra som jag mindes…
Jag läste om en av mina älsklingsböcker – Looking for Alibrandi, av Melina Marchetta – nyligen, som jag läste minst tio gånger när jag var tretton-fjorton, och jädrarimig vad den inte höll.
Det kan funka åt andra hållet också – att vissa böcker ska man inte läsa för tidigt.
Elin O: Fantasin tar INTE slut vid trettio! Fortfarande vid 60+ tycker jag att fantasin flödar om något triggar igång den. Men det är väl inte riktigt samma triggar som fungerar. Man lär sig ju ett och annat – associationskedjorna förändras. ”Den hemliga historien” fanns ju inte när jag var ung men jag tror inte att jag hade gillat den. Som ung gillade jag ”djupa” böcker. Om ”livet och döden” typ. Däremot kanske jag skulle kunna läsa den som avkopplingsbok nu.
Ett kännetecken på ”en riktigt bra bok” är väl annars att man fortsätter att tycka om den, hittar nya saker i den alteftersom man själv förändras.
En författare som tycks inte bara vara ålders- utan också genusbunden är Charles Bukowski. Läses med störst behållning som man i ”ung vuxen”-ålder (19-25). Det är något i den cyniska hållningen, alkoholromantiken i kombination med den fascination man kanske som ung kan känna inför cigaretter öl och knulla.
Sen kan jag inte låta bli att vara lite OT och nämna ett exempel från filmens värld: regissören Hal Hartley!
Jag bara älskade hans filmer, t ex ”Trust” när jag var i 20-årsåldern. När jag som äldre återvände märkte jag till förvåningen att jag irriterade mig på dem som putslustiga och ”gymnasiala”