Bokhora möter Naja Marie Aidt

Den danska författaren Naja Marie Aidt var i Sverige ett par dagar förrförra veckan. År 2008 belönades hennes novellsamling ”Babian” med Nordiska rådets litteraturpris, och nu har den nyligen kommit ut på svenska. För oss här är det den första boken av Aidt, men i sitt hemland är hon en känd författare med en lång radda titlar bakom sig.
För ett halvår sen flyttade hon till Brooklyn, New York, där hon ska bo med sin familj i tre år.

Jag fick en intervju med Naja Marie, och här kommer den i ett långt sjok.

Vad läste du på planet hit?

Jenny Tunedals ”Kapitel ett”, en lyriksamling. Jag tycker mycket om den.

Har flytten till New York förändrat din läsning?

Ja, jag har alltid läst många nordiska författare på svenska och norska, och danska givetvis, men nu känns det lite annorlunda. Som att vända hem. Man vill ha kontakt med sitt språk och det som händer där (här). En nordisk roman jag läst senaste tiden är tex Per Petterssons ”Jeg forbanner tidens elv”. Den var mycket bra, men jag tycker nog att ”I kolvannet” är hans bästa.

Amerikanska författare då?

Ja, absolut, jag läser ju många såna också! Jag gillar att läsa de som skriver om det här området där vi bor, Park Slope, eller om New York. En sån är Paula Fox. Hon är översatt till danska så jag har läst henne förut, men nu läser jag om och det känns ju mer eftersom det utspelar sig precis här.
Jag gillar tidskrifter också, och det finns verkligen tidskrifter om allt i USA. Alla möjliga små intressen har sin egen. Det är stor skillnad där på USA och Danmark! Jag brukar läsa poesitidskrifter.
Sen läser jag ju såklart amerikanska författare också. Walt Whitman, Paul Auster och Cormac McCarthys ”Vägen” som jag tyckte var otroligt bra.

Vi pratar om hur det funkat för hennes barn att byta land, och hon berättar att de direkt fick börja i en klass för nyinflyttade (där man bara fick ha bott i landet i max fyra år). I den klassen fick alla extraengelska varje dag. Samtidigt är familjen uppmuntrade av skolan att prata och läsa danska hemma. Det här är helt annorlunda än i Danmark där man tycker att alla ska försöka prata så mycket danska som möjligt. Amerikanarna menar att barnen kommer att lära sig engelska mycket bättre och snabbare om de behåller sitt modersmål.
Man är ju sig själv på sitt modersmål och om man måste ge upp det så förlorar man sin suveränitet och identitet. Man blir dessutom dummare, säger Aidt. Hemma pratar vi därför aldrig engelska, och jag och barnen läser många böcker tillsammans på danska, förklarar hon. Det har faktiskt inte alls varit så svårt för dem med språket, och jag tycker det mesta har fungerat riktigt bra. Det märks att New York är vana att ta emot folk från många länder. De har visat en stor öppenhet och vänlighet och välkomnat oss så bra, så som jag inte känner igen från Danmark! Integrationen fungerar på ett sätt som den inte alls gör hemma.

Vad läste du när du var liten?

Äventyrsböcker om indianer, de tyckte jag var fantastiska. Mycket sagor också. HC Andersen, bröderna Grimm. Jag bodde på Grönland tills jag var sju och vi läste väldigt mycket när jag var liten. Det var ju så mörkt och svart på vintern. Jag gick till biblioteket och lånade stora kassar med böcker. Några favoriter när jag blev äldre var ”Öster om Eden” av John Steinbeck och Martin Andersen Nexös ”Pelle Erövraren” och ”Ditte människobarn”.

Har du alltid läst mycket?

Ja. Jag hade ett litet uppehåll när jag fick mitt första barn när jag var arton och sen gick i skolan, men efter några år kom jag tillbaka till läsningen.

När började du skriva?

Från det jag var liten också, men jag minns att jag skrev en novell när jag var tretton och det var då det kändes som att jag började på riktigt. På min gata bodde en dansk dramatiker, och hon och jag skrev musik tillsammans. Det var otroligt betydelsefullt för mig att få möta en annan som arbetade med att skriva.

Min första diktsamling publicerades 91, och de första åren jobbade jag i musikbranschen som booking manager samtidigt och skrev på fritiden. När mitt andra barn föddes så skrev jag min andra diktsamling, och sen jobbade jag på så att jag publicerade en bok per år medan jag var hemma med barnen.

Naja Marie Aidt har kommit ut med flera böcker; dikter och novellsamlingar, och barnböcker för åk 3 – 5.

Inspirationen till ”Babian” kom från tankar om hur det var att leva i det danska samhället i en ekonomisk högkonjunktur. Hur skulle man kommunicera med varandra, vad skulle man vara upptagen av; smink, sex, att se smal och vältränad ut, att konsumera och unna sig saker hela tiden. Varför hade samhället blivit så?
När boken kom ut så hade det redan börjat förändras, och nu är det ju ekonomisk kris där med. De som växte upp i högkonjunkturen har inget minne av något annat, så hon menar att det ska bli intressant att se hur de hanterar det här. De är vana vid ett överflöd, att kunna få mycket, och att inte ta ett individuellt ansvar på samma sätt som tidigare generationer.

”Babian” fick bra kritik och respons av de danska läsarna. Det är många som tycker den är svår och obehaglig, och där håller Aidt helt med. En del av novellerna var oerhört jobbiga att skriva pga det som händer i dem, och hon kände sig nästan sjuk medan hon skrev dem. En novell handlar om en mor som misshandlar sitt barn tex. Aidt ville att de skulle drabba läsaren fysiskt, och hon försökte få fram ett språk som satte fokus på kroppen.

Två veckor efter hon fått Nordiska rådets pris kom en diktsamling av henne ut, men efter det har hon inte skrivit något nytt. Hon menar att nästa novellsamling måste bli helt annorlunda, den ska inte vara ”Babian 2”. Hon måste hitta ett nytt språk och nya historier. Varje bok är för henne att få utveckla något nytt, hon vill aldrig fortsätta i samma stil och ton som den tidigare.

I vår publiceras en samlingsvolym med alla hennes dikter på danska. Den blir 500 sidor tjock, och är enligt henne själv ”en riktig resa”. Den första och den sista dikten är självbiografiska och handlar om hennes uppväxt på Grönland, så de blev en slags ram.

Jag frågar henne om bra lästips och hon nämner McCarthys ”Vägen” igen som hon verkligen gillade. Alla kan läsa den, min son som är sjutton och jag, säger hon. Det är en modern klassiker!
Av danska författare vill hon hålla fram Helle Helle och Pia Juul. De har intensitet och precision, de två viktigaste ingredienserna i en bra bok. Det måste vara bra språk, och så en historia berättad på ett originellt sätt.