Bokhora träffar Jeanette Winterson

Det är en strålande solig dag när jag träffar Jeanette Winterson på Hotel Diplomat här i Stockholm. Jag läst om några av hennes böcker strax innan för att kunna känna mig lite mer beredd, men konsekvensen av det är tyvärr att jag blir ännu mer nervös inför mötet då jag blir påmind om hur suveränt hon skriver. Det tar dock inte många minuter i sällskap med yrvädret Jeanette innan jag känner mig bekväm igen. Och när jag promenerar därifrån en timme senare skuttar jag nästan fram. Att få möjligheten att prata med denna kloka kvinna var en energikick utan dess like och jag ägnar kvällen åt att berätta för alla jag träffar hur fantastisk hon är. Hon hade enormt mycket att säga, så det kommer nog fler inlägg från denna intervju.

Jeanette Winterson. Foto: Jessica Björkäng

Vad läser du för tillfället?

På bokturnéer är jag väldigt noggrann med vad jag läser och jag tar alltid endast med mig poesi eftersom det fungerar som en liten energiinjektion. Jag tror att poesi har funnit sin rätta plats här i den moderna världen eftersom den är kort, kompakt, du kan sms:a den till dina vänner, du kan ta med dig den. Det är det absolut rätta formatet för sättet vi lever på. Jag tror att det är därför som det har blivit en poesiexplosion i världen. Människors begränsade uppmärksamhet klarar av en dikt, eftersom den är så kort.

Jag gör min vanliga grej: jag reser med poesi. Jag har inte så mycket tid över på den här typen av resor ,så därför är det bra att jag kan läsa något och använda det som ett slags talisman för att ta mig igenom dagen. En dikt är som en kopp espresso för mig. Den har samma typ av ”hit quality”. Jag skulle aldrig kunna läsa ”Krig och fred” på en sådan här resa. Alla har olika typer av strategier för att ta sig igenom livet och poesi har alltid varit min strategi för att ta mig igenom mitt.

Några rekommendationer när det gäller poesi?

Ja! Vi har precis fått en ny Poet Laureate i England: Carol Ann Duffy. Hon är en vän till mig och det är helt fantastiskt att hon fått poesitoppjobbet . Ingen kvinna har tidigare innehaft denna position. Det är fantastiskt att se en vän, en kvinna, någon man respekterar högt, dessutom homosexuell, som lyckats bryta genom dessa bariärrer och som bara säger: jag finns och jag gör det fantastiskt bra. Hon är väldigt läsvärd och du kan både välja hennes samlade dikter eller en av hennes senaste, ”Rapture”, som är en rad med kärleksdikter om en misslyckad kärleksaffär. De är verkligen fantastiska dikter. Så jag rekommenderar  ”Rapture” och hennes genombrott ”Standing Female Nude”.

Mycket av det du skriver känns som poesi. Skriver du någonsin poesi?

Nej! Det är lite konstigt det där. Jag frågar mig själv det ofta eftersom jag tar med mig poesins disciplin till prosan. Jag vill ha det där tighta, de där exakta bilderna och idéerna, eftersom jag anser att språk ska väcka oss, inte få oss att somna. Du vet, de där bästsäljarna, typ Dan Brown & John Grisham, man somnar.  Deras syfte är bara att få oss att vända på sidorna. Du får bara en micromening utav det för att kunna följa handlingen. Du läser inte riktigt orden. Jag vill att orden ska göra något. Så, en av orsakerna till att jag skriver korta böcker är att jag vill att varje ord i meningen skall äga sin plats där, det behöver höra till. Även så för varje mening i varje stycke och varje stycke på varje sida. Jag arbetar väldigt kompakt hela tiden, ytterst medveten om språket som jag använder, så att läsaren kanske får bilder som de inte hade tänkt på själva. Språket är tänkt att vara muskulärt, det måste förtjäna sitt levebröd, det är sättet jag helst vill arbeta på. Men jag vill även berätta historier så jag har från början försökt att sammanfoga två oftast rätt olika discipliner: berättelsen som flyter på med den poetiska bilden som av nödvändighet är väldigt kompakt. För jag tror att det finns Litteratur. Jag tror inte att allt är likvärdigt. För jag tror att vi har ett sätt att använda språk på, att använda idéer, som rycker upp oss som människor. Som får oss att tänka annorlunda, bättre, mer öppet och utanför oss själva. Det är vad Litteratur är menat att göra.  Dan Brown är inte Tolstoj. Det borde vara uppenbart för alla, men trist nog så är det inte så längre.

Men tycker du att det ändå är ok att läsa Dan Brown?

Ja!  ”Da Vinci koden” hjälpte verkligen min franska. För franskan i den översättningen är verkligen så enkel att även jag klarade av att läsa den. (Gapskratt.) Så det var ett väldigt bra sätt att öva min franska på. Inga flådiga tempus, bara rakt på sak. Böcker som den har en riktig roll att spela för att lära folk att läsa på ett annat språk. (Mer skratt.)  Och ja, det är en god historia och det finns gott om plats i världen för Dan Brown. Det enda jag bryr mig om är att vi inte förväxlar det ena med det andra. På ena sidan kan vi ha vårt low-life fun, men det finns böcker som är svårare, som kräver något av dig, som begär att vi förbättrar oss, jobbar hårdare. En del saker är svåra och sådant är livet.  Vi bör inte förledas att tro, av dessa enkla bladvändare, att om det inte ges omedelbar tillfredsställelse, så är det inte på riktigt. Jag tror att litteratur, poesi och alla konsterna tar lite mer tid och allt jag vill är att vi ska kunna ta oss den där lilla extra tiden. Jag älskar populärkultur, men jag vill ha det andra med.